Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob (James) I (konung af Skottland) - Jakob (James) II (konung af Skottland) - Jakob (James) III (konung af Skottland) - Jakob (James) IV (konung af Skottland) - Jakob (James) V (konung af Skottland) - Jakob (James) VI (konung af Skottland) - Jakob (James) VII (konung af Skottland) - Jakob (kejsare af Haïti) - Jakob (grefve af norra Halland) - Jakob (hertig af Kurland) - Jakob Fredrik Edvard Stuart (Jakob III af Storbritannien), pretendenten, Chevalier de S:t George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återfick han, emot en lösesumma af 40,000 pd
st., friheten och återvände till Skotland,
der hans fader aflidit redan 1406, och der
maktlystne riksföreståndare herskat under
mellantiden. J. fann konungamakten förintad och
hela riket i upplösningstillstånd, men företog sig
med kraft och energi att återställa kronans makt och
göra slut på adelns sjelfrådighet. Med England råkade
han i strid 1436 till följd af sin dotter Margaretas
förlofning med Frankrikes tronföljare (sedermera
konung Ludvig XI). Den missnöjda skotska adeln
bildade en sammansvärjning, i spetsen för hvilken stod
J:s egen onkel, grefven af Athole, och d. 20 l. 21
Febr. 1437 mördades konungen i ett dominikankloster
vid Perth. J. är berömd såsom skald. Hans dikter
hafva i nyare tid flere gånger utgifvits.
2. J. II, den föregåendes son, f. 1430,
efterträdde 1437 sin fader och öfvertog såsom
myndig 1452 regeringen. Han låg i ständiga strider
med den mäktiga slägten Douglas (se d. o.) och med
engelsmännen. Död 1460.
3. J. III, den föregåendes son, f. 1452,
blef 1460 konung och hade under hela sin regering att
kämpa med skotske stormän. Slutligen började en
stor del af högadeln och tronföljaren Jakob (se
nedan) ett formligt uppror. Konungen blef vid
Sauchieburn (vid Stirling) slagen 1488 och under
flykten mördad. Han var förmäld med den danske
konungen Kristian I:s dotter Margareta.
4. J. IV, den föregåendes son, f. 1472, efterträdde
1488 sin fader och blef en af Skotlands populäraste
regenter. Med Henrik VII af England stod han
på god fot och förmälde sig 1503 med dennes
dotter Margareta, ett äktenskap, som förskaffade
det skotska konungahuset eventuel arfsrätt till
engelska tronen. Med Henrik VIII:s tronbestigning
(1509) upphörde det vänskapliga förhållandet mellan
de båda grannstaterna, och 1513 uppträdde J.
såsom Frankrikes bundsförvandt mot England,
men stupade i ett slag mot engelsmännen vid Flodden
d. 9 Sept. 1513.
5. J. V, den föregåendes son, f. 1512, var blott
ett år gammal vid faderns död. Under hans
minderårighet, en tid full af inbördes strider,
styrdes Skotland af vexlande riksföreståndare. Genom
sina giftermål först med Frans I:s af Frankrike
dotter Magdalena och sedan med Maria af
Guise blef J. afgjordt bunden vid Frankrike. Han
uppträdde derjämte ifrigt emot reformationen,
till följd hvaraf han 1542 råkade i krig med
sin morbroder, Henrik VIII i England. Död s. å.
Han efterträddes af sin dotter i senare giftet,
Maria Stuart.
6. J. VI, den föregåendes dotterson.
Se Jakob I, konung af England och Skotland.
7. J. VII, den föregåendes sonson. Se Jakob II,
konung af England och Skotland.
Jakob, kejsare af Haiti. Se Dessalines, Jean Jacques.
Jakob, grefve af norra Halland, var sonson till
Valdemar Sejrs oäkta son Niels, hvilken fått
Halland till län 1216, och på mödernet beslägtad med
Skjalm Hvides mäktiga ätt. 1275 deltog han med marsk
Stig i tåget till Sverige för att hjelpa hertig Magnus
mot konung Valdemar. Då Erik Glipping undanhöll honom
Halland, på hvilket han gjorde anspråk, och först 1283
åt honom öfverlemnade dess norra del, slöt J. sig
till de sammansvurne, som 1286 mördade konungen,
och deltog derefter med de öfrige konungamördarna i
härjningen af Danmarks kuster. 1305 afstod J. sitt
grefskap till den norske konungen Håkan Magnusson
och dog få år derefter. Hans tvänne söner, Niels
och Valdemar, afrättades 1314. E. Ebg.
Jakob, hertig af Kurland, född d. 28 Okt. 1610, var
son till hertig Vilhelm, hvilken af sin länsherre,
konungen af Polen, dömdes förlustig hertigdömet och
derefter erhöll en tillflyktsort i Sverige. Vilhelms
äldre broder, Fredrik, hvilken vid sin broders
förvisning fick behålla hertigdömet, lyckades 1633
utverka dennes återinsättande i hans värdigheter samt
tronföljdens öfverflyttande på J. 1638 öfverlemnade
Fredrik hertigdömets förvaltning till brodern, och
då Fredrik 1642 afled, blef J. ensam herre öfver
Kurland. På allt sätt sökte denne befordra sitt lands
materiella uppblomstring, och han lyckades äfven
oaktadt landets härjningar under de svensk-polska
krigen i hög grad uppdrifva Kurlands industri och
handel. Det lilla landet syntes vid hans död vara
bestämdt att spela en betydande roll på handelns och
industriens områden. Under Karl X Gustafs krig med
Polen sökte J. förgäfves utverka neutralitet; den
svenske konungen lät 1658 besätta Kurland och taga
hertigen till fånga. Först efter freden i Oliva (1660)
fick J. återvända till sitt land. Död nyårsdagen 1682.
Jakob Fredrik Edvard Stuart (skref sig Jakob III af
Storbritannien), den s. k. pretendenten, äfven kallad
Chevalier de S:t George, konung Jakob II:s af England
och Marias af Modena son, föddes i London d. 10
Juni 1688. Samtiden påstod, säkerligen med orätt,
att han var ett understucket barn, och hans födelse
blef derför en af anledningarna till att fadern
störtades från tronen genom 1688 års revolution och
att J:s halfsyster Maria och hennes gemål, Vilhelm
III, erhöllo Englands krona. Straxt vid revolutionens
början skickades han af fadern öfver till Frankrike,
der han erhöll sin uppfostran. Efter faderns död
(Sept. 1701) erkändes han af Ludvig XIV såsom
legitim konung af England, hvilket gaf Vilhelm III
en välkommen anledning att sluta sig till de andra
makterna mot Frankrike i spanska successionskriget. Då
Vilhelm III afled (1702), förmådde J. icke göra sina
anspråk gällande, utan hans andra halfsyster, Anna,
blef regerande drottning af England. Ehuru Frankrike
i freden i Utrecht 1713 måste erkänna den bestående
tronföljden i England och förvisa J., voro dock dennes
utsigter vid den tiden mera lysande än tillförene, ty
det i England rådande torypartiet önskade i hemlighet
honom till Annas efterträdare. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
