- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1029-1030

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jalapa - Jalapa-rot - Jalapin - Jalisco - Jalk - Jalmal - Jalo - Jalomitza (Jalomica) - Jalon - Jalonnör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mejico hafva ett så lyckligt läge som J. Beläget på en
platå, 1,370 m. öfver hafvet, öfverblickar det "tierra
calientes" rika lågland, njutande af dess skönhet,
men befriadt från dess giftiga dunster. Omgifningarna
hafva en ovanligt rik växtlighet.

Jalapa-rot [cha-], farmak., erhålles af
Ipomaea Purya Hayn. (Convolvulus Wend.,
Exogonium Benth.), en åt venster slingrande
växt med 2-3 m. långa, örtartade stjelkar och
spiralställda, hjertlika, öronflikade, spetsade
blad. De sambladiga, purpurröda blommorna hafva
lång pip och plattadt bräm, med 5 framskjutande
ståndare och 1 pistill med tvårummigt fruktämne
(nat. fam. Convolvulaceae Vent, kl. Pentandria
L.). Jalapa-vindan växer vild å de mejikanska
bergskedjorna på en höjd af 1,800 till 2,800 m.,
i hvilka trakter nästan dagligen regn faller och
dagstemperaturen vexlar mellan 15° och 24° C.
Växten kan odlas under bar himmel i södra England,
men måste täckas under vintern. Å bergen i södra
delen af Vestra indiska halfön odlas jalapa med
största framgång. De underjordiska axeldelarna
bestå af en central jordstamknöl, som tvärt
afsmalnar till en rotsvans, och från hvars öfre
del utgå stoloner, hvilka blifva knöl-likt
ansvällda. – Drogen, Tubera (förr Radix) Jalapae,
består af de torkade jordstamknölarna, bland hvilka
centralknölen är störst, oftast stor som ett hönsägg,
eller större. Knölarna från stolonerna äro vanligen
mindre. Formen är rundad, ägg- eller päronlik;
ytan är fårad, något skrumpen genom torkningen,
som sker i rök för att skydda mot angrepp af
insektlarver, hvilka gerna förtära knölarnas ymniga
stärkelse och socker. Å ytans upphöjningar är färgen
ljusare brun, liksom afnött, men i fårorna
nästan svart, hvilken färg äfven tillkommer den
färska knölens epidermis. "Jalapa-roten" är tung,
hård, hornartad i brottet, som visar vexlande,
mörkgråa hartsrika och ljusare stärkelsehaltiga,
koncentriska ringar, i synnerhet i den yttre
delen. Lukten är helt svag, men smaken först fadd,
sedan rifvande i svalget. Utom stärkelse och
socker (19 proc.) håller jalapa 10-18 proc. harts
(Pharm. Suec. tillåter icke mindre än 10 proc.).
Detta harts, Resina jalapae, särskildt upptaget i
Pharmacopaea suecica, är gulbrunt, sprödt, med
glänsande brott, lätt löst i koncentrerad sprit, men
obetydligt i eter. Det består hufvudsakligen
af konvolvulin (C62 H50 O32), ett harts
af glykosidnatur, hvilket är den egentliga
verksamma beståndsdelen. Jalapa verkar starkt
afförande i dos af 1-2 gr. Mindre dos, 10-30 cg.,
verkar endast lösande. Konvolvulinet verkar 10
gånger starkare. Medlet verkar afföring, endast
om det finnes galla närvarande i tarmkanalen.
Jalapa-rot har förekommit uppblandad med Radix
jalapae levis
l. fusiformis l. Stipites jalapae.,
"lätt jalapa", hvilken erhålles af Ipomaea
orizabensis
Pellet. och förekommer i lätta,
5 till flere cm. långa, oftast spolformiga eller
ibland plattade stycken, utvändigt gråbruna och
inuti gråa, trådiga, mindre täta, innehållande ett
annat harts, jalapin (C68 H56 O32), den verksamma
beståndsdelen i

Scammonium (se d. o.). I stället för nutidens jalapa
begagnades straxt efter Mejicos upptäckt Radix
Mechoacannae
l. "hvit jalapa", som fås af I. Jalapa
Pursh., hvars knölar äro mycket stora, gråaktiga
och hartsfattiga. O. T. S.

Jalapin [cha-]. Se Jalapa.

Jalisco [cha-], en af
de vestra kuststaterna i Mejico, begränsad i v. af
Stilla hafvet, i n. af staterna Sinaloa och Durango,
i ö. af Zacatecas, Aguas-calientes och Guanajuato samt
i s. af Michoacan och Colima. Areal omkr. 120,000
qvkm. Omkr. 1 mill. innev. Större delen af landet
ligger på vestra sidan af Sierra Madre och består
dels af högslätter, dels af bergskedjor. I s. ligger
den 3,886 m. höga vulkanen Colima. Vigtigaste floden
är Rio Grande de Santiago, som utgör afloppet för den
på sydöstra gränsen liggande sjön Chapala (omkr. 3,600
qvkm.). Befolkningen är bosatt företrädesvis i statens
sydöstra delar i Santiagos dal. Hufvudstad:
Guadalajara.

Jalk, Nord. mytol., ett namn, som Oden
säger sig hafva burit, då han vistades hos
Åsmund. Myten härom är i öfrigt förlorad. Ordet
förekommer appellativt i betydelsen "vallack".
Th. W.

Jalmal (Samoj., "landsände"), en i Norra ishafvet
mellan Kariska viken och Obs mynning utskjutande
halfö, tillhörande det sibiriska guvernementet
Tobolsk. Den kallas stundom, oriktigt, Jelmert land
(efter en båtsman hos den holländske hvalfångaren
Vlaming, som 1664 seglade omkring Novaja Semljas
nordspets) och infördes på kartorna vanligen som en
stor ö i norra delen af Kariska hafvet. Halfön bebos
af samojeder, och dess gräsrika slätter erbjuda dem
under sommaren mycket omtyckta renbetesmarker. Landet
lär då hafva en i jämförelse med andra trakter af
ishafsstranden ganska talrik befolkning, hvaraf
dock största delen mot vintern drager söder ut med
sina betydande renhjordar. J. är en bland de minst
kända delarna af ryska riket och har sällan besökts
af polarfarare. Först den svenska expeditionen
till Jenisei 1875 och Vega-expeditionen 1878 hafva
lemnat några uppgifter om naturförhållandena i dess
nordligaste del.

Jalo. Se Ajalon.

Jalomitza (Jalomica), flod i Valakiet (Rumanien),
upprinner vid norra gränsen ö. om Törzburg-passet,
flyter i hufvudsakligen östlig riktning och faller
ut i Donau nedanför Hirsova. Längd omkr. 250 km.

Jalon [sjalång], Fr., landtmätarestång, målad svart
och hvit eller röd och hvit, ofvantill försedd
med en liten flagga, nedtill med en jernspets att
slå ned i marken; riktfana vid infanteriexercis;
namn på de signalstänger med halmviskor på toppen,
med hvilka fordom en marscherande krigshär betecknade
sina kolonnvägar. Jfr Jalonnör.

Jalonnör (sjal-; se Jalon) kallas vid ryska
infanteriet hvarje med en liten flagga försedd
soldat. Hvarje bataljon och hvarje kompani har
sin Jalonnör, hvilken vid truppens samling utvisar
befälhafvarens plats och vid utveckling den linie,
som fronten skall intaga. Jalonnörer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free