Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jansson, Karl Emanuel - Jantra, biflod till Donau i Bulgarien - Januari, årets första månad - Januarius, helgon, biskop af Beneventum - Januari-utskottet, ett utskott af Finlands fyra stånd, som sammanträdde i Helsingfors Jan. 1862 för att förbereda 1863 års landtdags arbeten - Janus, en fornitalisk ljus- eller solgud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frisk humor. – 1873 kallades J. till akademiker
vid Konstakademien i Petersburg och erhöll
s. å. medalj vid verldsutställningen i Wien.
H. af S.
Jantra, biflod till Donau i Bulgarien, upprinner på
norra sidan af Balkan i närheten af Sjipkapasset samt
faller ut nedanför Sistova. Längd omkr. 180 km.
Januari (Lat. Januarius, helgad åt Janus), årets
första månad, i romarnas kalender först den elfte,
sedan Numa fogat denna månad och Februari till
de förut befintliga tio månaderna, men efter 153
f. Kr. den första. J:s svenska namn är Torsmånad
(förvridning af Torremånad, se Goe); i danska
almanacken kallas J. Glugmåned (D. glug, glugg,
fönster). Dagarnas antal är 31.
Januarius ("portvaktare"), helgon, biskop af
Beneventum, led martyrdöden i Pozzuoli under
den diokletianska förföljelsen (303) och ligger
begrafven i Jariuarius-katedralen i Neapel, hvars
skyddshelgon han är. Då han halshöggs, skall
en from enka hafva uppsamlat hans blod i tvänne
flaskor och sedan öfverlemnat dem åt biskop Severus
i Neapel. Dessa jämte martyrens hufvud förvaras i
ett präktigt skattkammarekapell. Så ofta flaskorna
föras i hufvudets närhet, blir blodet flytande. Detta
experiment försökes enl. regeln två gånger om året,
den 1 Maj och den 19 Sept., hvilken sistnämnda dag
enl. legenden är helgonets dödsdag, äfvensom vid
särskilda olyckstillbud. Inträffar ej undret, anses
detta som ett olyckstecken för staden och folket. –
Konung Karl af Neapel, sedermera Karl III af Spanien,
stiftade 1738 Januarius-orden, som 1806 upphäfdes,
men 1814 återupprättades. Orden upphäfdes åter 1861.
J. P.
Januari-utskottet, ett utskott af Finlands fyra
stånd, som sammanträdde i Helsingfors Jan. 1862 för
att förbereda 1863 års landtdags arbeten. Efter
Alexander II:s tronbestigning (1855) uttalade
sig vid flere tillfällen det finska folkets
önskan att se sitt representativa samhällsskick
förnyadt för afgörandet af ett stort antal vigtiga
samhällsfrågor, hvilka enligt grundlagarna icke kunde
lösas annat än genom samverkan mellan regeringen och
landets vid landtdag samlade representanter. Några
medlemmar af Finlands styrelse tyckas emellertid
hafva ansett lämpligt, att de sväfvande frågorna
skulle lösas af ett utskott af representanter för
landets fyra stånd. Denna mening fann ett uttryck i
ett kejserligt manifest af d. 29 Mars 1861, enligt
hvilket ett utskott af valde män bland landets fyra
stånd skulle sammankallas för att yttra sig om de
af styrelsen framlagda författningsförslagen och
om det temporära ordnandet af förhållandena, tills
landtdag framdeles kunde sammankallas. Men en punkt
(den sjunde) i manifestet åsyftade otvetydigt att till
lag upphöja resultatet af regeringens och utskottets
arbeten och gaf anledning till den förmodan att man
afsåg att tillsvidare ersätta den grundlagsenliga
representationen genom en utskottsinstitution, som
icke var i landets lagar omnämnd. Manifestet var en
öfverraskning för en stor del af senatens medlemmar,
och en betydande
minoritet af densamma framhöll i en reservation, att
manifestets ordalydelse otvunget lemnade rum för den
tolkning att det ifrågavarande utskottet skulle ega
med samma rätt som ständerna sjelfva handlägga sådana
ärenden, som efter gällande grundlag endast kunde
vid allmän landtdag afgöras, hvilket vore uppenbart
stridande mot samma grundlag. Minoriteten anhöll
derför, att regenten ville förklara, att utskottet
skulle endast förbereda de lagförslag, hvilka
kommo att föreläggas nästa på grundlagsenligt sätt
sammanträdande landtdag. Oron spred sig snart från
regeringskretsarna till allmänheten. En mängd upplyste
och fosterländske män strömmade från landsorterna
till Helsingfors, der man under H. Borgströms ledning
öfverlade om sättet och medlen att tillbakavisa den
hotande faran. Man beslöt att i en adress hos regenten
anhålla om att utskottets verksamhet blefve inskränkt
till förberedandet af landtdagsfrågor. Adressen
affattades och hade redan erhållit några
hundra underskrifter, då en vändning inträdde,
som gjorde dess framlemnande onödigt. Regenten
utfärdade nämligen, troligen under intryck af
denna opinionsrörelse, ett reskript af d. 12 April
1861,. adresseradt till senatorn S. Gripenberg, som
blifvit utsedd till utskottets ordförande, uti hvilket
reskript en tolkning afgafs, som var egnad att lugna
oron för utskottets lagstiftningsrätt. Det hette der,
att dess uttalanden endast skulle vara att anse såsom
en anvisning af det syfte, i hvilket lagpropositioner
borde utarbetas för att föreläggas ständerna. En
senare skrifvelse till senatorn Gripenberg af d. 23
Aug. s, å. fastställde ytterligare, att utskottets
tillgöranden icke skulle sträckas längre än till att
yttra sig och föreslå, efter hvilka grundsatser och
i hvilket syfte lagförändringar eller nya påbud och
förfoganden, enligt dess tanke, vore för landets
gagn af nöden. Slutligen emottog ordföranden en
ytterligare kejserlig skrifvelse af d. 17 Jan. 1862,
af innehåll att allmän landtdag skulle sammankallas,
så snart de erforderliga förberedande åtgärderna
hunnit vidtagas Emellertid hade val af medlemmar i
utskottet försiggått, hvarvid valmännen flerestädes
afgifvit bestämda uttalanden om att utskottet icke på
något sätt finge träda i landtdags ställe. De utsedde
deputerade, tolf för hvarje stånd, sammanträdde i
Helsingfors d. 20 Jan. 1862. Då utskottets uppgift
icke var att lösa de förelagda propositionerna (de
voro 54 till antalet), utan endast att framlägga
synpunkter, hvilka kunde underlätta den kommande
landtdagens arbeten, blefvo dess förhandlingar icke
af synnerligt genomgripande betydelse. Det afslutade
sin verksamhet d. 6 Mars 1862. Dess protokoll
trycktes samma år. Jfr E. Bergh, "Vår styrelse och
våra landtdagar" (1883). M. G. S.
Janus, en fornitalisk ljus- eller solgud (namnet troligen
af samma stam som Diana), föreställdes öppna och
tillsluta himlaljusets portar och afbildades derför
med två ansigten. Äfven gällde han för den äldste
af gudarna samt för den gode skaparen, särskildt af
floder och källor. I sin egenskap af solgud l. den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
