Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jardin des plantes, botaniska trädgården i Paris - Jardinière, Fr., mindre prydnadsmöbel - Jarfjorden, en 35 km. lång fjord i Finmarken i Norge - Jargon, Fr. 1. Sätt att tala - Jargon. 2. Kem. Se Jargonium - Jargonium (Jargon), kem., en varietet af zirkon - Jarimar, vendisk furste på Rügen - Jarkand, största staden i Östra Turkistan - Jarl, ursprungligen och i vidsträcktaste bemärkelse en ädel, högättad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket namn ännu är det officiella. Jardin des plantes
inrymmer nu nästan alla naturvetenskapliga anstalter
i Paris. (Jardin d’acclimatation utgör dock en
del af Boulogneskogen.) Der hållas ock fria, för
alla tillgängliga föreläsningar i snart sagdt alla
naturvetenskaper.
Jardinière [sjardinjär], Fr. (eg. trädgårdsflicka,
af jardin, trädgård), mindre prydnadsmöbel, i form
af en låda eller korg, hvari växter odlas, och som
vanligen ställes i fönster, på bord o. d.; maträtt af
hackade grönsaker, mest morötter; ett slags fint,
smalt broderi på halskragar och dylika plagg; i
17:de årh. ett af de många namnen på fruntimrens
uppstyltade hårprydnader. – La belle j., namn på en
af Rafaels madonnor, som förskrifver sig från hans
s. k. florentinska period (1504-08) och förvaras i
Louvre (Paris).
Jarfjorden, en 35 km. lång fjord i Finmarken i Norge,
hvilken från Varangerfjorden skjuter in längs gränsen
mot Ryssland.
Jargon [sjargång], Fr. (sannolikast af jars,
gåskarl). 1. Sätt att tala, som i ordval
och vändningar är egendomligt för någon
viss menniskoklass, något särskildt kotteri;
bortkrångladt eller för särskilda syften hopgjordt
språk, rotvälska; skrytsamt sätt att orda vidt och
bredt om hvarjehanda utan motsvarande sakkännedom. –
2. Kem. Se Jargonium.
Jargonium (Jargon), kem., en varietet af zirkon,
benämndes af Sorby ett förmodadt nytt grundämne,
funnet i vissa varieteter af zirkon. J. befanns
sedermera vara af uran förorenadt zirkonium.
P. T. C.
Jarimar, vendisk furste på Rügen, företog 1259 på
tillstyrkan af Roskildebiskopen Peder Bang, som han
mottagit i sitt land, ett tåg till Själland, inträngde
i Köpenhamn och förstörde borgen samt tillfogade de
själländske bönderna ett fruktansvärdt nederlag
vid Nästved. 1260 härjade han Bornholm och intog
Hammershus, gick sedermera öfver till Skåne och for
der fram med stor grymhet samt blef slutligen dräpt af
en bondqvinna. E. Ebg.
Jarkand, största staden i Östra Turkistan och
hufvudort i kanatet J., ligger på 1,195 m. höjd
vid vägen från Indien genom Hög-Asien till Kasjgar,
nära floden J., i en bördig trakt med ett klimat,
som uppgifves likna de södra alpdalarnas, ehuru det
är vida torrare. Omkr. 80,000 innev., till största
delen sunnitiska muhammedaner af turkisk-tatarisk
stam. Staden omgifves af en graf och en hög jordvall;
gatorna lära vara breda och snygga, husen äro
merendels byggda af soltorkadt tegel. På nordvestra
sidan af staden ligger fästet Jenisjer.
Jarl (äldre form earl; Angelsachs. eorl; Eng. earl),
ursprungligen och i vidsträcktaste bemärkelse en ädel,
högättad man i allmänhet (se t. ex. "Rigsmál", der
jarla-, karla- och träla-ätterna angifvas såsom de
särskilda folkklasserna; hos angelsachserna bildade
eorlerna ett slags bördsadel); i speciel skandinavisk
betydelse fordom titel på konungens högste ämbetsman
eller ämbetsmän (denna betydelse öfverfördes genom
vikingatågen till England). –
Mycket dunkel hvilar öfver uppkomsten och betydelsen
af jarlvärdigheten i Sverige; helt naturligt,
då den är vida äldre än våra skrifna urkunder och
försvann redan i midten af 1200-talet. Antagligen
var förhållandet i Sverige ungefär likartadt med
det i Norge. Snorre Sturlasson berättar, att då
Harald Hårfagre förenade hela Norge under sin
spira, tillsatte han öfver hvarje fylke en jarl,
som skulle döma lag och landsrätt, uppbära sakören
och utskyl-der, till konungens här lemna 60 härmän
samt till sitt underhåll hafva en tredjedel af
fylkets skatter På samma sätt torde Sveakonungarna,
då de underkufvade Götalandskapen, hafva öfver dem
tillsatt en eller flere jarlar, och detta antagande
vinner en viss bekräftelse deraf att jarlvärdigheten
omtalas såsom först förekommande i Götaland. Möjligen
har derefter jarlvärdigheten införts i Svealand,
hvarefter i de båda jarlarnas ställe tillsatts endast
en ende jarl. Säkert är att i slutet af 1100-talet
förekom endast en jarl, som kallades än Sveriges,
än svearnas, än svearnas och götarnas jarl. Jarlens
verksamhet var i Sverige nästan uteslutande militärisk
och administrativ; i motsats till de norske jarlarna
utöfvade han alls icke eller obetydligt domsrätt. I
Östgötalagen omtalas särskilda utskylder till jarlen,
troligen afseende sjöförsvaret, och enligt tillägget
till Gotlandslagen erlades tredjedelen af gutarnas
tribut till denne ämbetsman. Jarlvärdigheten var i
Sverige icke ärftlig. Den förste i Sverige, som med
säkerhet namnes jarl, är (enligt Olof den heliges
saga) Olof Skötkonungs kusin och Olof Tryggvessons
svåger, Ragnvald Ulfsson, jarl i Vestergötland
(början af 11:te årh.). Adam af Bremen omtalar en Tuph
(enligt somliga Ragnvalds son Ulf) såsom någon tid
derefter varande jarl derstädes. Ett bref af 1145 är
bevittnadt af Ericus "dux" (det latinska ordet dux
nyttjas i medeltidshandlingar såsom öfversättning af
"jarl"). Efter eller kort efter Erik omtalas Karl
Sunesson såsom jarl i Vestergötland. Enligt en gammal,
ej fullt tillförlitlig anteckning var Erik den heliges
moder, Cecilia, syster till en Ulf "dux Galla", men
ovisst är när denne lefvat. Möjligen är han samma
person som Karl Sverkerssons jarl, Ulf, och i sådant
fall skulle "Galla" vara en förvridning af "gamble",
hvilket tillnamn kunde hafva gifvits honom till
skilnad från Ulf jarl Fasi. Det plägar uppgifvas,
att Karl Sverkersson (1161-67) var den, som först
tillsatte en jarl för hela riket. Denna uppgift torde
dock ej vara riktig. Väl talar påfven Alexander III
i ett bref af år 1164 om konung Karl och Ulf, jarl i
hans rike ("Ulfi dux regni illius"), men samtidigt med
Ulf synes en Guttorm äfven hafva varit jarl. Enligt
Saxo var nämligen svearnas jarl ("dux sveonum"),
Guttorm, närvarande vid Knut VI:s dop i Danmark,
1163, och denne Guttorm var jarl äfven under Knut
Erikssons regering (1167-95). Möjligen var den ene
jarl i Götaland, den andre i Svealand. Att Guttorm
kallades "svearnas jarl" och hade förläning i Upland
talar för att han varit jarl i Svealand, hvaremot den
omständigheten att åtminstone hans dotter hade egendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
