Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Javanska språket och literaturen - Javeline, Fr., ett slags fordom brukligt mindre kastspjut - Jaworów, stad i vestra Galizien - Jaxartes. Se Sir Darja - Jaxt och Jaxtkretsen. Se Jagst - Jay, John - Jay, Antoine - Jayadeva, fornindisk skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af vissa till det högre hörande bildningar. Som
fjerde språkart räknas slutligen 4) boso kraton,
"palatsspråket", hög-javanska med tillägg af flere
blott för högt stående personer passande ord och
bildningsformer. En sådan åtskilnad skulle för öfrigt
kunna till en icke obetydlig del genomföras äfven i
flere europeiska språk, såsom antydes genom uttrycken:
juridiskt språkbruk, predikostil, samtalsspråk
o. s. v. I afseende på de mest karakteristiska drag,
inom ljudläran, ordböjningen o. s. v., genom hvilka
javanskan skiljer sig från våra europeiska språk, och
hvilka alla äro gemensamma för de till denna grupp
hörande språk, hänvisas till Malajiska språk. De
bästa hjelpmedlen till javanskans studium äro:
Roorda van Eijsinga: "Javaansche grammatica,
benevens an leesboek" (1855), "Allgemeen
javaansch-nederduitsch en nederduitsch-javaansch
woordenboek in de kromo-, ngoko-, modjo- en
kawische taal" (1833-44), "Javaansche gesprekken
in de onderscheidene taalsorten" (1843), Favre:
"Grammaire javanaise, accompagnée d’exercices de
lecture" (1866), "Dictionnaire javanais-français"
(1870) och Jansz: "Kleine javaansche spraakkunst"
(3:dje uppl., Samarang, 1880).
Javanska literaturen eger, utan att i något afseende
kunna kallas rik, ett rätt betydande antal arbeten
af egendomligt värde i olika riktningar. Dit höra
"Adji-saka", ön Javas med fabler uppblandade äldsta
historia (utg. af Gaal 1857), de vidlyftiga, på
vers och prosa skrifna krönikorna, babad, dels
öfver hela ön, dels öfver särskilda javanska
furstehus, hvilka nu publiceras i Surakarta
("Babad Damak", "Babad Padjang", "Babad Mataram"),
lefvernesbeskrifningar öfver berömda javanska män
i romanform, sådana som "Hangling darmo" (utg. af
Winter 1853), och de javanska lagböckerna, Angger
(utgifna af T. Roorda, 1844). Ett allmänt spridt
arbete af religiöst innehåll är "Manik Maja"
(utg. af Holländer, 1851). Bland de skönliterära
alstren intaga de s. k. Lampahan ett särskildt
rum. Dessa, som utgöra texterna till ett visst
slags under namn af vanajangan eller vajang bekanta
teatraliska föreställningar, liknande våra skuggspel,
äro af episkt innehåll och hvila på gamla indiska,
i javansk smak ombildade myter och sagor. De indiska
hjeltarna uppträda der på samma sätt som de klassiska
myternas personligheter i den europeiska literaturens
fabler och dikter. Alla dessa voro först skrifna
på kavi, öfversattes sedan på javanska och derefter
mestadels på malajiska. De mest bekanta äro: "Raina",
"Brata-judha" och "Ardjuna-Sasrabahu" (utg. i prosaisk
bearbetning af Winter, 1845) samt den mycket populära
"Vivaha" (utg. af Gericke, 1845). Genom missionärers
bemödanden hafva äfven många arbeten af kristligt
innehåll framträdt inom den javanska literaturen. Den
första öfversättningen af Nya testamentet gjordes af
Brückner (Serampore, 1817); mera allmänt bruklig
är den nyare af Gericke (1852). Den bästa källan för
underrättelser om den javanska literaturen är den i
Batavia utkommande "Tijdschrift for Nederl. Indie".
H. A.
Javeline [sjavslin], Fr., ett slags fordom brukligt
mindre kastspjut af en tums tjocklek och minst 1
m. längd, med jernspets och en vidfäst rem, medelst
hvilken den kastande kunde åter draga det till sig.
Jaworów, stad i vestra Galizien, n. v. om
Lemberg. 9,072 innev. (1880). Staden var polske
konungen Johan Sobieskis älsklingsresidens.
Jaxartes. Se Sir Darja.
Jaxt och Jaxtkretsen. Se Jagst.
Jay [dje], John, amerikansk statsman, född i New
York 1745, förvärfvade tidigt rykte såsom framstående
jurist. I de händelser, som föregingo Nord-Amerikas
skiljande från England, spelade han en betydande
rol. Han valdes till medlem af Filadelfia-kongressen
1774 och utarbetade dess adress till Storbritanniens
folk. Han hade äfven en betydande del i tillkomsten
af New Yorks konstitution. 1777 kallades han af
New York till öfverdomare ("chief justice") och
medlem af det med diktatorisk myndighet utrustade
"välfärdsrådet". 1778 invaldes han i kongressen,
hvars president han omedelbart blef, men nedlade
följande år både sitt öfverdomareämbete och sitt
mandat såsom folkrepresentant samt begaf sig såsom
amerikansk minister till Spanien. 1782 lemnade han
detta land, der han föga kunnat uträtta till sitt
fäderneslands förmån, samt begaf sig till Paris,
hvarest han jämte Franklin och Adamso undertecknade
freden med England (1783). Återkommen till Amerika
1784, utsågs han till medlem af kongressen och
till utrikes-statssekreterare, hvilken post han
innehade till den nya författningens införande,
1789. Han hade varit en af de ifrigaste förkämparna
för dennas antagande, hade deltagit i utgifvandet af
"The federalist" och sjelf anonymt utgifvit An address
to the people of New York, i hvilken han uppmanade sin
fädernestat att antaga den nya konstitutionen. 1789
blef han Förenta staternas förste öfverdomare och
1702 president i New York. 1794-95 var J. amerikansk
minister i London och afslöt der ett handelsfördrag
mellan Förenta staterna och England. Sistnämnda år
återvaldes han till New Yorks president, och denna
post beklädde han till 1801, då han för alltid drog
sig tillbaka från det politiska lifvet. Död 1829.
Jay [sjä], Antoine, fransk skriftställare, f. 1770,
d. 1854, var advokat i Toulouse och reste 1795 till
Amerika, der han vistades i sju år. 1813 blef han
professor i historia vid Atheneum i Paris och dömdes
1823 till fängelse för en pressförbrytelse. 1832
invaldes han i Franska akademien, der han förut
erhållit flere pris. Det mest kända af J:s arbeten
är Histoire du ministére du cardlnal de Richelieu
(1815); dessutom märkas Le glaneur (1812), Les
ermites en prison (1823; förf. under fängelsetiden;
den äfvenledes häktade Jouy var J:s medarbetare)
samt Les ermites en liberté (1824).
Jayadeva, fornindisk skald, antages hafva lefvat
i midten af 12:te årh. Han är författaren till den
berömda lyriska dikten Gitagovinda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
