Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jekaterinoslav - Jelabuga - Jelatma - Jelets (Elez) - Jelinek, Karl - Jelisavetgrad - Jelisavetpol - Jellačič de Buzim, Joseph - Jellinek, 1. Adolf - Jellinek, 2. Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bildar en rad våldsamma forsar (parogi) och
efter upptagande af Samara beskrifver en stor
båge genom guvernementet. Donets utgör gränsen i
n. ö. Jordmånen, som öfverst består af ett tjockt
humuslager, är i allmänhet mycket fruktbar. Af
arealen är 1/3 odlad mark, 3/7 ängar och betesmarker
samt 1/5 improduktiv. Skogbärande äro endast 550
qvkm. Klimatet är mildt och sundt. Åkerbruket lemnar
rika skördar af säd, baljväxter, tobak, lin och
hampa. Det sydliga läget tillåter äfven odlingen
af aprikoser, meloner, mandlar, fikon och, på sina
ställen, vin. Hufvudnäringen är dock boskapsskötsel,
i synnerhet fårafvel (merinos). Fjäderfä hålles i
mängd; bi- och silkesodlingen gör raska framsteg. Vid
nedre Dnjepr brytas stenkol. Flodfisket (stör) är
gifvande. Industrien är föga utvecklad, hvaremot
handeln är liflig. Stark afsättning af kreatur eger
rum till de norra guvern. Vigtiga hamnar för utförseln
(spanmål, boskap, hudar, läder, ull, talg och kaviar)
äro Taganrog, Mariupol och Berdjansk.
– Befolkningen uppgick 1879 till 1,532,045
pers. och visar den brokigaste blandning af
nationaliteter, framkallad genom regeringens
bemödanden att aflösa de forna nomadiserande
folken med mera bofasta. De fleste äro ryssar,
men derjämte träffas tyskar, armenier, tatarer,
albaneser, serber, greker och judar. Religionen
visar en deremot svarande mångfald af bekännelser:
kristendom (flere sekter), islam, judendom och
hedendom. J. lyder under generalguvernören i
Odessa och indelas i 8 kretsar.
– 2) Hufvudstad i ofvannämnda guvern., anlagd 1784
vid Dnjepr af furst Potemkin, har breda gator
samt vackra parker och offentliga platser. J.
är säte för en biskop och har 6 grek.-katolska
kyrkor, 4 synagogor, seminarium, gymnasium, ett
offentligt bibliotek och en minnesvård öfver Katarina
II. Tobaks- och ljusfabriker. Stapelplats
för handeln på Odessa. Omkr. 34,000 innev.
S. A. L.
Jelabuga, kretsstad i ryska guvern. Vjatka, ligger på
en fruktbar, ehuru glest befolkad slätt vid Kama och
räknar omkr. 7,600 innev. Garfverier, såpsjuderier
och liflig handel. I närheten många grafhögar från
forntiden, S. A. L.
Jelatma, kretsstad i ryska guvern. Tambov, är
beläget i en bördig, men glest befolkad trakt
vid Oka. Ansenlig handel med spanmål, vax och
honing. Omkr. 7,000 innev. S. A. L.
Jelets (Elez), kretsstad i ryska guvern. Orel,
vid Sosna, har liflig industri (läder, såpa, talg,
stearin) och handel med hvete, mjöl, boskap, läder och
jern. Stor bank, gymnasium och 16 kyrkor. Omkr. 30,500
innev. J. var ända till 1395, då det eröfrades
af Tamerlan, ett sjelfständigt furstendöme.
S. A. L.
Jelinek, Karl, österrikisk meteorolog, f. 1822, blef
1852 professor i högre matematik vid polytekniska
institutet i Prag och 1863 direktör vid den i
Wien inrättade centralanstalten för meteorologi
och jordmagnetism. J. har mycket verkat för
meteorologmötens åvägabringande och blef å den
internationella meteorologkongressen i Wien 1873
invald i dess permanenta komité. 1864 utnämndes han
till medlem af
undervisningsrådet, och 1870-73 fungerade han i
undervisningsministeriet såsom referent för tekniska
högskolor samt yrkes- och handelsskolor. J. har
äfven visat sig såsom en flitig författare i sina
ämnen. Hans arbeten finnas intagna dels i akademiens
i Wien handlingar, dels i den af honom och Hann
redigerade "Zeitschrift der oesterreichischen
gesellschaft fur meteorologie".
Jelisavetgrad. Se Elisabetgrad.
Jelisavetpol. Se Elisabetpol.
Jellacic de Buzim [jellatsjitsj], Joseph, grefve,
österrikisk militär, son af den österrikiske
generalen friherre Franz J. de B. (f. 1746, d. 1810),
f. 1801, blef officer 1819 och öfverste vid ett
infanteriregemente 1841. Vid ungerska upprorets
utbrott 1848 var han fältmarskalklöjtnant och
"ban" för de tre förenade konungarikena Kroatien,
Slavonien och Dalmatien. Han kallades då till en
storartad verksamhet. Efter att med ifver hafva
bedrifvit rustningarna inföll han med 40,000 man
i Ungern och trängde ungrarna tillbaka. Desses
framryckning mot Wien drog honom dit; men då
österrikarna åter började gå anfallsvis till väga,
fick han befälet öfver högra flygeln och vann med
denna många framgångar. Efter intagandet af Buda och
segern vid Tapio-Bicske blef han "feldzeugmeister"
och befälhafvare för sydarmén, i spetsen för hvilken
han vann nya framgångar. Efter krigets slut återgick
han till sin före detsamma innehafda befattning,
hvilken han på ett utmärkt sätt skötte till sin död,
d. 19 Maj 1859. C. O. N.
Jellinek. 1. Adolf J., judisk lärd, f. i Mähren
1821, blef 1845 predikant i den israelitiska
församlingen i Leipzig, men flyttade 1856 i samma
egenskap till Wien. J. har utgifvit predikningar,
monografier af historiskt, arkeologiskt och
filosofiskt innehåll samt Sefat chachamim (1846,
med tillägg 1847; innehållande förklaringar af
i talmud-samlingarna förekommande persiska och
arabiska ord) m. m. Hans största förtjenst ligger
dock deri att han låtit trycka åtskilliga värdefulla
medeltidsmanuskript. Så har han i 6 band under
titeln "Bet ha-Midrasch" utgifvit ett stort antal
förut otryckta "Midraschim" (se Midrasch) och flere
kommentarer till enskilda delar af Gamla testamentet
från den franska rabbinskolan i medeltiden. J. har
jämväl skrifvit åtskilliga polemiska afhandlingar
mot nutidens antisemitiska rörelser. – 2. Hermann
J., den förres broder, f. 1823, idkade från 1842
filosofiska studier i Leipzig, men måste 1847 lemna
staden i följd af sitt deltagande i de politiska
och kyrkliga rörelserna derstädes. Samma öde
träffade honom i Berlin, hvarför han återvände
till sitt hemland, Mähren. Marsrevolutionen
1848 kallade honom till Wien, der han såväl
med det muntliga ordet som med pennan verkade i
starkt radikal anda. Efter Oktoberrevolutionens
utbrott deltog han dock icke direkt i det väpnade
motståndet mot ordningsmakten. Likväl dömdes
han af krigsrätten till döden och arkebuserades
d. 23 Nov. 1848. Bland hans arbeten må särskildt
nämnas Kritik der religion der liebe (1847).
1. L. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
