Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jellinge - Jelön l. Gjelöen - Jemappes - Jemba - Jemen - Jemjö - Jemshög - Jemsidjee Jeejeeboy - Jena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jellinge, by i Jylland, Vejle amt, Törrilds härad,
omkr. 11 km. v. om Vejle. Sedan 1841 finnes der ett
skollärare-seminarium. J. var fordom en kungsgård,
och ett syssel hade sitt namn efter densamma. Till
stället och trakten knyta sig flere historiska
minnen – bl. a. om ett slag 1131 mellan konung Nils
och Erik Emune –, och betydande minnesmärken från
10:de årh., dels högar, dels runstenar, finnas der. De
båda s. k. "Kongehöjene" ("Kungshögarna"), af hvilka
den ena ligger n., den andra s. om Jellinge kyrka,
äro omkr. 6 m. höga och mer än 94 m. i omkrets. I
den norra, som är något större än den södra, fann man
1820 en rymlig, af plank uppförd grafkammare, hvilken
likväl var tom och visade spår af att hafva varit
förut öppnad. Några fornsaker hittades emellertid,
bland dem några små träornament och figurer, en
liten silfverbägare och ett litet kors af silfver. I
den södra högen, som 1861 omsorgsfullt undersöktes i
konung Fredrik VII:s närvaro, påträffades deremot icke
det minsta spår af grafkammare, hvadan densamma måste
anses vara endast en minneshög. – Jellinge-stenarna
äro, när ordet tages i inskränkt bemärkelse, endast
de tvänne på J. kyrkogård uppresta, af hvilka den
mindre, efter hvad man har sig bekant, förut stått
på toppen af den södra högen. Den mindre stenen är
aflångt fyrkantig, omkr. 1,2 m. hög och förmäler i
särdeles tydlig runskrift, att Kurmr kunukr karþi
kubl þusi aft þurui kuna sina tanmarkar but ("Gorm
konung gjorde kummel dessa efter Tyra, hustru sin,
Danmarks bot"), hvaraf således framgår, att Gorm
öfverlefde Tyra, och att denna redan af sin samtid
fick det vackra tillnamn, som man eljest känner
endast af långt senare uppteckningar. Gamla tvifvel
om inskriftens äkthet hafva vederlagts af nyare
granskningar. Den andra, större, stenen, nära 2,5
m. hög, till formen en oregelbunden tresidig pyramid,
är på två sidor prydd med en Kristus-bild och bilden
af en lejongrip, hvilka båda bilder omslingras af
grenar, som synas öfvergå till ormar. På den tredje
sidan och under bilderna står följande inskrift
(enl. F. A. Wimmers läsning): Haraltr kunukr baþ
kaurua kubl þausi aft kurm faþur sin auk aft þåurui
muþur sina sa haraltr ias sår nan tanmaurk ala auk
nuruiak [alan?] auk tan[a muk lit?] kristna ("Harald
konung bad göra kummel dessa efter Gorm fader sin och
efter Tyra moder sin; densamme Harald, som sig vann
Danmark all och Norge [all] och Dan[a-folket lät]
kristna"). Denna sten är det äldsta kristendomsminne
i norden. Till jellinge-stenarna i vidsträcktare
betydelse räknas tre andra runstenar i östra Jylland,
nämligen "Sönder-Vissing-stenen", som omtalar, att
"Tofa lät göra kummel, Mistivis dotter, efter moder
sin, kona (näml. Tofa) Haralds hin godes, Gorms
sons", "Bäkke-stenen", af hvilken man får veta, att
"Rafnunge-Tofi och Fundin och Gnyble, dessa tre,
gjorde Tyras hög", samt "Läborg-stenen", som genom
tvänne hammaretecken röjer sitt hedniska ursprung,
och hvars inskrift förmäler, att "Rafnunge-Tofi högg
runor dessa efter Tyra, drottning sin".
Liksom den första af dessa stenar uttryckligen nämner
Harald Gormsson, omtala de bägge andra en i trakten
bosatt slägt, Rafnungarna, som torde hafva stått i
särdeles nära förhållande till drottning Tyra. (Jfr
J. J. A. Worsaae och J. Kornerup, "Kongehöjene
i Jellinge", utg. af Nord. oldskr.-selsk.,
1875, K. Engelhardt, "Kong Gorms og dronning Thyras
mindestene", i "Årbog for nord. oldkyndighed",
1876, F. A. Wimmer, "Den såkaldte Jellingekredses
runestene", i "Opuscula ad Madvigiuin", 1876, och
C. Rosenberg, "Nordboernes åndsliv", I, sid. 105
o. f.). C. R.
Jelön l. Gjelöen (Fornn. Jalund l. Jölund),
halfö i Smålenenes amt (Norge), omgifves på ena
sidan af Kristianiafjorden och på den andra af
en bland dess armar, Mossesundet. J. nämnes
på flere ställen i de gamla sagorna,
O. A. Ö.
Jemappes [sjömapp], by i belgiska prov. Hainaut, 3,5
km. v. om Mons. Det slag, som den 6 Nov. 1792 stod i
trakten mellan J. och Mons, kallas slaget vid J. Efter
det misslyckade fälttåget 1792 drogo preussarna sig ur
spelet, och de österrikiska trupperna besatte Belgien
samt utsträckte sig der ganska betydligt. General
Dumouriez framryckte från Valenciennes med
40-50 tusen fransmän och anföll den i ställning
mellan J. och fästningen Mons stående österrikiska
hufvudstyrkan, 26,000 man under hertig Albrekt af
Sachsen-Teschen. Striden blef häftig, och dess utgång
var oviss, tills fransmännens venstra flygel genom
sin öfvermakt trängde österrikarna tillbaka. Belgiens
eröfring af fransmännen blef följden af deras seger.
C. O. N.
Jemba. Se Emba.
Jemen. Se Arabien, sp. 936.
Jemjö, socken i Blekinge län, Östra härad. Arealen
8,723 har. 3,238 innev. (1882). Annex till Ramdala,
Lunds stift, Östra kontrakt.
Jemshög, socken i Blekinge län. Se Gemsjö.
Jemsidjee Jeejeeboy. Se Djemsidsji Djidsjiboj.
Jena, stad i storhertigdömet Sachsen-Weimar-Eisenach,
ligger vid Leutras förening med Saale i en af
romantiska höjder omgifven, naturskön dal. 10,337
innev. (1880). Universitet, gymnasium (sedan 1876) och
öfverappellationsdomstol, gemensam för alla thüringska
staterna och Anhalt. De förnämsta byggnaderna i staden
äro, utom universitetsbyggnaderna, Mikaelskyrkan
(från 15:de årh.), med en bronsstaty af Luther
(ursprungligen afsedd för hans graf), slottet, som
1672-90 var hertigarnas af Sachsen-Jena residens,
och hotellet "Svarta björnen", der Luther tillbragte
natten efter sin flykt från Wartburg. Universitetet
i J. har till upphofsman kurfursten Johan Fredrik,
som under sin fångenskap uppmanade sina söner att
ersätta det förlorade universitetet i Wittenberg
med ett annat i J. Det började sin verksamhet 1548,
erhöll kejsarens privilegium 1557 och invigdes
1558. De studerandes antal var störst (omkr. 3,000)
i midten af 1700-talet, men sin mest lysande period
hade universitetet under hertig Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
