Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jenisej - Jenisejsk - Jenisejska ostjakerna - Jenisjer - Jenner, Edward
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aug. I sitt öfre lopp är J. aldrig tillfrusen, men
nedre delen är vanligen isbetäckt från Nov. till
April. De förnämsta städerna vid floden äro
Minusinsk, Krasnojarsk, Jenisejsk, Turuchansk
och Dudinsk. Flodens längd från Beikems källor
är omkr. 4,300 km.,från Öfre Angaras l. Selengas
källor omkr. 5,500 km. Flodområdet beräknas af
A. E. Nordenskiöld till omkr. 2,712,000 qvkm. Detta
område är rikt på metaller, skog, fisk och villebråd,
och dess södra del skulle med sina produkter ur
växtriket kunna föda millioner menniskor. Likväl
hade det segelbara flodnätet, hvars längd man
(Bajkal oberäknadt) kan uppskatta till minst 8,000
km. (J. sjelf är segelbar från Minusinsk), ännu
1876 endast 4 ångbåtar och 2 segelfartyg. Sedan
Nordenskiöld 1875 återfunnit sjövägen mellan vestra
Europa och J:s mynning samt upptäckt och namngifvit
Dicksons hamn i mynningen vid flodens östra sida, har
flodfarten, väsentligen genom Sibiriakovs åtgöranden,
vunnit en betydligt större liflighet.
Jenisejsk, ryskt guvernement i Sibirien, sträcker
sig på ömse sidor om floden Jenisej från Kinas gräns
till Ishafvet och omgifves i v. af guvern. Tomsk
och Tobolsk, i ö. af Irkutsk och Jakutsk. Arealen
utgör 2,571,428 qvkm., eller mer än fjerdedelen
af Europa. Det ofantliga området är ännu endast
ofullkomligt kändt. Utmed södra gränsen sträcka
sig de skogiga Sajan-bergen, hvilka på enstaka
ställen nå upp till 1,500 m. höjd; i norra delen
märkas Syvermabergen och ännu högre upp den skoglösa
Byrrangakedjan, som genomstryker Tajmurhalfön och
slutar i det asiatiska fastlandets nordligaste udde,
kap Tsjeljuskin (77° 36’). Vattendragen tillhöra
hufvudsakligen den väldiga Jeniseis system. Pjasina,
Katanga och Anabara hafva sina källor på det arktiska
området. Klimatet är fullt kontinentalt och vintern
utomordentligt sträng. I staden Jenisejsk, som
ligger sydligare än Stockholm, nedgår temperaturen i
Januari till -56° C. Odlade trakter af någon större
utsträckning förekomma endast i s., hvarest åkerbruket
ger ganska god afkastning, men inskränkas längre norr
ut till floddalarna. I stället utbreda sig omvexlande
stora skogar, hedar och träsk. Vid 69° n. br. slutar
skogen, och derefter vidtager ett öde steppland. För
boskapsskötsel äro vilkoren icke ogynsamma. Längst i
n. ersättas nötkreaturen af renen. Floder och sjöar
äro rika på fisk. I senaste tider har man inrättat
en mängd guldvaskerier, hvilka exempelvis 1873
lemnade 7,240 kg. ren metall. Den dervid använda
arbetsstyrkan (15,000 man) bestod till mer än
tredjedelen af förvista. Befolkningen anslogs 1879
till 428,517 pers. De egentlige ryssarna bo i södra
delen af landet och ett stycke uppåt Jenisej. I
mellersta delen lefva ostjakerna (se nästa art.),
i höga norden samojederna, båda jägarefolk utan
fasta boningsplatser. Af städerna är Krasnojarsk
säte för guvernören och såsom handelsplats den mest
betydande. – Den ofvannämnda staden J., vid floden
Jenisej, grundlades 1618 och räknar omkr. 7,000 innev.
S. A. L.
Jenisejska ostjakerna, bosatta vid mellersta Jenisej
och dess tillflöden, mellan städerna Jenisejsk och
Turuchansk, bilda, enligt Castréns undersökningar,
jämte de små utdöende sibiriska stammarna arinzer,
i de sajanska stepperna, assaner, vid floden Ussolka,
och kotter, vid Kans biflod, Agul, en intressant,
till hyperboréerna (se d. o.) hörande folkrest, till
ras och språk alldeles skild från de öfriga mongoliska
ostjakerna. De sönderfalla nu i två tydligt skilda
stammar: de symska ostjakerna, vid Sym, och de
imbatskiska, kring floden Jelogui. Jfr Klaproth,
"Asia polyglotta" (1823), och Castrén, "Versuch
einer jenisei-ostjakischen und kottischen sprachlehre"
(1858). H. A.
Jenisjer ("nya staden"). 1. Stad i sandjaket Biga
i Mindre Asien, nära södra inloppet till sundet
vid Dardanellerna. Omkr. 1,500 innev. J. är
forntidens Sigeion, bekant bl. a. genom den
"sigeiska inskriften" på en hermesstod (nu i
London). Åtskilliga lemningar af den gamla staden
finnas. – 2. Turkiskt namn på Larissa (se d. o.).
Jenner [djen-], Edward, engelsk läkare,
vaccinationens uppfinnare, föddes d. 17 Maj 1749 i
Berkeley, Gloucestershire. Han började studera kirurgi
hos Ludlow, en kirurg i Sodbury; sedan studerade han
under John Hunter och hade samtidigt i uppdrag af
Sir Joseph Banks att ordna de zoologiska samlingar,
som hemförts från Cooks första resa (1771). Ett
anbud att såsom naturforskare medfölja dennes andra
expedition afslog han och bosatte sig i stället såsom
kirurg i sin födelseort, der han snart vann stort
anseende. Vid sidan af sin praktik egnade han sig åt
naturalhistoriska studier och meddelade resultaten
af dem i särskilda smärre afhandlingar. 1792 erhöll
han medicine doktorsgraden vid S:t Andrews. Emellertid
hade i hans sinne småningom mognat den stora upptäckt,
som skulle göra hans namn odödligt. Redan under
sin vistelse i Sodbury hade han fäst sig vid den
antagonism, som enligt folktron skulle förefinnas
mellan ko-kopporna och smittkopporna. Sina tankar
att man genom att inympa ko-koppor på menniskan
kunde göra henne oemottaglig för de fruktansvärda
smittkopporna meddelade han åt John Hunter, som dock,
öfverhopad af andra göromål, icke åt dem egnade
en närmare uppmärksamhet. J. fortsatte emellertid
sina iakttagelser, men blef först d. 14 Maj 1796
i tillfälle att ställa sin teori på prof. Nämnda
dag ympade han en åtta års gosse, James Phipps,
med ko-koppor och d. 1 derpå följande Juli med
smittkoppor; dessa utöfvade icke någon verkan på
gossen. Det dröjde ännu två år, innan han kunde göra
nya försök och genom dem ytterligare stödja sin
upptäckt. Inför allmänheten och den lärda verlden
framlade han sina erfarenheter i tvänne skrifter: An
inquiry into the causes and effects of the cow-pox,
or variolae vaccinae (1798) och Further observations
on the variolae vaccinae (1799). I början naturligtvis
motsagd från flere håll, vann dock J:s stora upptäckt
snart ett allmänt erkännande, och från och med 1799
började den ett segerlopp kring verlden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
