Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jern. 2. Metallurg. Jernet är den mest använda af metallerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med jern, men med de hårdare, mera lättsmälta, möter
detta stora svårigheter. Stål fordrar för öfrigt
vid bearbetningen mycket större skicklighet och
noggranhet hos smeden än det mjuka jernet. Ohärdadt
ståls absoluta hållfasthet kan uppgå ända till
öfver 100 kg. pr qvmm., hvaremot dess förlängning
vid afslitning, i synnerhet för hårda stålsorter,
är ganska ringa. – "Oarter" inverka på stål på samma
sätt som på det smidiga jernet. Fosfor inverkar
i synnerhet menligt, i det dermed behäftadt stål
genom upprepade uppvärmningar snart förlorar sin
stålnatur, eller, såsom engelsmännen uttrycka sig,
saknar "body". Också betecknas fosforfria malmer med
namnet stålmalmer med anledning af deras lämplighet
till beredande af ett godt stål, och det är de
svenska malmernas fosforfrihet, som gifvit det af
dem beredda jernet och stålet det stora anseende det
allt hittills åtnjutit.
Tackjern innehåller 2,5 till 5 proc. kol, är osmidigt
vid alla temperaturer och smälter vid 1,000° å 1,200°,
hvarför man genom gjutning med lätthet kan framställa
det i en mängd olika former. Om kolet är kemiskt
förenadt med jernet, har tackjernets brottyta hvit,
metallglänsande färg samt en textur, som under
olika förhållanden kan variera mellan finkornig
och grofkristallinisk. Sådant tackjern kallas hvitt
tackjern. En viss manganhalt disponerar jernet att
varda kristalliniskt och bilda s. k. spegeljern; ökas
manganhalten utöfver en viss gräns, blir texturen
kornig. Om kolet deremot ej är kemiskt förenadt
med jernet, utan mekaniskt inblandadt deri under
form af grafit, har tackjernet i brottet en grå
till svart färg utan metallglans och kallas grått
tackjern. Antagligt är att kolet till största delen
är kemiskt förenadt med jernet, så länge tackjernet
är smält, emedan samma tackjern vid hastig afsvalning
blir hvitt och vid långsam afsvalning grått. Liksom
mangan disponera äfven andra främmande ämnen
tackjernet att vid afsvalningen bibehålla eller
upplösa den kemiska föreningen med kolet; sålunda
inverkar en svafvelhalt till bildande af hvitt
tackjern, hvaremot kiselhaltigt tackjern vanligen
blir grått. Olika kolhalt äfvensom inblandning af
andra främmande ämnen bibringa tackjernet egenskaper,
genom hvilka det varder lämpligt till användning
för olika ändamål. Sålunda blir tackjernet genom
stor kol- och fosforhalt lättsmält och tunnflytande,
så att det lämpar sig för finare gjutningar. Genom
lägre kolhalt och en viss svafvelhalt blir det
svårsmältare och mera tjockflytande, men tilllika
starkare, hvarför sådant tackjern eftersträfvas
för gröfre gjutgods, som skall utsättas för stark
påkänning. För s. k. smidestackjern, d. v. s. sådant,
som skall användas till beredande af smidigt jern
eller stål, söker man deremot, så vidt möjligt,
undvika alla andra främmande inblandningar än kol och
mangan samt i vissa fall kisel. Med afseende på den
lätthet, hvarmed tackjernet under färskningsarbetet
låter befria sig från de främmande beståndsdelarna,
skiljer man mellan färskt l. lättfärskadt och rått
l. trögfärskadt tackjern, hvarvid i
allmänhet det hvita tackjernet är mera lättfärskadt än det
gråa. Tackjernets absoluta hållfasthet kan variera
mellan 10 och 25 kg. pr qvmm.; någon tänjbarhet är
knappast märkbar.
Läran om jernets framställning ur sina malmer kallas
jernets metallurgi och häri första hand till uppgift
jernets befriande från förbindelsen med syret, eller,
såsom det kallas, jernets reduktion, samt derefter
frånskiljandet i form af smält slagg af de mineraliska
beståndsdelar, som i större eller mindre mängd åtfölja
malmerna. Jernets reduktion verkställes i allmänhet
medelst koloxidgas, i det denna vid en temperatur
af 400° eller deröfver förenar sig med malmens syre
till kolsyra. Olika slag af malmer gifva dervid
med mer eller mindre lätthet från sig sitt syre;
sålunda reduceras i allmänhet de malmer lättare,
som endast innehålla jernet i form af jernoxid,
än de, som tilllika innehålla jernoxidul. Äfven
malmens fysiska beskaffenhet inverkar på den lätthet,
hvarmed reduktionen kan verkställas; sålunda äro
vattenhaltiga och kolsyrade malmer i allmänhet mycket
lättreducerade, emedan vattnet och kolsyran utdrifvas
genom värmen, hvarigenom malmerna varda porösa och
lemna koloxiden lättare tillträde till sitt inre. –
De äldsta metoderna för jernets framställning voro
direkta metoder, d. v. s. sådana, i hvilka man direkt
ur malmen sökte framställa smidigt jern. Af dessa
fortlefver ännu i Pyrenéerna och i några trakter af
Amerika det s. k. Catalan-smidet, hvilket försiggår i
en öppen härd (se Härd), öfver hvars ena sida malmen,
blandad med kol, upplägges i en hög. Under det jernet
från föregående smälta välles och uträckes framför
en på härdens motsatta sida insatt, starkt stupande
forma, reduceras jernet i malmhögen, hvilken i mån
af behof tillökas med mera malm och kol, hvarvid
man genom påkastande af våt små-malm, malm-mull, har
att tillse, att de framför forman alstrade gaserna
passera genom malmhögen. Efter fullbordad reduktion
nedsmältes jernet under stark bläster till en
smälta, och slaggen uttappas genom ett hål på härdens
framsida, allteftersom den bildar sig. Då det ej kan
undvikas, att produkten vid detta smide, äfven med de
skickligaste arbetare, blir i hög grad ojämn, och då
dessutom kolåtgången är mycket stor, är det blott en
tidsfråga, huru snart "Catalan-smidet" kommer att helt
och hållet utträngas af nutidens förbättrade metoder
i de få trakter, der det hittills, till följd af
bristande kommunikationer, kunnat bibehålla sig. – Det
i Sverige ursprungligen använda sättet att framställa
jern var äfven en direkt metod, kallad osmundsmide,
harksmide eller blästersmide. Dertill begagnades en
låg schaktugn af konisk form, med den vidare öppningen
uppåt och nära bottnen försedd med en eller två formor
för blästerns insläppande. Ugnen fylldes först med
ved, som kolades under svagt lufttillopp, hvarefter
malmen, hvilken alltid bestod af lättreducerad
myrmalm (jfr Jernmalm), uppsattes. Sedan ved och
malm sålunda skiftesvis uppsatts, till dess ugnen
blifvit full, pådrogs skarpare bläster, hvarvid jernet
utreducerades och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
