Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jern. 2. Metallurg. Jernet är den mest använda af metallerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På det att gaserna i masugnen skola kunna inverka
på malmen, är det nödigt att denna sönderkrossas
till ungefär hasselnötters groflek. Detta arbete
förrättades fordom med handhammare, under en något
senare period med vattenhammare af ungefår samma
konstruktion som stångjernshammare (se Hammare)
eller i stampverk, men utföres nu för tiden allmänt
antingen i krossverk, bestående af tvänne mot
hvarandra gående refflade tackjernsvalsar, eller
s. k. stentuggare, som bestå af tvänne refflade
grofva skifvor, eller käftar, af hårdt tackjern,
af hvilka den ena är stillastående och den andra med
en excenterrörelse föres från eller mot den förra,
hvarvid den mellanliggande malmen krossas. – För
erhållande af den starka kompression af blästern,
som erfordras för masugnens drifvande, begagnas
vanliga cylinderblåsmaskiner (se Blåsmaskin).
Från blåsverkets väderlåda ledes derefter
blästern genom blästerledningen, en vanligast
af plåt gjord rörledning, till masugnen. –
För att tillgodogöra någon del af det värme,
som oundvikligen går förloradt i masugnen, har
man funnit sin uträkning vid att åter tillföra den
något af detta värme medelst blästern, hvilken man
före inträdet i masugnen uppvärmer genom förbränning
af masugnsgas. Till blästerns uppvärmning begagnas
s. k. varmapparater, som bestå af flere rader raka,
medelst krokrör med hvarandra förbundna tackjernsrör,
genom hvilka blästern ledes, och utomkring hvilka
masugnsgasen förbrännes i en omkring hela systemet
murad kammare. De raka rören kunna vara horisontalt
eller vertikalt ordnade; men stor vigt ligger uppå
att tilloppet af luft utifrån så regleras, att
gasen fullständigt förbrännes i apparathuset. Vid
utlandets kolossala masugnar har man äfven börjat
införa varmapparater efter regenerativt system,
d. v. s. sådana, som bestå af tvänne stora kammare,
fyllda med löst ställda eldfasta tegel, hvilka
vexelvis begagnas så, att den ena kammaren uppvärmes
genom förbränning af masugnsgas inuti densamma,
under det den genom den andra ledda blästern upptager
det deri magasinerade värmet. – För drifvande af
blåsmaskin och krossverk samt för den krossade
malmens uppfordring på masugnskransen begagnas i
allmänhet vattenkraft, men der sådan ej finnes att
tillgå, ångkraft, i hvilket fall ångpannan eldas med
masugnsgas. Såsom en allmän regel vid begagnandet
af masugnsgas till bränsle gäller att de apparater,
i hvilka gasen användes, ej få ligga för djupt under
gasuttaget i masugnen, samt att de alla böra ligga
på ungefär samma nivå, på det ej gasen må lättare gå
till den ena än till den andra.
En i gång varande masugn är fylld med vexlande
lager af kol och malm, hvilka befinna sig i en
ständig rörelse nedåt och alltjämt förnyas genom ny
påfyllning, så snart utrymme för ett nytt lager i
uppsättningsmålet, s. k. hålmål, uppkommer. Hvarje
sådant lager innehåller alltid lika mycket kol
och kallas en sättning. Kolsättningarnas storlek
bestämmes efter masugnens vidd och varierar i olika
stora träkolsmasugnar mellan 1 och 1,5 kbm.;
en masugns storlek brukar ofta uttryckas med huru
mycket kol den rymmer, hvilken kolmängd kallas en
ugnsfyllnad. Den hastighet, hvarmed sättningarna
sjunka i masugnen, kallas drifning. Denna kan i små
masugnar uppgå till 1 1/2 à 2 ugnsfyllnader i dygnet;
i de stora åter uppgår den oftast ej till mer än 2/3
à 1 ugnsfyllnad. Malmen väges för hvarje sättning
i den på kransen befintliga vågen, och om masugnens
förhållande fordrar någon förändring i proportionen
mellan kol och malm, är det alltid malmsättningen,
som förändras. I allmänhet begagnas på masugnarna
flere olika sorter malm, hvilka ofta för sin
smältning fordra tillsats af något flussmedel;
den vanligast begagnade flussen är kalksten,
hvilken på bergsmansspråket äfven kallas lim
(Eng. lime). Förhållandet mellan de olika malmerna
och kalken måste vara på förhand uppgjordt och
kallas beskickning. För att af vissa tillgängliga
malmer kunna uppgöra en beskickning måste man
antingen af deras kemiska analyser beräkna densamma
eller genom s. k. degelprof utröna de särskilda
malmernas smältningsförhållanden. Dessa enkla,
af professor V. Eggertz utarbetade prof, hvilka
allmänt användas vid de svenska masugnarna, gifva
en ganska fullständig bild af såväl hvarje särskild
malms som den sammansatta beskickningens förhållande
i masugnen beträffande både den tackjernsprocent,
som kan utbringas, och beskaffenhen af den slagg
man önskar erhålla. – I motsatt riktning mot de
ständigt nedsjunkande sättningarna af kol och
malm genomströmmas masugnen af en uppåt gående
gasström, som bildas genom kolens förbränning
framför formorna. Vid den lifliga förbränning, som
genom den starkt komprimerade luften åstadkommes,
bildas kolsyra, hvilken dock genast vid beröring med
de hvitglödande kolen förenar sig med en del af
dessa till koloxid. Då koloxiden under uppstigandet
träffar den varma malmen, reducerar den denna,
d. v. s. förenar sig delvis med dess syre till
kolsyra. Ehuru en stor del koloxid passerar genom
ugnen, utan att reducera malm, är dock häraf tydligt
att mängden af koloxid måste minskas och den af
kolsyra ökas, åtminstone så högt upp i ugnen,
som temperaturen medgifver någon reduktion af
malmen. Dessutom ökas kolsyrehalten genom den
kolsyra, som utdrifves ur kalken. Såsom exempel
på masugnsgasens sammansättning på olika djup i
masugnspipan anföras följande analyser:
Volymprocent Höjd öfver formorna i m.
Gaser ........ 11,21 7,35 2,51 0,07
Qväfgas ...... 55,2 59,1 62,4 60,3
Kolsyra ...... 10,8 6,5 3,2 1,4
Koloxid ...... 25,7 31,6 32,0 36,7
Vätgas ....... 7,7 2,8 2,4 1,6
Till följd af de alltjämt nedsjunkande sättningarna,
som absorbera värme, minskas temperaturen hos de
uppstigande gaserna ganska hastigt, hvarför den
egentliga reduktions-zonen ligger ganska djupt ned
i masugnspipan. Den ofvanför denna zon varande delen
af pipan tjenar endast till förberedande uppvärmning
af de nedsjunkande sättningarna och kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
