Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jern. 2. Metallurg. Jernet är den mest använda af metallerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bessemerverk finnes i masugnen, tappas det direkt i
bessemerkonvertern. Det tackjern, som skall
omsmältas vid gjuterierna, bör vara mycket nödsatt
och grafitiskt samt hålla en viss mängd kisel och
fosfor för att varda qvickflytande och väl utfylla
gjutformarna. För detta ändamål begagnas i Sverige
vanligen engelskt koks-tackjern, som besitter dessa
egenskaper i högre grad än det svenska, af renare
malmer med träkol blåsta tackjernet. Tackjernets
omsmältning vid gjuterierna sker i låga schaktugnar,
kallade kupolugnar, i hvilka tackjernet under
riklig tillgång på bläster smältes med koks. Dessa
ugnar drifvas ej kontinuerligt, utan påblåsas, då
tillräckligt antal gjutformar hunnit uppformas;
när smältrummet blifvit fullt, tappas jernet i
en framför ugnen i en kran upphängd gryta, skänk,
af jern, inuti utfodrad med lera. Från denna skänk
tappas jernet antingen direkt i gjutformen eller i
mindre skänkar, skopor, i hvilka det kringbäres till
de särskilda gjutformarna. Vid somliga gjuterier
verkställes smältningen för vissa speciella ändamål
i flammugnar. Formningen sker antingen i öppen sand
eller i gjutflaska. I öppen sand, d. v. s. i en på
öfre sidan öppen form på gjuteriets golf, formas
endast enkla pjeser, vid hvilka det ej är så noga,
vare sig med godsets tjocklek eller utseendet af
den sidan, som är vänd uppåt. Då det emellertid,
såsom oftast är fallet, fordras noggranhet i båda
dessa afseenden, utföres formningen i s. k. flaskor,
eller ramar af trä eller tackjern, af hvilka den
ena passar noga ofvanpå den andra. Formningen sker
omkring modeller, hvilka noga motsvara den färdiga
pjesens yttre form, med iakttagande af den krympning,
som tackjernet undergår vid afsvalningen; dessa
modeller måste ofta vara sågade i två eller flere
delar för att efter formningen kunna lyftas upp ur
flaskan. Vid formningen fylles först den nedre delen
af flaskan med lagom fuktad s. k. gjutsand, en med
något litet lera och kolstybb blandad sand. Derefter
nedsättes deri den understa delen af modellen,
hvarvid tillses, att dess öfre yta kommer noga i
samma höjd som flaskans öfverkant; sanden packas
derefter hårdt omkring modellen. Sedan ett tunnt
lager af fint kolstybb blifvit siktadt öfver den
noga afslätade ytan, inpassas den följande delen
af modellen samt den andra afdelningen af flaskan,
hvarefter på samma sätt gjutsand packas mellan
modellen och flaskans väggar. Är modellen i flere
än tvänne afdelningar, fortsattes på samma sätt; men
naturligt är att i detta fall måste de mellanliggande
delarna af flaskan hafva noggrant samma höjd som den
motsvarande delen af modellen. Den öfversta flaskdelen
måste deremot vara högre än modellen, så att denna
till en viss tjocklek blir täckt med sand. Uti denna
sand upptagas derefter ett eller flere större hål till
modellens öfversta del, s. k. ingöt, genom hvilka
tackjernet skall rinna in; dessutom genomstickes
hela sandmassan på flere håll med en jerntråd för
att bilda små kanaler för bortledande af de gaser,
som utvecklas under gjutningen. Sedan sålunda hela
modellen blifvit informad, aflyftes den ena flaskdelen
efter den andra, äfvensom de motsvarande delarna
af modellen försigtigt upplyftas, hvarefter formen
noggrant afputsas inuti; sedan flaskans delar
derefter åter blifvit hoppassade, är formen färdig
för gjutningen. Om pjesen skall göras ihålig, måste
i formen insättas en val torkad s. k. kärna, som
beredes af lera, sand, halm, kogödsel etc., och som
någorlunda motsvarar gjutpjesens yttre form samt efter
pjesens gjutning och afsvalning söndersmulas med en
jernten och utkratsas i pulverform genom något för
detta ändamål lemnadt hål på pjesen. För rör och andra
pjeser med stora öppningar försiggår kärnans uttagning
lättare. Då stora och i synnerhet höga pjeser skola
gjutas, är det nödigt att förlänga ingötet ganska
betydligt och deraf bilda ett s. k. sjunkhufvud,
på det varmt tackjern må kunna pågjutas och flyta
efter, i mån som det förut ingjutna genom afsvalningen
minskas i volym. Om man åt ytan af hela gjutpjesen
eller någon del deraf vill meddela någon större
grad af hårdhet, göres denna del af gjutformen
af tackjern, hvarigenom den gjutna pjesen på detta
ställe hastigt stelnar och jernet blir hvitt; detta
kallas kokillhärdning. Understundom verkställes för
vissa ändamål gjutningen äfven i torkade formar af
sand eller lera.
Borttagandet af större delen af de i tackjernet
förekommande främmande ämnena: kol, kisel m. m.,
eller beredandet af smidigt jern eller stål,
kallas med ett gemensamt namn färskning. Efter
de olika sätt, på hvilka färskningen utföres,
skiljer man mellan torrfärskning, slaggfärskning
och blästerfärskning. Torrfärskning, som äfven
kallas aducering, tillgår på det sätt att tackjern
under en längre tid glödgas i s. k. cementpulver,
bestående af jernoxid eller rik jernmalm,
hvarvid tackjernets kol småningom förenar sig
med jernoxidens syre till koloxid, som bortgår
i gasform. Emedan färskningen sålunda börjar vid
jernets yta och efter hand fortplantar sig inåt,
kan det ej förekommas, att en jernstång på detta
sätt blir mindre färskad inuti än vid ytan. Denna
färskningsmetod lämpar sig derför hälst för smärre
pjeser, som kunna gjutas i den form, hvari de skola
användas, och derefter genom aduceringen befrias
från en större del af sin kolhalt, hvarigenom de
blifva segare och mindre sköra. Som kisel på denna
metod ej kan borttagas ur jernet, är det nödigt att
dertill använda ett möjligast kiselfritt tackjern;
om tackjernet är hvitt och således dess kol kemiskt
bundet, försiggår färskningen lättare än med grått
tackjern. – I motsats till torrfärskningen, som
försiggår utan någon smältning, måste vid de olika
slagen af slaggfärskning tackjernet nedsmältas samt
derefter omröras och intimt blandas med en mycket
jernoxidulrik slagg, s. k. färskslagg, hvarvid
jernoxidulens syre förenar sig med tackjernets kol
och kisel till koloxid och kiselsyra, af hvilka den
förra bortgår i gasform och den senare förenar sig med
slaggen. Under denna operation stelnar jernet till
s. k. färskor, hvilka, om arbetet försiggår i härd
(jfr Härdsmide), hopsamlas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
