Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernkontoret, en för Sverige egendomlig enskild penningeinstitution - Jernkontorets annaler. Se Jernkontoret - Jernkontorsdaler. Se Jernkontoret - Jernkontorsriksdag. Se Jernkontoret - Jernkorset (T. Eisernes kreuz), preussisk orden, stiftad d. 10 Mars 1813 - Jernkronan, den lombardiska - Jernkroneorden (T. Orden der eisernen krone), österrikisk riddareorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1807-12); E. T. Svedenstierna, "Underrättelse om
engelska jernhandteringen" (1813); C. J. Lidbeck,
"Omarbetning af Garney’s handledning i
svenska masmästeriet" (1816); C. D. af Uhr,
"Kolningsförsök" (1811-13), "Handbok för kolare"
(1823), "Puddlingsförsök" (1825), "Profblåsning och
profsmidning af Grangärdesmalmer" (1814); G. af Uhr,
"Öfversigt af bergsmekanikens tillstånd" (1817);
L. Rosborg, "Underrättelser rörande stångjernssmidet"
(1819); G. Lundgren, "Handbok för hyttarbetare"
(1827); P. Lagerhjelm, "Berättelse om försök med
Persbergsmalmer" (1856); P. Lagerhjelm, J. H. af
Forselles och G. S. Kallstenius, "Hydrauliska försök"
(1822); L. Horneman, "Svenska markscheideriet"
(1802); "K. C. v. Leonhards Handbok i geologien
och geognosien. Öfvers. af L. F. Svanberg"
(1833); G. Svedelius "Om kolning i mila"
(1872); S. H. Samuelsson, "Kort afhandling
om bruksbokhålleri" (1864); W. E. Ahrenberg,
"Stämpelbok" (sista uppl. (1877); A. E. Törnebohm,
"Geologisk öfversigtskarta öfver mellersta Sverige"
(1882), m. fl. Jernkontoret har äfven, sedan 1817,
utgifvit en egen teknisk tidskrift, Jernkontorets
annaler, redigerad 1820-45 af prof. N. G. Sefström,
1846- 52 af prof. Joach. Åkerman och derefter
af en komité, hvars medlemmar under årens lopp
vexlat och för närvarande (1883) utgöres af
öfverdirektör K. Styffe, prof. K. Åkerman och
prof. G. Nordenström. – Såsom belöning åt personer,
"som inlagt synnerliga förtjenster om svenska
bergshandteringens framgång och utveckling eller
eljest på särdeles framstående sätt utöfvat en
för Brukssocieteten gagnände verksamhet", utdelas
på styrelsens förslag understundom Jernkontorets
stora medalj i guld. Styrelsen har, sedan 1822,
jämväl rättighet att utdela en belönings-jeton i
silfver, med inskriften "För flit och skicklighet
i bergsmannayrket", att såsom hederstecken i kedja
bäras å bröstet (den stora medaljen bäres ej). Samma
jeton i guld utdelas, "då utomordentliga förtjenster
dertill kunna gifva anledning". Den sistnämnda
är Jernkontorets största hedersbelöning och har
hittills utdelats endast tre gånger, nämligen 1832 åt
bergmästaren v. Scheele, 1844 åt smidesdirektören
J. P. Morell och 1868 åt brukspatronen G. Ekman.
Från statens sida har Jernkontoret ej haft annat
understöd, än att under den första tiden af dess
tillvaro bruksegarna erhöllo rättighet att i Rikets
ständers bank belåna vågfördt jern, en bestämmelse,
som sedermera ändrades derhän, att Jernkontoret 1818
i nämnda bank erhöll ett kreditiv mot 4 proc. ränta
på 900,000 rdr rgd. Detta kreditiv upphörde först
genom riksdagens beslut 1870. Den vinst, som
uppkom genom skilnaden mellan Jernkontorets ränta
på detta kreditiv och utlåningsräntan, har användts
till rön- och försök-fonden. Men utom kreditiv och
jernkontorsdaler har kontoret äfven rört sig med lånta
medel; och då aldrig några direkta utdelningar till
delegarna gjorts annat än den från 1793 till 1814
medgifna s. k. forselhjelpen, hafva kontorets fonder
under årens lopp vuxit till betydande belopp. Oaktadt
kontoret stundom lidit ganska stora förluster på sina
delegare, uppgick vid 1879 års slut grundfonden till
4 mill. kronor, reservfonden till 667,000 kr. och hela
rörelsekapitalet till omkr. 12 mill. Jernkontoret har
sedan 1875 sin lokal i det kontoret tillhöriga huset
n:o 4 Östra Trädgårdsgatan i Stockholm (uppfördt
efter ritning af arkitekten Axel Kumlien och prydt
med en af bildhuggaren Fr. Kjellberg utförd fris,
som framställer jernindustriens utvecklingshistoria),
C. A. D.
Jernkontorets annaler. Se Jernkontoret.
Jernkontorsdaler. Se Jernkontoret.
Jernkontorsriksdag. Se Jernkontoret.
Jernkorset (T. Eisernes kreuz), preussisk orden,
stiftad d. 10 Mars 1813 till belöning för förtjenster
om fosterlandet i kampen mot Frankrike. Af orden
funnos storkors (som gafs endast åt de härförare,
som vunnit ett slag eller tagit en fästning) samt
två riddareklasser. Ordenstecknet bestod af ett i
silfver infattadt andreaskors af jern, på åtsidan
slätt, på frånsidan försedt öfverst med bokstäfverna
F. W. (den då regerande preussiske konungen Fredrik
Vilhelm III:s initialer), i midten med tre eklöf och
nedtill med årtalet 1813. Innehafvare af storkors
buro ordenstecknet om halsen, militärer i svart band
med hvita kanter, civile i hvitt band med svarta
kanter. Riddare af 1:sta och 2:dra klass buro
det, med samma olikheter i afseende på bandets
färg, i knapphålet; riddare af 1:sta klass buro
dessutom ett mindre ordenstecken på venstra sidan af
bröstet. – Genom beslut af d. 19 Juli 1870 upplifvades
Jernkorset vid fransk-tyska krigets utbrott. Grader,
ordenstecken och band blefvo lika med de äldre;
endast den skilnaden infördes att korset på framsidan
öfverst försågs med ett krönt W. (preussiske konungen
Vilhelm I:s initial), i midten med tre eklöf och
nedtill med årtalet 1870. Fanor och standar pryddes
med Jernkorset. C. O. N.
Jernkronan, den lombardiska (Ital. Corona di ferro),
en krona, med hvilken de langobardiske konungarna
uti Italien från slutet af 6:te årh. och sedermera
Karl den store, de fleste romerske konungarna ända
till Karl V samt 1805 Napoleon och 1838 kejsar
Ferdinand I af Österrike kröntes i egenskap
af regenter öfver Lombardiet. Hon består af en
8 cm. bred, med ädelstenar besatt guldring utan
spetsar och har fått sitt namn af en inuti guldringen
befintlig smal jernring, hvilken, enligt sagan,
skall vara smidd af en spik i Kristi kors och af den
langobardiska prinsessan Teodolinda (593) insatts i
kronan. Jernkronan förvaras i staden Monzas domkyrka.
Jernkroneorden (T. Orden der eisernen krone),
österrikisk riddareorden, stiftades af kejsar Napoleon
I efter hans kröning till konung öfver Italien
d. 5 Juni 1805 och fick sitt namn (Ital. Ordine
della corona di ferro) efter Jernkronan (se
d. o.). Den upphäfdes 1814, efter Napoleons fall,
men återupplivades d. 12 Febr. 1816 af kejsar Frans
I af Österrike. Ordenstecknet framställer en bild af
Jernkronan och öfver henne den kejserliga dubbelörnen;
på örnens bröst är en mörkblå emaljerad sköld med
ett gyllene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
