Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernmalmer, bergsv. - Jernmasken l. Mannen med jernmasken (Fr. Le masque de fer), märklig fransk statsfånge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligt jernoxidhydrat l. jernockra, 2Fe2 O3 +
3H2 O. Pyrrhosideriten, som är den minst allmänna
af dessa, har fått flere olika benämningar, såsom
rubinglimmer, nadeleisenstein, lepidokrokit,
stilpnosiderit, efter sina olika texturer:
kristalliserad, strålformig, fjällig eller tät. Den
har rödbrun färg, är mer eller mindre starkt
glänsande och förekommer hufvudsakligen i Tyskland,
Böhmen, Ungern, England, Ural och Nord-Amerika. Den
håller i rent tillstånd 62,95 proc. jern. Hos det
vanliga jernoxidhydratet l. jernockran, som håller
59,95 proc. jern, skiljer man mellan brun jernockra
l. brunockra (se d. o.) och gul jernockra l. gulockra
(se d. o.), hvilka båda förekomma med tradig, tät
och jordformig textur. Dessa malmer hafva uppkommit
dels genom förvittring af jernhaltiga mineral,
t. ex. svafvelkis, dels genom afsats ur jernhaltigt
vatten, som innehåller jernkarbonat, hvilket vid
syrsättning lemnar jernoxidhydrat. De äro mycket
allmänna i Tyskland, Österrike, Spanien, Ryssland och
Amerika, men förekomma hos oss endast under form af
sjö- och myrmalmer, ett af hvarjehanda främmande ämnen
förorenadt jernoxidhydrat, som fortfarande bildar
sig på bottnen af vissa sjöar och på långsluttande
myrar. Jämtland, Herjedalen, Dalarna, Värmland
och Småland äro de egentliga fyndorterna för dessa
malmer. – Kolsyrad jernoxidul, Fe O C O2, är äfvenledes
en i utlandets yngre geologiska formationer, i
synnerhet i Steiermark och Kärnten, flerestädes
i Tyskland, Pyrenéerna, Spanien o. s. v., ofta
förekommande, mycket vigtig jernmalm. Den har ljust
gulaktig färg, men förvittrar lätt i luften och blir
då mörkare. Den förekominer dels som kristalliserad
eller tät jernspat, dels som s. k. sferosiderit
med strålig eller tradig textur. Ett af de största
och mäktigaste jernspatlager på jorden är det
vid Eisenerz i Steiermark. En mycket allmänt
i Englands, Tysklands, Frankrikes och Belgiens
stenkolsformationer förekommande malm, är lerhaltig
sferosiderit (Eng. clay ironstone), som brytes i
samma grufvor som stenkolen och, ehuru i allmänhet
ganska jernfattig, dock lemnar ett mycket vigtigt
bidrag till dessa lands storartade jernindustri. –
Följande siffror representera i medeltal den nuvarande
ungefärliga jernmalmsbrytningen per år i några af de
vigtigaste jernproducerande landen: Storbritannien
17 mill. tons, Tyskland 4 mill., Frankrike 3 mill.,
Ryssland 1 mill., Sverige 3/4 mill., Österrike 1/2
mill. Om den nu föreslagna jernvägen förbi de lapska
malmfälten kommer till stånd, torde emellertid inom
få år denna siffra, hvad Sverige beträffar, komma att
betydligt höjas. C. A. D.
Jernmasken l. Mannen med Jernmasken (Fr. Le masque de fer),
märklig fransk statsfånge, hvars namn och samhällsställning gifvit
anledning till en mängd gissningar, och som erhöll
sin benämning deraf att han alltid bar en svart, med
stålfjädrar försedd sammetsmask. Hvad man med säkerhet
vet om denne fånge är ytterst litet. Då den nyutnämnde
guvernören vid Bastiljen i Paris, Saint-Mars, i Sept.
1698 anlände från S:te Marguerite till Bastiljen,
förde han med sig en äldre fånge, hvars namn aldrig
uppgafs, och hvars ansigte alltid var betäckt
af en svart sammetsmask. Denne fånge hade stått
under Saint-Mars’ bevakning redan på den tid, då
Saint-Mars var kommendant i statsfängelset Pignerol,
och derifrån hade han med sin fångvaktare i Okt. 1681
flyttats till Fort Exiles och i April 1687 till S:te
Marguerite. På Bastiljen hölls han i strängt fängelse,
men behandlades med stor aktning af guvernören. Det
var honom förbjudet att tala med någon annan än
Saint-Mars eller att i någon annans närvaro aftaga
masken. Sina måltider intog han tillsammans med
guvernören. I Bastiljens register upptogs fången
under namnet "M. de Marchiel". Han afled d. 19
Nov. 1703 och begrofs på S:t Paulskyrkogården. –
Frågan om hvem den mystiske fången var har framkallat
en hel literatur. 1745-46 utkom ett anonymt arbete,
"Mémoires secrets pour servir à l’histoire de Perse",
i hvilket han antogs hafva varit Ludvig XIV:s och
La Vallières naturlige son, grefven af Vermandois,
hvilken skulle med lifstidsfängelse fått plikta
för en örfil, som han tilldelat sin halfbroder,
tronföljaren. Utan att sjelf framställa någon bestämd
gissning angående hans namn, berättade Voltaire
i "Siècle de Louis XIV" (1751) hans historia,
utsmyckad med en mängd fantastiska berättelser om
fångens misslyckade försök att träda i förbindelse
med den yttre verlden, och det var hufvudsakligen
genom detta arbete, som allmänhetens intresse för
den hemlighetsfulle mannen väcktes. Medan några
holländare antogo, att "Jernmasken" varit kammarherre
hos Ludvig XIV:s moder drottning Anna och verklig
fader till Ludvig XIV, sökte abbé Lenglet-Dufresnoy
(1754) samt efter honom Lagrange-Chancel (1759)
och Anquetil (1789) uppvisa hans identitet med den
under "fronden" så bekante, populäre hertigen af
Beaufort, S:t Foix åter (1768) med den engelske
tronpretendenten, hertigen af Monmouth. Först 1769
blefvo de få skriftliga underrättelserna rörande
J. offentliggjorda, af jesuiten Griffet, hvilken
begagnade sig af Bastilj-löjtnanten Dujoncas journal
för 1698; han upptog för öfrigt det i "Mémoires
secrets" framställda antagandet. Utgifvaren af
7:de uppl. af "Dictionnaire philosophique" (1771)
upplyste i tillägget till en af Voltaire författad
artikel öfver drottning Anna allmänheten om att
"Jernmasken" varit en äldre broder till Ludvig XIV
och oäkta son till drottning Anna. Denna uppgift
togs för god af många författare, och Linguet (1783)
tillskref hertigen af Buckingham faderskapet,
medan baron Veltheim (1789) sökte bevisa, att
"Jernmasken" var en son af drottning Anna och
Mazarin. Abbé Soulavie, som 1790 utgaf Richelieus
memoarer, sökte göra troligt, att "Jernmasken" varit
en tvillingbroder till Ludvig XIV, som kardinalen,
för att förekomma strider om tronföljden, låtit i
hemlighet uppfostra, och som Ludvig XIV efter Mazarins
död lät inspärra. Denna hypotes upptogs af en mängd
framstående historieskrifvare, bl. a. Sismondi,
Letourneur och Michelet, samt romantiserades i A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
