- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1153-1154

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernporten (Turk. Demir-kapu) kallas flere pass i sydöstra Europa, vestra Asien och norra Afrika - Jernprof. 1. Metallurg. - Jernprof. 2. Fys. - Jernpulver, med. farmak., sådana pulfverformiga läkemedel, hvilka innehålla jern - Jernsaffran. Se Crocus martis - Jernsand, miner., kallas den titanhaltiga magnetiska jernmalm - Jernsaxa, Nord. mytol. 1. En af de nio jätteqvinnor, som voro mödrar till Hemdall - Jernsaxa. 2. En jätteqvinna, med hvilken Tor hade sonen Magne - Jernsida. 1. Namn på en gammal isländsk lagbok. Se Járnsíða - Jernsida. 2. Åtskilliga för ovanligt mod utmärkte krigare - Jernskog (Járnviðr), Nord. mytol., en öster om Midgård belägen skog - Jernskog, socken i Västmanlands län - Jernsparfslägtet, Accentor, zool., hör till familjen sångare - Jernsparfven, A. modularis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett pass mellan östra änden af Kaukasus och Kaspiska
hafvet, vid staden Derbent (se Dagistan). – 4. En
farlig passage i Donau. Se Donau, sp. 1372.

Jernprof. 1. Metallurg., de undersökningar, som göras
för att utröna jernhalten hos en jernmalm. Sådana
undersökningar kunna göras på kemisk väg; men i
Sverige utföras de allmänt genom smältning i degel,
enligt den af prof. V. Eggertz utarbetade metoden,
genom hvilken man icke allenast får kännedom om
malmens jernhalt, utan äfven om qvantiteten af de
beskickningsämnen (jfr Beskickning och Jern), som
behöfva tillsättas vid dess användande i stort
på masugnen. Dessa jernprof, eller, såsom de
vanligen kallas, degelprof, utföras i en liten,
lätt transportabel ässja af samma form som den
s. k. sefströmska ässjan, men af betydligt mindre
dimensioner. I denna ässja inställas på en gång 5 å
6 stycken små, inuti med kolpulver utfodrade deglar,
uti hvar och en af hvilka invägts 1 gr. pulveriserad
malm jämte beskickningsämne. Omkring och ofvanpå
deglarna fylles ässjan med fina kol, efter hvilkas
antändning bläster pådrages under en timmes tid,
i början under svag, mot slutet under starkare
pression. Genom att i de särskilda deglarna
inväga olika proportioner beskickningsämnen kan
man sålunda på den korta tiden af en timme utröna
icke allenast malmens jernhalt, utan äfven dess
beskicknings- och smältningsförhållande. I sjelfva
verket undergår nämligen malmen i deglarna alldeles
samma process som i masugnen, i det den i början med
svag bläster och låg temperatur drifna blåsningen
motsvarar förvärmningsperioden i masugnens öfre
del, och den efter hand genom ökad bläster stegrade
temperaturen motsvarar de lägre delarna deraf, hvarvid
reduktionen och kolbindningen förrättas genom degelns
kolutfodring. Om beskickningen varit rätt afpassad och
följaktligen smältningen kunnat försiggå regelbundet,
återfinner man också efter blåsningens slut i
bottnen på degeln en liten tackjernskula, eller
s. k. regulus, hvars vigt anger malmens jernhalt,
och derofvanpå en slaggkula. Genom jämförelse af
slaggens utseende i de särskilda deglarna kan man
bedöma proportionen af beskickningsämne, som behöfver
tillsättas på masugnen; och sedan alla förhanden
varande malmer på detta sätt blifvit afprofvade,
kan man efter tillgången på olika malmer beräkna
sin beskickning och derefter, genom att i en
degel inväga och afblåsa en sådan beskickning,
kontrollera beräkningens riktighet. – 2. Fys.,
de prof (medelst sträckning, böjning, vridning,
sammantryckning, afskärning och hejarslag),
som utföras för undersökning af jerns elasticitet,
hållfasthet och tänjbarhet (jfr Hållfasthet). Vid
stora jernverk, der man sköter tillverkningen med
utsökt noggranhet och der man garanterar en viss
beskaffenhet hos produkten, finnas ofta apparater för
utförande af sådana undersökningar. Men för de flesta
jernverk skulle det falla sig för dyrt att anskaffa
och sköta en sådan apparat, hvarför större centrala
anstalter anläggas, hvilka uteslutande hafva

till sin uppgift utförandet af sådana prof,
och till hvilka ämnen insändas från de enskilda
verken. Vid dessa anstalter utföras profven med
hydrauliska apparater, försedda med noggranna
vägningsinrättningar, och för bestämmandet af
elasticiteten hos jernet användas särdeles fina
instrument. För Sverige har Jernkontoret anlagt
en sådan profningsanstalt vid Liljeholmen, nära
Stockholm. C. A. D.

Jernpulver, med. farmak., sådana pulverformiga
läkemedel, hvilka innehålla jern eller något jernsalt
i fint fördelad form. De svenska farmakopéerna
upptaga följande jernpreparat, hvilka kunna gifvas
i pulverform, ehuru pillerformen vanligen är
fördelaktigare att använda: pulveriseradt jern
(ferrum pulveratum), vinsyradt jernoxidkali
(jernvinsten), citronsyradt jernoxid-kinin,
mjölksyrad och svafvelsyrad jernoxidul
(jernvitriol) och jernsalmiak. Användningen är
densamma som för andra jernmedel (jfr Jernpiller).
O. T. S.

Jernsaffran. Se Crocus martis.

Jernsand, miner., kallas den oftast titanhaltiga
magnetiska jernmalm, som i form af sand förekommer
vid sjöstränder eller på bottnen af sjöar och
som utvittrat ur olika bergarter, företrädesvis
grönstenar. Jernsand träffas allmänt i de svenska
insjöarna. P. T. C.

Jernsaxa, Nord. mytol. 1. En af de nio
jätteqvinnor, som voro mödrar till Hemdall. –
2. En jätteqvinna, med hvilken Tor hade sonen Magne.
Th. W.

Jernsida. 1. Namn på en gammal isländsk lagbok. Se
Járnsiðá. – 2. Åtskilliga för ovanligt mod
utmärkte krigare hafva fått binamnet Jernsida, såsom
Ragnar Lodbroks son Björn, Harald Kesjas son Björn
och angelsachsiske konungen Edmund II. – Äfven
det kavalleri, som Oliver Cromwell 1642 uppsatte,
kallades Jernsidor (Eng. Ironsides).

Jernskog (Járnviðr), Nord. mytol., en öster
om Midgård belägen skog, hvarest ett slags
jätteqvinnor, de s. k. jernvidjorna, bo. Der födas
många jättar och troll i ulfvaskepnad, och från
dem stamma äfven ulfvarna Skall, Hate och Månegarm,
hvilka slutligen skola uppsluka både sol och måne.
Th. W.

Jernskog, socken i Värmlands län, Nordmarks
härad. Arealen 27,840 har. 2,596 innev. (1882). Annex
till Köla, Karlstads stift, Jösse kontrakt.

Jernsparfslägtet, Accentor, zool., hör till familjen
sångare (Sylvidae) inom tättingarnas ordning och
foglarnas klass. Det har näbben nedtryckt, rundad,
med blott i spetsen kölad rygg och starkt inböjda
käkkanter. Kroppen är undersätsig, benen medelhöga,
tårna korta, med starkt böjda klor, medellånga vingar
och medelmåttig, något klufven stjert. Dithörande
foglar vistas mestadels i bergstrakter, uppehålla sig
på marken eller i snår och täta buskar samt lefva
hufvudsakligast af insekter, men äfven af frön. –
Jernsparfven, A. modularis, har hufvudet och halsen
ofvan askgrå, med bruna längdfläckar; ryggen och
skuldrorna äro rostbruna, med en stor, svart fläck i
hvarje fjäders midt, halsen framtill och på sidorna
äfvensom bröstet askblå, sidorna och öfvergumpen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free