Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernåldern, arkeol., kallas den period i ett lands förhistoriska kulturutveckling, under hvilken jernet varit i allmänt bruk - Jernört, Verbena Tourn., bot. med. - Jerobeam, tvänne konungar öfver Israel - Jérôme Bonaparte. Se Bonaparte 8 - Jerrestad, härad i Kristianstads län - Jerrestad, socken i Kristianstads län - Jerrold, Douglas William
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommo till Mejico och öfriga af mellersta Amerikas
högt civiliserade land, var jernet ännu okändt
der. – Man har antagit, att jernets bruk infördes
i Sverige af ett nytt folk, göterna; men starkare
skäl synas tala för den åsigten att desse bott här
redan tidigare, och att jernålderns början i vårt
land icke varit förbunden med invandringen af något
folk. Bland det myckna nya, som våra förfäder under
jernåldern lärde känna, nämna vi här endast silfver
och skrifkonst (runorna). Som jernåldern i Sverige
plägar räknas till den tid, då kristendomen var
allmänt antagen, omfattar denna period i vårt lands
kulturhistoria således mer än ett årtusende. Inom
denna långa tid har man redan länge kunnat urskilja
tre hufvudafdelningar: 1) den äldre jernåldern (till
midten af 5:te årh.), 2) midten af jernåldern (till
början af 8:de årh.) samt 3) den yngre jernåldern
l. vikingatiden (till midten af 11:te årh.). I
senaste tid har man emellertid lyckats uppvisa en
ganska betydande del af den äldre jernåldern, som
ligger före den del, under hvilken man spårar ett
starkt inflytande af den romerska civilisationen,
som framträngt till Rhen och Donau. Dessutom är det
i de flesta fall möjligt att skilja mellan det, som
hör till början, och det, som hör till slutet af de
nu omtalade af delningarna af jernåldern i Sverige,
så att man kan nästan århundrade för århundrade följa
kulturförhållandena i vårt land under hela jernåldern.
O. M.
Jernört, Verbena Tourn., bot. med., ett litet
örtslägte, hörande till nat. fam. Verbenacece S:t
Hil., kl. Didynamia L. Blomfodret är 5-klufvet,
med den öfversta fliken något mindre än de
andra. Kronan är läppformig, med de 2 öfre flikarna
nästan likformiga med sidoflikarna hos nedre läppen,
hvars mellersta flik är något bredare; alla flikarna
äro nästan tvärhuggna. Frukten utgöres af 4 fria
smånötter. I Sveriges sydliga landskap förekommer
sällsynt V. officinalis L., en något sträf ört
med flikiga blad och små rödletta blommor i smala
ax. Denna ört var förr officinel under namnet Herba
verbenae och var högt berömd såsom nära nog ett
universalmedel. I medeltidens trolldomsväsende
spelade jernörten en stor rol. Hon ansågs kunna
göra en menniska osårbar (sannolikt deraf namnet
Jernört). I Grekland gällde hon fordom såsom en
helig planta och anses ännu såsom lyckobringande.
O. T. S.
Jerobeam, tvänne konungar öfver Israel. – 1. J. I,
riket Israels förste konung (10: de årh. f. Kr.),
regerade i tjugotvå år och omtalas i 1:sta
Konungab. 11-14 kap. Han tillhörde ursprungligen de
efraimitiske arbetare, som af Salomo nyttjades vid
Jerusalems befästande, och blef deras arbetsförman. Då
de förtryckte efraimiterna gjorde uppror, ställde
sig J. i spetsen för rörelsen; men upproret qväfdes,
och J. måste fly till Egypten. Efter Salomos död
återvände han samt förde folkets talan inför den
aflidne konungens son, Rehabeam. Då denne visade sig
obeveklig gent emot folkets fordringar, höjde J. åter
upprorsfanan, och de tio nordliga stammarna afföllo
från Davids hus. J.
beäste Sichem, som han gjorde till sin hufvudstad. För
att afsöndra sina undersåtar från förbindelsen med
det sydliga judariket och gudstjensten i Jerusalem
upprättade han en särskild Jehovahkult i norra och
södra delen af sitt rike med ett icke-levitiskt
presterskap. Han uppställde nämligen i Dan och
Betel guldkalfvar och altaren. Denna mot lagen
stridande Jehovah-kult, som tvifvelsutan tilltalade
folkmassans sinliga smak, beteckna Konungaböckerna
såsom "Jerobeams, Nebats sons, synder, den Israel
kom till att synda". – 2. J. II, Joas’ son, en af
Israels rikes kraftfullaste och mera betydande
regenter. Konung omkr. 825 f. Kr., regerade han
41 år, oberäknadt ett tolfårigt medregentskap med
fadern. 2:dra Konungab. 14: 23-29 skildrar i korthet
hans historia. Han återeröfrade från Syrien delar
af Israels rike öster om Jordan, hvilken syrerna
lagt under sitt välde; men det religiösa och sedliga
förfallet var under denna rikets yttre blomstring lika
stort som förr. Derför förkunnade profeterna Hosea och
Amos under hans tid Israels rikes förestående fall.
J. P.
Jérôme Bonaparte [sjeråm -part]. Se Bonaparte 8.
Jerrestad. 1. Härad i Kristianstads län, omfattar
socknarna Simris, Nöbbelöf, Gladsax, Tommarp,
Jerrestad, Stiby, Vallby, Bolshög, Vemmerlöf och
större delen af Borrby. Arealen 17,302 har. 11,464
innev. (1882). – 2. Socken i Kristianstads
län, Jerrestads härad. Arealen 720 har. 506
innev. (1882). Annex till Simrishamn, Lunds stift,
Albo och Jerrestads kontrakt.
Jerrold [djerråld]. 1. Douglas William J.,
engelsk satiriker och teaterförfattare, f. 1803,
d. 1857. Från barndomen förtrogen med teaterväsendet
(fadern hade varit ledare af en teater i landsorten),
skref han redan som yngling pjeser för Londons smärre
scener. Sin första större framgång vann han 1829 med
skådespelet Blackeyed Susan. Det rörande dramat The
rent day (1830), som bjöd på särdeles naturtrogna
bilder ur hvardagslifvet, stadgade hans anseende. Af
hans lustspel ega flere ett varaktigt värde,
såsom Time works wonders ("Tiden gör underverk",
1853), The bubbles of the day och Retired from
business. Den sista komedi han skref var The heart
of gold (1854). J. är en af dem, som kraftigast
stämt emot störtfloden af fransk öfverflyttad
dramatik på engelska skådebanan. Han är alltigenom
inhemsk i ton och ämnen. En tid var J. direktör för
Drurylane-teatern. Han utvecklade dessutom en liflig
verksamhet inom den periodiska pressen. Alltifrån
grundandet af skämttidningen "Punch" (1841) var
han en af dess flitigaste och bäste medarbetare;
sjelf utgaf han "Illuminated magazine" (från 1843)
och "Jerrold’s Shilling magazine" samt skötte, från
1852, med största framgång "Lloyd’s weekly London
newspaper". Äfven i förnämligare tidskrifter var
han en eftersökt medarbetare. J:s större satiriska
prosaarbeten vunno mycken popularitet. Vi nämna bland
dem The chronicles of Clovernook, St Giles and St
James, Men of character,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
