Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jodocus Pratensis - Jodoform (Jodoformium) - Jodpreparat - Jodpur (Jodpore) - Jodtinktur - Jodvax - Jodviolett (Hofmanns violett) - Joël - Joensuu - Jofur - Jogi - Jogne - 1. Johan I Sverkersson, den unge l. den fromme (konung af Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jodocus Pratensis. Se Josquin Desprez.
Jodoform (Jodoformium), C H J3, med. farmak.,
erhålles genom tillsats af vatten till de blandade
lösningarna af jod och kaliumhydrat i alkohol. Det
kristalliserar i citrongula fjäll, hvilka äro
mycket svårlösliga i vatten, men lättare lösliga i
alkohol, kloroform, eter och oljor samt lättast i
kolsvafla. Emedan jodoformen förflygtigas vid vanlig
temperatur, sprider sig dess starka, saffranslika, men
vidriga lukt vidt omkring, hvilket ibland omöjliggör
dess användande för medicinskt ändamål. Ehuru
jodoformen upptäcktes redan 1822, har densamma
först under de senare åren funnit användning hos
kirurgerna såsom ett desinficierande medel att
strö på huden kring operationssår och såsom ett
medel att fördela körtelsvullnader; den har äfven
försökts mot kräfta. Inträffade förgiftningsfall
genom jodoform mana till försigtighet vid
dess begagnande invärtes eller å sårytor.
O. T. S.
Jodpreparat, med. farmak., kallas allmänneligen
hvarje farmacevtisk beredning, i hvilken jod ingår
såsom en hufvudbeståndsdel, t. ex. jodammonium,
jodbarium, jodbly, jodjern (jernjodur), jodkalium,
jodnatrium, jodqvicksilfver (qvicksilfverjodur
och jodid), jodtinktur och jodzink (såsom bihang:
jodoform, jodvätesyradt kinin och morfin). Verkan
af dylika preparat åstadkommes dels (och i
flere fall öfvervägande) af jodhalten, dels
af det ämne, med hvilket joden är förenad.
O. T. S.
Jodpur (Jodpore). Se Djodpur.
Jodtinktur, Solutio jodi spirituosa Ph. Su.,
med. farmak., beredes genom att 1 del jod löses
i 19 d. koncentrerad sprit. Stort förråd eller
hvad som icke åtgår inom kort tid af denna lösning
bör icke beredas på en gång, emedan under längre
förvaring jodväte (och aldehyd) bildas. Jodtinktur
nyttjas till pensling å svullnader, i synnerhet
mot ansvällning af sköldkörteln å halsens framsida
("struma", "goitre"), samt å huden öfver ställen,
der exsudat finnas. Jodtinktur har äfven förordats
och användts i dos af 1 till några få droppar i
vatten mot tyfoidfeber och äfven mot lungsot, men
denna behandling har icke vunnit större utbredning,
O. T. S.
Jodvax. Se Ozokerit.
Jodviolett (efter upptäckaren äfven kalladt
Hofmanns violett) är det gemensamma namnet på
flere olika nyanserade violetta anilinfärgämnen,
hvilka man framställer genom att låta jodider af
alkoholradikaler inverka på rosanilin, hvarvid bildas
substituerade rosaniliner, hvilkas jodvätesyrade
salter eller föreningar med jodmetyl (eller jodetyl)
utgöra sjelfva färgämnena. Dessa äro briljanta och
hållbara samt lätta att använda till färgning. Nyansen
drager mera i blått, ju längre substitutionen af
alkoholradikaler inom rosanilin-molekylen fått
fortgå. Till följd af nödvändigheten att använda
den dyrbara joden blifva emellertid de enligt denna
metod beredda violetta anilinfärgerna tämligen dyra;
också hafva de på senare tider alltmera utträngts af
det närbeslägtade, men billigare paris-violett. Jfr
Anilinfärger. S. J-n.
Joël, en af de s. k. mindre profeterna i Gamla
testamentet, tillhörde Juda rike och profeterade,
troligen i Jerusalem, omkr. midten af 9:de
årh. f. Kr. Den närmaste anledningen till hans
profetiska uppträdande är Juda lands förstöring
af öfversvämmande gräshoppssvärmar. Profeten ser
i denna landsplåga, som redan varat flere år, en
straffdom för folkets synder och uppmanar det till
bot och bättring. – J:s korta bok är uppfylld
af profetiska blickar in i den messianska
tiden. Stilen är lätt, flytande och målande,
J. P.
Joensuu, stad i Kuopio län, Karelen, Finland,
belägen vid Pielis elfs utlopp i Pyhäselkä sjö af
Saima vattensystem. Staden grundlades 1848 och erhöll
dervid en mängd betydande friheter, till hvilka 1860
lades stapelrätt. Dess utveckling har ock varit rask,
gynnad som den varit af ett godt läge, hvilket i
senaste tid yttermera upphjelpts genom kanaliseringen
af Pielis elf, som, sedan 1879 segelbar utefter
hela sin längd, numera bragt det vidsträckta och
produktiva nordöstra Karelen i direkt sjökommunikation
med Saima och hafvet. J. har en areal af 1,302 har,
137 boningshus och 1,614 innev. (1880), af hvilka
1,593 uppgifvas hafva finskan till modersmål, 28
handlande och en flotta af 82 fartyg om 10,615 tons,
hvaraf 15 större och mindre ångare om 582 tons och 426
hästkrafter; de öfriga fartygen äro s. k. lodjor, som
blott gå i de inre vattnen ända ned till Viborg. 1880
inklarerades 74 fartyg om 8,719 och utklarerades
39 om 3,457 tons. Värdet af importen var 1,856,987
och af exporten 724,611 kr. Den hufvudsakligaste
exportartikeln är smör, hvaraf 1880 utfördes till
S:t Petersburg 563,200 kg.; men härtill kommer en
högst betydande utförsel af sågadt trävirke, hvilken
figurerar såsom en del i exporten från Viborg. Sålunda
försågades 1880 af 4 sågar (Utra m. fl.) i stadens
närhet icke mindre än 64,857 kbm. (15,488 standert)
bräder och plank. Andra industriella anläggningar
i staden och dess granskap äro ett skeppsvarf,
glasbruk, bränvinsbrännerier m. fl. J. hörer i
kyrkligt afseende till Kontiolaks imperiella pastorat
af 3:dje kl., Kuopio stift, Karelens öfre prosteri.
O. I.
Jofur (Isl. jöfurr; svenska run-former: ifur,
iafur, iofur, iufur, egentl. vildgalt; furste,
hedersbenämning på konungar och hjeltar, krigare),
i den svenska poesien under 1700-talet namn på den
romerske guden Jupiter (antagligen förmedladt af
det latinska namnets genitiv- eller ackusativform:
Jovis, Jovem).
Jogi. Se Djogi.
Jogne [sjånj]. Se Jaun.
Johan, konungar af Sverige.
1. J. I Sverkersson, kallad den unge l. den fromme,
född omkr. 1201, var son till konung Sverker II
och Ingegärd, den mäktige folkungen Birger Brosas
dotter. Vid faderns död, 1210, var han alltför ung
att kunna göra Erik Knutsson tronen stridig, men blef
efter dennes död, 1216, vald till konung. J. stod på
god fot med den katolska hierarkien samt bekräftade
och utvidgade kyrkans privilegier. 1220 företog han
ett korståg mot de hedniske esterna, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
