- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1239-1240

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Parricida (hertig af Schwaben) - Johan Baptist Josef Fabian Sebastian (ärkehertig af Österrike) - Johan af Brienne (Jean de, konung af Jerusalem och kejsare av Konstantinopel) - Johan af Gaunt (hertig af Lancaster) - Johan af Hoya - Johan af Leiden (Jan Beuckelszzon, Johann Bockold l. Bokelsohn)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1308). Till följd af detta illdåd, som ådrog
deltagarna de oförsonligaste förföljelser, blef
J. förklarad i akt, men lyckades undkomma. Om hans
senare lefnadsöden och om hans död finnas olika
berättelser. Enligt en uppgift hade han 1313 såsom
botgörare sammanträffat med kejsar Henrik VII i Pisa
och förgäfves anropat denne om nåd.

Johan Baptist Josef Fabian Sebastian, ärkehertig af
Österrike, tysk riksföreståndare, född i Florens d. 20
Jan. 1782, var 9:de sonen af dåvarande storhertigen
Peter Leopold af Toscana (sedermera kejsar Leopold
II) och Maria Ludovica af Spanien. J. spelar en ej
obetydlig rol i historien om Österrikes krig mot
franska revolutionen och Napoleon. I Sept. 1800 fick
han, med general v. Lauer vid sin sida, befälet öfver
den mot Moreau uppställda österrikisk-bajerska hären,
men besegrades d. 3 Dec. s. å. vid Hohenlinden af
Moreau samt trängdes tillbaka öfver Inn och Salzach,
hvarefter kommandot d. 17:de öfvertogs af hans
broder, ärkehertig Karl. Under kriget 1805 verkade
han för folkbeväpningen i Tyrolen och planlade 1808
med Hofer och andre detta lands resning följande år
mot fransk-bajerska väldet. I Österrikes krig mot
Frankrike 1809 ryckte J. med en här in i Italien,
slog vicekonungen Eugene vid Sacile (d. 16 April)
och framträngde till Verona, men led under återmarsch
till Wiens undsättning nederlag vid Piave (d. 8
Maj) och Raab (d. 14 Juni) samt inträffade – genom
eller utan egen förskyllan – för sent vid Wagram,
der hans broder Karl blef slagen af fransmännen. I
1813-14 års krig tog J. ingen del, men 1815 förde
han befälet öfver reserverna vid öfre Rhen och tvang
d. 26 Aug. Hüningen att kapitulera. Illa sedd vid
hofvet till följd af sina tysk-nationella sympatier
och sedermera äfven på grund af sitt år 1828 ingångna
morganatiska äktenskap med postmästarens i Aussee
dotter, Anna Plochl, tillbragte han derefter sitt
lif i Steiermark, der han grundade en storartad
läroanstalt ("Joanneum") i Graz och i öfrigt på
mångfaldigt sätt uppmuntrade såväl den andliga som
den materiella odlingen. Först 1848 trädde han åter
fram i det offentliga lifvet. Kejsar Ferdinand, som
flytt från sin insurgerade hufvudstad, utnämnde honom
d. 16 Juni 1848 till sin ställföreträdare, och vid sin
ankomst till Wien d. 24 s. m. mottogs han, såsom en
motståndare till Metternichs politik, med hänförelse
af befolkningen. Han afreste dock redan d. 8 Juli till
Frankfurt, sedan nationalförsamlingen derstädes d. 29
Juni valt honom till tysk riksföreståndare. Såsom
sådan mäktade han icke vinna något inflytande på
händelsernas gång, så mycket mindre som den tyska
enhetstanken icke lät sig förena med den österrikiska
dynastiens intressen. Sedan de tyska regeringarna
antagit det s. k. interim, enligt hvilket Tyska
förbundets centralmyndighet för den närmaste tiden
skulle öfverlemnas åt en af 2 österrikiske och 2
preussiske medlemmar bestående förbundskommission,
nedlade J. d. 20 Dec. 1849 sin myndighet. Derefter
bosatte han sig i Graz och dog der d. 11 Maj 1859. Med
Anna Plochl, som 1834 upphöjdes

till friherrinna v. Brandhof och 1850 till grefvinna
v. Meran, hade han en son, Franz, grefve af Meran
(f. 1839).

Johan af Brienne (Jean de B.), konung af Jerusalem
och kejsare i Konstantinopel. Se Brienne le Châtelet.

Johan af Gaunt (Gent), hertig af Lancaster,
kon. Edvard III:s fjerde son (vanligen uppgifven
såsom tredje, emedan den andre afled i unga år), född
i Gent omkr. 1340, förmälde sig 1359 med Blanche,
dotter till hertig Henrik Wryneck af Lancaster,
och utnämndes 1362 efter dennes död (1361), till
hertig af Lancaster. Han medföljde 1367 sin broder,
Svarte prinsen, på dennes expedition till Spanien,
trädde der i nytt gifte, med kastilianske konungen
Peter den grymmes dotter och arftagerska, Konstantia,
samt antog 1369, efter Peters död, titeln konung af
Kastilien (han kom aldrig i faktisk besittning af
tronen). 1373 inbröt han i Frankrike, tågade utan
motstånd från Calais till Bordeaux och stannade
någon tid såsom ståthållare i Gascogne. Sedan han
under de sista åren af Edvard III:s regering utöfvat
ett afgörande inflytande på riksstyrelsen och gjort
sig misstänkt för planer på att efter faderns död
tillegna sig kronan, företog han 1380 ett infall i
Skotland. Senare gjorde han i förening med sin måg
konung Johan I af Portugal ett försök att eröfra
Kastilien, men återvände 1389 till England och fick
1390 hertigdömet Aquitanien. Död i Jan. 1399. I sitt
första äktenskap blef han fader till Henrik IV och
stamfader för det kungliga lancasterska huset. Se
vidare Beaufort (engelsk slägt).

Johan af Hoya. Se Hoya.

Johan af Leiden, nederländsk vederdöpare,
föddes i Leiden 1509 och hette egentligen Jan
Beuckelszoon, af tyskarna äfven kallad Johann
Bockold l. Bokelsohn. Sedan J. en tid gått i skola
i Leiden, drog han omkring i England m. fl. land
såsom skräddare, gifte sig med en skepparedotter i
Leiden, besökte derefter såsom köpman fjärran orter,
bl. a. Lybeck och Lissabon, samt slog sig efter
misslyckade spekulationer ned såsom värdshusvärd i
sin födelsestad. Der omvändes han 1533 af "profeten"
Jan Matthys till vederdöparnas sekt och sändes
i Jan. 1534 såsom "apostel" till Münster. Hans
vackra och imponerande yttre, hans entusiasm och
stora naturliga vältalighet vunno massorna, och
han hade redan i Febr. s. å. så beredt sinnena
i Münster, att "mästaren" der kunde bilda ett
vederdöparesamhälle. Efter Jan Matthys död (påsken
1534) efterträdde J. honom såsom "profet" och utöfvade
under de närmast följande månaderna ett oinskränkt
välde: han upphäfde den gamla stadsförvaltningen och
införde de 12 apostlarnas styrelse samt genomdref
efter blodiga strider månggiftets antagande. Sedermera
förlamades hans verksamhet; andra, såsom Johan
Dusentschur, hvilken genomdref J:s val till "Nya
Israels" konung, togo initiativet. Ehuru J. tyckes
hafva förlorat sin sjelftillit såsom profet,
uppträdde han med bestämdhet som konung: han höll
ordentligt hof, ökade sina hustrurs antal till sexton,
satt till doms och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free