Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes Presten - 1. Johannes I (finsk biskop) - 2. Johannes II Petri (finsk biskop) - 3. Johannes III Vestfal (finsk biskop) - 4. Johannes IV Olofsson (finsk biskop) - Johannes (Kassai, kejsare af Abessinien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de bref från honom, hvilka anföras af
krönikeskrifvare, understuckna. Orientalisten
J. Oppert har sökt visa, att sagan har sin
källa i berättelserna om kur-kan (folk-kan) af
Karakitai. Karakitaicrna, på 1100-talet fördrifna
från Kina och sedan bosatte i Bokhara, voro sannolikt
nestorianska kristne, och titeln på deras regent,
kur-kan, förvexlade man, enl. Oppert, med det syriska
Juchan (Johan).
Johannes, finske biskopar:
1. J. I var prior i dominikanklostret i Sigtuna, då
han 1286 valdes till finska kyrkans styresman. Han var
den förste af Finlands biskopar, hvars tillsättning
skedde i enlighet med den kanoniska lagen. I motsats
till sina företrädare i ämbetet, hvilkas utnämning af
påfven merendels hvilat på konungens förslag, kallades
nämligen J. till den finska biskopsstolen genom fritt
val af domkapitlet vid domkyrkan i Räntämäki. 1290
nämndes J. till ärkebiskop i Upsala. Han afled
1291, i Provence. – 2. J. II Petri föddes i
Vesterås. Sina tidigare år tillbragte han med studier
vid universitetet i Paris, der han, efter att hafva
förvärfvät magistergraden, rönte den utmärkelsen
att (d. 23 Sept. 1366) blifva vald till högskolans
rektor, hvilken befattning han endast en kortare tid
innehade. Efter biskop Henrik Hartmanni i Åbo valdes
han 1368 af domkapitlet till dennes efterträdare,
men måste för att vinna den påfliga stadfåstelsen
företaga en resa till Rom och erhöll utnämningen
d. 8 Nov. 1368. Såsom finska kyrkans öfverhufvud
häfdade han med kraft kyrkans anseende och förmåner
samt tvekade ej att till och med slunga bannstrålen
mot en genom sitt ämbete och slägtförhållande så
inflytelserik person som höfdingen på Viborgs slott,
Sune Håkansson, emedan denne undanhållit kyrkan
några af konung Magnus Eriksson till densamma skänkta
gods. Särdeles mån om presterskapets rättigheter,
ålade han i stränga bref innevånarna i Savolax,
Tavastland och Satakunta att ordentligt utgöra
utlagorna till sina själasörjare. Såväl af påfven som
af konung Albrekt förvärfvade han stadfästelsebref på
alla åt finska kyrkan förut förlänade privilegier,
hvarjämte han äfven af ärkebiskop Birger, då denne
1369 visiterade församlingen i Åbo, viste att åt
sitt presterskap förskaffa nya förmåner beträffande
tiondeuppbörden. J. dog 1370 och begrofs i Åbo
domkyrka, som det uppgifves, vid sidan af den store
biskop Hemming. – 3. J. III Vestfal skall hafva
varit född i Åbo, och tillhörde en slägt Vestfal,
som måhända ursprungligen inkommit från Tyskland,
men hvaraf vid hans tid och något senare flere
medlemmar såväl i Finland som i Stockholm framstodo
som förmögna och ansedda borgare. 1359-63 omnämnes
J. som kanik i Åbo och 1370 som domprost derstädes. Då
Johannes II 1370 afled, valdes J. omedelbart till
hans efterträdare och lyckades äfven erhålla påfvens
sanktion, ehuru denne hade förbehållit sig att sjelf
få bestämma om platsens besättande. Som biskop följde
han i afseende å bevakandet af kyrkans fördelar sina
föregångare värdigt i spåren. Han utverkade af påfven
ett
stadfästelsebref å samtliga den finska kyrkans privilegier och
dämpade en i Nyland sedan gammalt rådande tvist mellan
presterskapet och allmogen rörande en kontribution,
benämnd "matskott". Med ärkebiskop Birger i Upsala
råkade J. i delo om en sak, hvaruti han till en början
såg sig tvungen att vika. Frågan gällde norra gränsen
mellan Upsala och Åbo stift. Redan under biskop
Hemmings tid hade tvist uppstått derom, men man hade
då i godo enats om, att Torneå socken skulle höra till
ärkestiftet, Kemi deremot till Åbo stift. Ärkebiskop
Birger väckte efter sitt ämbetstillträde det
oaktadt anspråk på att Kemi socken (som vid denna tid
omfattade hela landsträckan mellan Tornio och Ule
elfvar) skulle räknas till ärkestiftet och stödde
sina anspråk derpå att Helsinglands gräns fordom
sträckt sig ända till Ule elf och träsk. Detta
påstående sökte åter J. gendrifva med vittnesmål
såväl af innevånarna i Satakunta som af rådet i Åbo,
hvilka intygade, att Kemi sedan urminnes tid hört till
det finska stiftet. Konung Albrekt afgjorde målet 1377
till ärkebiskopens fördel. Men den mäktige drotseten
Bo Jonsson intygade, efter ytterligare anställda
undersökningar, den finske biskopens rätt, och denna
förklaring omintetgjorde konungens utslag samt lemnade
J. i ostörd besittning af det omtvistade området. På
samme Bo Jonssons anmodan nödgades J. i sin ordning
att tillsvidare åt Padis kloster i Estland återgifva
den af konung Magnus Eriksson till detsamma skänkta,
men af J:s företrädare återtagna patronatsrätten
öfver Borgå församling i Nyland. J. vinnlade sig
mycket om förkofrandet af domkyrkans egendom. Han
afled 1384 på Niitu gård i Lemo socken och begrofs i
det af honom med flere gods riktade S:ta Katharinas
kor i Åbo domkyrka. – 4. J. IV Olofsson, född i Pargas
socken, Åbo län, studerade vid universitetet i Paris
och blef der 1486 promoverad magister. Hemkommen blef
han ärkepresbyter vid domkyrkan i Åbo och valdes 1506,
"via scrutinii", till den på hösten s. å. aflidne
biskop Lars Suurpääs efterträdare. 1507 invigdes han
i Upsala i sitt ämbete, sedan han dessförinnan åt
sig utverkat påfvens stadfästelse å domkapitlets
val. – Den tid J. stod i spetsen för den finska
kyrkan är minnesvärd hufvudsakligen genom de svåra
hemsökelser landet då hade att utstå af de danska
sjörofvareflottor, som härjade Sveriges och Finlands
kuster. Sorgligt ryktbart är särskildt den danske
fribytaren Otto Ruds nattliga öfverfall på Åbo stad,
d. 2 Aug.
1509, då bl. a. domkyrkan blef plundrad på en mängd
af sina dyrbarheter. Biskop J. afled plötsligt
på Kuustö biskopsslott d. 9 Juni
1510, såsom det säges, genom qväfning, orsakad
deraf att en matbit fastnat i hans strupe. Han
begrofso bredvid sin företrädare i allhelgonakoret
i Åbo domkyrka. R. H.
Johannes, kejsare af Abessinien, f. 1832, heter
egentligen Kassai och var furstens af Lasta,
Gobesiehs, ståthållare i Tigre, men förklarade
sig 1867 för oberoende furste derstädes. Under
engelsmännens expedition mot kejsar Theodoros (1868)
trädde han med dem i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
