- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1265-1266

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes Matthiæ (Oljeqvist) - Johannes Nepos - Johannes Presbytern - Johannes Scheffler - Johannes Secundus (Jan Nicolai Everard) - Johannes Teutonicus - Johannes uppenbarelse (Apokalypsen) - Johannesödlan - Johannesört (Johannisört) - Johanngeorgenstadt - Johannisbad - Johannisberg - Johannisborg - Johannisburg - Johannis Gothus, Petrus - Johannishus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1670. Han var en af sin tids flitigaste författare.

Johannes Nepos. Se Enenkel.

Johannes Presbytern. Se Johannes Presten.

Johannes Scheffler. Se Angelus Silesius.

Johannes Seeundus (hette egentligen Jan Nicolai
Everard), nederländsk skald på latin, född 1511 i Haag,
död 1536 i Utrecht, skref behagfulla erotiska dikter,
bland hvilka hans Basia ("Kyssar"; öfvers. på svenska)
äro de mest bekanta. Hans Opera poëtica, bestående
af elegier, öder, epigram och blandade dikter, äro
flere gånger utgifna (först 1541, fullständigast och
bäst af Boscha 1821).

Johannes Teutonicus. Se Zemecke.

Johannes uppenbarelse (Apokalypsen) kallas Nya
testamentets och hela bibelns sista bok. Den börjar
med en inledning, innehållande författarens uppdrag
och helsning, beskrifning på de omständigheter, under
hvilka han fick de uppenbarelser, som sedan skildras,
samt förmaningsbref till de sju församlingar i
Mindre Asien (Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira,
Sardes, Filadelfia och Laodicea), hvilka boken
är tillegnad (kap. 1-3). Sedan följa de i målande
bilder framställda och med systematisk noggranhet
ordnade uppenbarelserna om den kristna kyrkans öden
(kap. 4-22: 5). Till slut bekräftas högtidligen
uppenbarelsernas sanning, och läsaren försäkras
om de profetiska uppenbarelsernas förestående
uppfyllelse. Framställningssättet är hebraiserande,
och både till form och innehåll påminner boken rätt
mycket om Daniels bok i Gamla test. Efter strider och
faror af olika slag inträder, enl. Uppenbarelseboken,
kyrkans fulländning i "det nya Jerusalem", men
utanför äro alla ogudaktiga, "de, som vilja och
göra lögnen". Uppenbarelseboken slutar således med
en dualism. – Allmänt antages, att J:s uppenbarelse
förskrifver sig från den apostoliska tiden. Under det
att den s. k. Tübingen-skolan förklarade Johannes’
evangelium och Johannes’ bref för oäkta, påstod den,
att uppenbarelsen var af apostelen Johannes. Derom
hafva dock meningarna varit delade. Åtskillige
kyrkofäder förklara apostelen Johannes för författare,
men tämligen tidigt var i den gamla kyrkan den
meningen här och der gällande att en med apostelen
samtidig presbyter Johannes skrifvit boken, en mening,
som i nyare tid blifvit återupptagen. Eusebius räknar
derför uppenbarelsen till de s. k. antilegomena,
och Luther förklarade den för oapostolisk, emedan
den talade i så gåtfulla bilder och "Kristus deri
hvarken läres eller kännes". Hvad beträffar tiden,
när den författades, har en nyare kritik velat göra
gällande, att det skedde före Jerusalems förstöring,
under kejsar Nero. Denna åsigt sammanhänger med
den att boken alltigenom skulle vara en allegorisk
framställning blott af kyrkans dåvarande historia,
i synnerhet af förföljelsen under Nero. Vilddjurets
mystiska tal, 666, i kap. 13: 18 anser man
då vara Neron Kesar, "kejsar Nero" (se vidare
Apokalyptisk). Ingen biblisk bok har varit

föremål för så många olika
tolkningsförsök som Uppenbarelseboken.
J. P.

Johannesödlan, Ablepharus pannonicus, zool., hör till
ormödlornas familj (Scincidae) och ödlornas ordning
bland kräldjuren. Hon har fyra ben (af hvilka främre
paret är kortare), långsträckt, valsformig kropp
och rund stjert. Ofvan är hon ljust lefverbrun, på
ryggen med två svarta längdstreck. Utefter sidan
går ett band, som är mörkt rödbrunt på hufvudet,
men bakåt småningom öfvergår i kroppens allmänna
färg; stjerten är undertill blygrå. Längden
stiger till 9 cm., af hvilka två komma på
stjerten. Johannesödlan finnes företrädesvis i
Ungern, men äfven på Balkanhalfön och i Syd-Ryssland,
C. R. S.

Johannesört (Johannisört). Se Hypericum.

Johanngeorgenstadt, bergsstad i konungariket
Sachsen, kretsen Zwickau, i Erzgebirge, 4,411
innev. (1880). Staden anlades af fördrifna böhmiska
protestanter under trettioåriga kriget och är till
största delen nybyggd efter den stora branden 1867.

Johannisbad, en mindre kurort i Riesengebirge,
nordöstra Böhmen, 620 m. öfver hafvet, har en
indifferent helsokälla (se Helsobrunn), hvars
vatten (29° C.) mest begagnas till bad, samt en svagt
jernhaltig surbrunn. Kurorten har hufvudsakligen värde
för sin rena och stärkande luft och sin fridfulla
belägenhet.

Johannisberg, by i preussiska regeringsområdet
Wiesbaden (Hessen-Nassau), 4 km. n. ö, om
Geisenheim. Kallvattenkuranstalt, maskinfabrik,
pianofortefabrik. I närheten ligger det
praktfulla slottet J., med stora vingårdar, hvilka
lemna det verldsberömda rhenska vinet Schloss
Johannisberger. Vingårdarna ligga på det mot
s. v. sakta sluttande slottsberget. Slottet byggdes
1722-32 på ett gammalt benediktinklosters ruiner. Det
tillhörde först biskopsstiftet Fulda, skänktes 1807
af Napoleon till marskalk Kellermann och gafs 1816
af kejsar Frans I till furst Metternich.

Johannisborg, fordom ett slott nära Norrköping,
norr om Motala ström, anlades 1613 af hertig Johan
af Östergötland och var bestämdt till enkesäte för
hans gemål, men blef icke fullbordadt förrän efter
båda makarnas död (1618). Det hade 6 torn samt var
omgifvet af vallar och grafvar. Det raserades 1720. Af
detsamma återstår endast det till den forna borggården
ledande porthvalfvet.

Johannisburg, slott i Aschaffenburg (se d. o.).

Johannis Gothus, Petrus (Per Hansson Östgöte),
svensk psalmist, född i Norrköping 1536, blef efter
utrikes resor och fullgjorda lärdomsprof kyrkoherde
i sin födelsestad 1570, men afsattes 1574 till följd
af sitt motstånd mot den s. k. liturgien och lefde
sedan i Rostock till sin död, 1616. J. G. öfversatte
bl. a. från tyskan n:r 344 och 412 i Sv. Ps.-boken
af 1695 och n:r 469 i Sv. Ps.-boken af 1819.

Johannishus, fideikommissegendom, med hufvudgården
belägen vid Listerby-ån i Hjortsberga socken,
Medelsta härad, Blekinge län.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free