Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johansson, Johan - Johansson, Johan Fredrik - Johansson, Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johansson,Johan, publicist, född d. 25 Aug. 1792 vid Norns
bruk i Dalarna, blef student i Upsala 1803,
fil. kand. 1817 och året derefter promoverad till
magister. Sedan han kommit till Stockholm, inskrefs
han såsom e. o. kanslist i Kanslistyrelsen
samt i Handels- och finansexpeditionen. Sin
ryktbarhet vann han som publicist. Till en början
skref han i den af Cederborgh och G. Scheutz
utgifna tidningen "Anmärkaren" och troddes
t. o. m. vara författare till den notis rörande
Math. Rosenblad, som i Jan. 1320 föranledde tidningens
indragning. Scheutz utgaf då genast "Anmärkarne",
hvarpå han i flere år egt tillståndsbevis, och i
dess redaktion ingick J. Denna tidning förvandlades
i Nov. s. å. till "Argus, politisk, literär och
commersiel tidning" (se Argus). Argus fortfor,
fastän, med mellanrum och under vexlande namn,
föranledda af täta indragningar (efter indragningen
1822 öfvertogs redaktionen af J. ensam) till
d. 17 Aug. 1836, under de första åren (till
1827) vinnande en större terräng, under de senare,
särdeles efter Aftonbladets framträdande, förande ett
alltmer tynande lif. Denna tidning gällde för ett så
personligt uttryck af utgifvarens åsigter, att dess
namn ofta nyttjades att beteckna den senare. Ett
annat vedernamn, hvarunder J. var känd. var
"Hvalfisken" eller "Den politiske hvalfisken",
tilldeladt honom med afseende å hans böjelse för
det stora, breda och tunga. Ingenting var till
den grad föremål för hans förakt som det lätta eller
"lättlästa". Sjelf en på många områden grundligt
beläst man, satte han såsom publicist sin uppgift i
att, såsom han älskade uttrycka sig, "till komplett
evidens deducera" riktigheten af egna åsigter och
förvändheten af motståndarnas. Bevisföringen sköttes
också grundligt, i långa, stundom aldrig afslutade
artiklar, samt i en öfvermodig och hänsynslös
ton, som gjorde, att han ej blott tröttade, utan
äfven stötte. Följden vardt att tidningen så småningom
förlorade allt anseende samt att utgifvaren sjelf
blef föremål för förkättring och atlöje, hvilket dock
ej förmådde rubba hans sjelftillräcklighet. Med
upphörandet af "Argus" tog J. likväl ej alldeles
"sin hand från Sverige". Han skref uppsatser och
korrespondenser i en mängd tidningar i Stockholm
och landsorten samt utgaf anonyma broschyrer i
politiska och sociala frågor. Ekonomi samt tull-
och banklagstiftning voro i synnerhet föremal för
hans pennas behandling. Han yrkade i förra afseendet
att billigt pris på spanmål och andra lifsmedel
vore ett lifsvilkor för alla näringar samt att ett
otidigt framlockande af åtskilliga fabrikationer
medelst förbud och konstladt skydd visserligen
icke vore helsosamt, men att det ännu mindre
kunde anses helsosamnt och rättvist att, genom
tvär omkastning i näringslagstiftningen, bryta de
förbindelser staten åklädt sig. I denna riktning
skref han sina broschyrer Införselsfrihet och
skyddsförfattnigner, betraktade ifrån erfarenhetens
och historiens synpunkt (1840) samt Om vigten och
betydelsen af slöjder och manufakturer för ett
samhälle (s. å), båda bearbetningar efter
F. List, Om nödvändigheten af
förbudsskyddets bibehållande för inhemska
sockerfabrikationen (s. å.), Om sockertullen
(1848), Är närvarande tidpunkt lämplig för
införandet af ett förändradt tullsystem? (1851),
Nu eller aldrig. Ett ord i sinom tid i frågan
om tullreformen (1853) m. fl. Bland hans öfriga
skrifter märkas Om svenska kreditlagarnes reform
(1853), Den vigtigaste frågan vid riksdagen (om
utländsk skuldsättning, 1859), Äro anklagelserne
mot tidehvarfvet för materialism ogrundade eller
icke? (1858). J. dog i Stockholm d. 10 Febr. 1860. –
Jfr Sturzen-Becker: "Grupper och personnager" (1861);
Crusenstolpe: nekrolog i kalendern Svea för 1861.
A. F.
Johansson, Johan Fredrik, filolog, skolman, född i
Eksjö d. 26 Aug. 1810, blef student i Upsala 1828 och
fil. magister 1836, hvarefter han 1837 kallades till
docent i grekiska. 1844 blef han lektor i grekiska
och hebreiska i Gefle samt förflyttades 1846 till
Linköping som lektor i grekiska och Nya testamentets
exegetik. J. prestvigdes 1853 och blef samma år
kyrkoherde i Slaka prebendepastorat, vardt 1858
kyrkoherde i Vallerstad samt teol. doktor i Lund
vid jubelfesten 1868. Död d. 4 Mars 1871. – Under
sin vistelse i Upsala var J. från 1838 sekreterare
i Svenska literatursällskapet och medredaktör i
tidskriften "Frey". Mest bekant är han emellertid
för sina öfversättningar af Homeros’ "Odysseia"
(1841; 2:dra uppl. 1870) och "Ilias" (1846), hvilka
berömmas för ordagrannhet, omvårdnad om svenska
språket, en vacker versifikation och ett poetiskt
sinne för originalets skönheter, som han vanligen
lyckligt, stundom fyndigt och sinnrikt återgifvit. Han
kommenterade äfven Herodotos och utgaf några andra
grekiska läroböcker. J. publicerade jämväl åtskilliga
tal, bland hvilka märkes hans Minnestal öfver
V. F. Palmblad, vid prestmötet i Linköping 1853.
A. F.
Johansson, Martin, teolog, universitetslärare, född
d. 9 Sept. 1837 i Villstads socken, Jönköpings län,
blef student i Upsala 1858, filos. kandidat 1862,
filos. doktor 1863 och teol. kandidat 1865. År
1866 förordnades han till docent i Nya testamentets
exegetik vid Upsala universitet och företog 1866-67
såsom stipendiat en vetenskaplig resa till Tyskland,
Schweiz, Frankrike och Danmark. Efter att hafva
förestått adjunkturen i pastoralteologi från hösten
1868 utnämndes han 1870 till innehafvare af denna
befattning, hvarmed följde kyrkoherdebeställningen i
Börje prebendepastorat. Sedan han derefter från början
af höstterminen 1871 till höstterminens slut 1875
samt under läsåret 1876-77 innehaft förordnande att
förestå professuren i pastoralteologi, befordrades han
1877 till professor i dogmatik och moralteologi vid
Upsala universitet samt tillträdde 1879 Gamla Upsala
prebendepastorat. Vid universitetets jubelfest 1877
promoverades J. till teol. doktor. År 1879 kallades
J. till ledamot af kongl. bibelkommissionen. Vid
kyrkomötet 1878 var han ombud för ärkestiftets
presterskap och vid kyrkomötet 1883 för Upsala
universitets teologiska fakultet. Utom akademiska
disputationer och tidskriftsuppsatser har J. utgifvit
De nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
