- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1321-1322

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordartmetaller, kem., en grupp grundämnen, hvilkas oxider erhållit namnet jordarter - Jordberga, gods i Kellstorps socken, Vemmenhögs härad, Malmöhus län - Jordbeskrifning. Se Geografi - Jordbin. Se Gräfbin - Jordborrning utföres med s. k. djupborrningsmaskiner - Jordbrand, geol. fys. - Jordbruk, i vidsträckt bemärkelse detsamma som landtbruk - Jordbruks-expeditionen, en af de sex expeditionerna af Ekonomi-departementet (se d. o.) i Finlands senat - Jordbäfning. Se Jordskalf - Jordbäfningshärd, det ställe under jordytan, från hvilket en jordbäfning leder sitt ursprung. Se Jordskalf - Jordbär. Se Smultron - Jordebok, kamer., förteckning på alla inom ett visst distrikt befintliga jordegendomar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allmänt utbredd i naturen; de öfriga förekomma
i mer eller mindre sällsynta mineral. De tillhöra
ganska olika grupper af grundämnen. Så är beryllium
sannolikt ett tvåatomigt grundämne, med oxiden BeO,
berylljord. Zirkonium och torium äro fyratomiga, med
oxiderna Zr O2 och Th O2. De öfriga äro företrädesvis
treatomiga element, med oxiderna R2 O3 (R = en
metall), såsom ytterjord, ytterbinjord, erbinjord,
scandinjord, ceroxidul, lantanoxid, didymoxid. Till
jordartmetallerna höra de nyligen upptäckta, ännu
högst ofullständigt kända decipium, samarium,
holmium och tulium. P. T. C.

Jordberga, gods i Kellstorps socken, Vemmenhögs
härad, Malmöhus län. Godset omfattar 19 43/96 mtl i
Kellstorps socken (nästan hela socknen) jämte tvänne
qvarnar och en smedja, 2 13/48 mtl jämte tegelbruk
i Gustafs socken, 2 mtl i Tullstorps socken,
1/2 mtl i Önnarps och 9/16 mtl i Grönby socken,
alltsammans taxeradt till något öfver 1,600,000
kr. Hufvudgården, belägen midt på slättbygden, nära
landsvägen mellan Malmö och Ystad, har under de senare
egarnas händer omdanats till ett prydligt herresäte,
omgifvet af parker och trädgårdar. J. omtalas redan
på 1300-talet. Det köptes 1811 af landshövdingen
frih. E. R. von Nolcken (d. 1834), ärfdes af hans
son frih. K. A. von Nolcken (d. 1857), hvilken gaf
J. dess nuvarande utseende, och tillhör f. n. (1884)
dennes måg, ryttmästaren C. G. Stjernsvärd.

Jordbeskrifning. Se Geografi.

Jordbin. Se Gräfbin.

Jordborrning utföres med s. k. djupborrningsmaskiner
(se Borrmaskiner) och afser flerfaldiga ändamål,
såsom undersökning af byggnadsgrunder och
beskaffenheten af jordmånen i allmänhet, upptagande
af källor och brunnar, undersökning af de under den
lösa jorden liggande berglagren o. s. v. I Kina har
man sedan äldsta tider användt jordborrning för
att skaffa vatten, och s. k. artesiska borrbrunnar
finnas der i stor mängd (se Artesisk brunn). I Europa
började man tidigt att använda jordborrning för
att upptäcka vattenådror. Bland de djupaste brunnar
i Europa må nämnas den vid Oeynhausen (Westfalen),
som är 697 m. djup, samt de berömda brunnarna i
Grenelle och Passy vid Paris, den förra 548, den
senare 586 m. djup. I Amerika har jordborrningen
fått en otroligt stor användning vid eftersökande af
petroleum, särdeles inom Pennsylvanias oljeförande
distrikt. I Sverige har på senare tider en mängd
jordborrningar utförts, i synnerhet i Skåne för
uppdagande af stenkolslagcr, och hafva derstädes
borrhål af öfver 300 m. djup nedslagits på flere
ställen. Många artesiska brunnar finnas äfven,
såsom vid Ramlösa m. fl. ställen. I det öfriga
landet hafva äfven på hundratals ställen vatten genom
borrning erhållits och flere märkliga mineralkällor,
t. ex. Karlstads berömda jernvattenskälla, uppdagats.
Th. N-m.

Jordbrand, geol. fys., en på större eller mindre djup
under jordytan försiggående, till följd af
sjelfantändning eller menniskors åtgöranden uppkommen
förbränning af stenkols- och brunkols-flötser eller
torfaflagringar. Förbränningen

sker långsamt och i allmänhet utan låga, men sträcker
sig ofta öfver stora områden och är i de flesta
fall omöjlig att dämpa. Vid brand i stenkols- och
brunkolslager blifva de närmast öfver och under
liggande bergartslagren (lera, skifferlera och
lerig sandsten) genom hettans inverkan "brända",
sintrade och delvis förglasade, på ungefär liknande
sätt som lerteglen i en brinnande tegelugn. Sådana
bergartsförändringar äro kända vid flere af Tysklands
kolfält (Saarbrücken, Zwickau, Abtrode i Hessen,
Bilin och Karlsbad i Böhmen, Zittau i Sachsen). I
torfbildningar (torfmossar) uppstår brand icke genom
sjelfantandning, utan genom direkt antändning vid
skogseldar eller på annat sätt. Förbränningen kan i
dem sträcka sig betydligt djupt och fortfara flere
månader. I Ryssland förekommer sådan jordbrand
(torfbrand) ej sällan, i Sverige någon gång.
E. E.

Jordbruk, i vidsträckt bemärkelse detsamma som
landtbruk (se d. o.), uti inskränkt och egentlig
bemärkelse den del af landtbruket, som sysselsätter
sig med växtodling.

Jordbruks-expeditionen, en af de sex expeditionerna
af Ekonomi-departementet (se d. o.) i Finlands senat.

Jordbäfning. Se Jordskalf.

Jordbäfningshärd, det ställe underjordytan, från
hvilket en jordbäfning leder sitt ursprung. Se
Jordskalf.

Jordbär. Se Smultron.

Jordebok, kamer., förteckning på alla inom ett visst
distrikt (socken, fögderi eller län) befintliga
jordegendomar jämte uppgifter om deras kamerala
förhållanden, såsom mantal, grundskatt, rustning,
rotering, för alltid skedda afsöndringar m. m. En så
vidt möjligt fullständig samling svenska jordeböcker
förvaras i Kammar-arkivet. I landsorterna äro
länens jordeböcker tillgängliga i landskontoren
och fögderiernas å häradskrifvarekontoren. Ett
exemplar af hvarje särskild sockens jordebok skall
förvaras i sockenkyrkan. – I midten af 1500-talet
upprättades de första jordeböckerna, af hvilka den
äldsta bär årtalet 1541. Detta vigtiga steg till ett
ordnadt kameralväsende hade möjliggjorts genom tvänne
förberedande åtgärder af genomgripande beskaffenhet,
nämligen dels den allmänna skattläggning i landet, som
Gustaf Vasa genomfört, dels Vadstena mötes beslut år
1524 att fogdarna skulle fögderivis uppgöra register
öfver kronans räntor och andra förmåner äfvensom
öfver antalet skattebönder inom hvarje fögderi. Man
skilde i äldre tider mellan å ena sidan den utförliga
special- l. persedel-jordeboken, den s. k. "liggaren",
som uppgjordes till en början hvart 6:te, sedermera
hvart 10:de år, samt å andra sidan den summariska
extrakt-jordeboken, som årligen upprättades, till
dess häradskrifvarna, på samfälld ansökan om lindring
i göromål, genom k. resol. d. 4 Dec. 1794 befriades
från skyldigheten att upprätta årlig jordebok och
fingo sig ålagdt att i stället årligen upprätta ett
förändringsextrakt (se d. o.) af jordeboken. Utom
ofvannämnda kronans jordeböcker upprättades efter
hand en mängd jordeböcker för stiftelser, försedda med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free