Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordras l. jordskred, fys.-geol. - Jordrefning, kamer., är enligt 1783 års landtmäteristadga en i stor skala utförd, detaljerad geografisk mätning, då deremot med landrefning endast afses utstakning af gränser. Se vidare Refning - Jordrefva, bot. Se Glechoma - Jordrymning, bergsv. - Jordränta, polit. ekon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underminerad, så att de öfre jordpartierna skrida
utför sluttningen eller våldsamt nedstörta. Äfven
delar af sjelfva den fasta berggrunden kunna
på liknande sätt blifva försatta i rörelse, om
sluttningen är brant och bergarten mycket förklyftad,
eller om skiktställningen är starkt lutande åt samma
håll som bergsluttningen och i lagerserien finnas
lätt uppmjukade lerbäddar, omvexlande med fasta
stenslag. Benämningen bergskred är i sådant fall mera
egentlig. – Jordskred af större omfattning, hvarvid
på ytan befintlig skog samt hela gårdar medfölja
eller åtminstone nedanför belägna byar utsättas för
förödelse, inträffa stundom i Schweiz. Äfven Norge
har blifvit hemsökt af dylika. I Sverige höra de
till undantagen, om de ens der förekomma. Mindre
våldsamma ras pågå deremot på flere ställen,
t. ex. vid stränderna kring ön Hven i Öresund,
vid kusten mellan Landskrona och Helsingborg samt
vid kusten af Visingsö i Vettern, och ehuru vid
dessa platser de vid hvarje särskildt tillfälle
nedrasade jordmassorna icke äro synnerligen stora,
förorsakas dock under årens lopp derigenom ganska
betydliga inkräktningar på landet. Vid vissa delar
af Englands kust flyttas strandlinien genom dylika
ofta inträffande ras på ett ödesdigert sätt mer
och mer inåt land. Kyrkor och hela byar hafva der
efter hand blifvit underminerade och förstörda.
E. E.
Jordrefning, kamer., är enligt 1783 års
landtmäteristadga en i stor skala utförd, detaljerad
geografisk mätning, då deremot med landrefning
endast afses utstakning af gränser. Se vidare Refning.
Kbg.
Jordrefva, bot. Se Glechoma.
Jordrymning, bergsv., kallas den lösa jordens
bortskaffande från en plats, der en malmanledning
antages finnas, i ändamål att uppnå den fasta
hällen. Är den lösa jorden djup, får man vanligen
bygga sig ned genom densamma medelst ett timradt
schakt. Th. N-m.
Jordränta, polit. ekon. För den allmänna hushållningen
har jorden sjelf naturligtvis den allra väsentligaste
betydelse. Den bildar såsom plats det nödvändiga
underlaget för menniskornas tillvaro och verksamhet;
derjämte innesluter den krafter och rikedomar,
som genom arbete (åkerbruk; boskapsskötsel,
skogshushållning, bergsbruk o. s. v.) kunna göras
tillgängliga och tjenliga att tillfredsställa
menskliga behof. Emellertid är det klart att jorden,
oaktadt sina ursprungliga nyttiga egenskaper, icke
har något bytesvärde, förrän den blifvit af menniskor
tagen i besittning. I ett nykoloniseradt land kostar
jorden i början ingenting; och om en kolonist vill
sälja eller utarrendera uppodlad jord, får han, så
länge lika god och lika välbelägen, ehuru ouppodlad
jord kan fas för intet, på sin höjd betalning för
de kostnader (af arbete och kapital), som blifvit
på jordens uppodling nedlagda. Men olika jordstycken
löna på ett mycket olika sätt de kostnader, som på dem
nedläggas; derför kan egaren af bättre (d. v. s. mera
lönande) jord för denna erhålla en extra betalning
utöfver ersättningen för arbete och kapital, oaktadt
mindre lönande jord ännu
finnes att få för intet. Denna jordegarens vinst, som
således icke kan hänföras vare sig till arbetslön
eller kapitalränta, utan är en betalning för
jordens ursprungliga nyttiga egenskaper, utgör
den s. k. jordräntan – enligt den teori, som, i
sina grunddrag framställd redan af den engelske
nationalekonomiske författaren Anderson (1777),
sedan utvecklats isynnerhet af Malthus (1815) och
Ricardo (s. å.), efter hvilken sistnämnde författare
den vanligen benämnes. – Jordräntans tillvaro
upphäfves ingalunda af den omständigheten att,
såsom redan v. Jacob (1817) och senare i synnerhet
Carey framhållit, den bästa jorden ofta tages i bruk
senare an den sämre; den olikhet i jordens förmåga
att löna nedlagda kostnader, som utgör orsaken till
jordräntan, finnes i alla fall och gör sig gällande,
så snart både bättre och sämre jord samtidigt äro i
bruk. Att mycket olika lönande jord samtidigt användes
beror föröfrigt icke alltid eller uteslutande derpå
att all bättre jord redan tagits i bruk (eller
åtminstone i besittning), utan äfven derpå att,
såsom i synnerhet Stuart Mill betonat, vid allt slags
användande af jord afkastningen icke ständigt ökas
i samma proportion som de på jordens bruk nedlagda
kostnaderna, utan att fastmer förr eller senare en
gränspunkt hinnes, hvarefter brukningskostnaden icke
längre blir ersatt genom ökad afkastning. Det blir då
fördelaktigare att, i stället för att utöfver nämnda
gräns öka användningen af arbete och kapital på den
ursprungligen mera lönande jorden, bruka sämre jord,
om också mindre intensivt.
I nutidens kulturland, der all jord blifvit föremål
för eganderätt, är med den till egentligt jordbruk
afsedda jorden mer eller mindre oupplösligt förenadt
ett kapital under många former, såsom byggnader,
dikningsarbeten och andra jordförbättringar m. m.,
så att det i de flesta fall är omöjligt att afgöra
hvad som i köpeskillingen eller ärrendeafgiften för
dylik jord måste anses såsom kapitalränta eller såsom
egentlig jordränta. Den stegring af köpeskillingen för
åkerbruksjord, som väl i allmänhet, åtminstone efter
längre perioder, kan iakttagas, utgör ofta endast en
otillräcklig ersättning för kostnader, som blifvit
på jorden nedlagda och icke hunnit amorteras. Stundom
beror den derpå att penningarnas köpkraft under tiden
minskats eller derpå att räntefoten vid fast placering
af lånekapital allmänt har fallit, hvarigenom jordens
såväl som all annan inkomstbringande egendoms salupris
naturligtvis ökas. Onekligen förekomma dock fall,
der dessa förklaringsgrunder icke räcka till,
utan jordegarens vinst vid försäljningen blir en
verklig kapitaliserad jordränta. Denna är då, såsom
redan Buchanan (1814) och senare Schäffle samt von
Mangoldt (ungefär samtidigt, 1867) uppvisat, att
betrakta såsom ett särskildt slag af sådan inkomst,
som kan erhållas genom tillgodogörande af något slags
monopol. Det är i synnerhet i eller vid framåtgående
städer, som jordränta renast och starkast framträder
i ökade hyror och framförallt i stegrade pris på
byggnadsplatser. Dylik prisstegring kan visst
icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
