- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1345-1346

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordränta, polit. ekon. - Jordrök, bot. Se Fumaria - Jordröksblomma (Lat. corolla fumariacea), bot. - Jordskalf l. jordbäfning, fys. geol.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltid anses vara blott och bart en berättigad
spekulationsvinst, utan den tillfaller jordegaren
ofta utan allt afseende på hans görande eller låtande
endast på grund af hans eganderätt och till följd af
andras arbete eller samhällets egen utveckling. – Den
teori, som söker grunden till eganderätten i arbetets
rätt till sina egna produkter, duger således alls
icke till försvar för enskildes jordräntevinst, hvadan
det är fullt följdriktigt om anhängare af nyssnämnda
"arbetsteori" anse, att all sådan jordräntevinst
bör för det allmännas räkning konfiskeras eller
åtminstone särskildt hårdt beskattas. Omöjligheten
i ganska många fall att för dylika ändamål träffa
den verkliga jordräntan leder också de fleste
– t. o. m. eljest moderate – socialister till
yrkandet att all enskild eganderätt till jord
skall upphäfvas, för att staten eller samhället må
komma i åtnjutande af den vinst, som genom jordens
stegrade värde nu tillfaller enskilde utan deras
eget åtgörande. Jordräntan kan och bör derför också
försvaras med alldeles samma skäl som jordeganderätten
i allmänhet. Föröfrigt har genom transportmedlens
mäktiga utveckling samt den starkt ökade handeln
mellan olika land och verldsdelar jordräntan förlorat
– sannolikt för en mycket lång tid framåt – största
delen af sin praktiska betydelse med afseende på den
stora massan af kulturlandens jord. Mot en alltför
stark stigning af tomtvärdet i städer utgör också
kommunikationsanstalternas utveckling ett verksamt
medel (spårvägar, jernvägar med billiga "arbetaretåg"
o. s. v.); och de skadliga verkningar jordräntan i
enskilda fall kan utöfva, t. ex. genom fördyrande af
allmännyttiga företag, kunna, om icke undanrödjas,
åtminstone minskas genom kraftigt och samvetsgrant
handhafvande af den i alla staters lagstiftning
införda och bestående expropriationsrätten.
J. Lr.

Jordrök, bot. Se Fumaria.

Jordröksblomma (Lat. corolla fumariacea), bot.,
kallas en egendomlig form bland de oregelbundna
blomkronorna, hvilken är beskrifven under art.
Fumaria. O. T. S.

Jordskalf l. jordbäfning, fys. geol., kallas
den skakning eller den svängande eller dallrande
rörelse, hvari delar af jordytan – den fasta berg-
och jordmassan – stundom försättas genom någon djupt
under ytan alstrad och derifrån fortplantad kraft,
i allmänhet stöt, hvilkens verkliga upphof icke kan
af menniskan omedelbart iakttagas. Om jordskakningar,
hvilkas orsaker äro påtagliga och bundna vid synliga
ting, t. ex. sådana, som uppstå vid nedfallandet af
en tung ånghammare, vid häftiga explosioner, vid ett
tungt jernbantågs framilande, vid instörtandet af
de bergmassor, som bilda tak till i stenkols- och
andra grufvor utbrutna arbetsrum o. s. v., nyttjas
deremot icke ofvanstående benämning, oaktadt den
stora likheten i sättet, hvarpå rörelsen yttrar sig
och fortplantas.

Jordbäfningar förekomma inom de kända delarna af
jordklotet öfverraskande ofta. Ensamt från åren
1850-57 finnas underrättelser om 4,620 sådana, af
hvilka nära 2,000 inträffade i Europa.

I medeltal räknadt egde således nära två jordbäfningar
rum hvarje dag. Oftast torde sådana förekomma
i Syd-Amerika, hvilken kontinent kan sägas
nästan ständigt vara någonstädes i rörelse. –
Somliga jordbäfningar äro förnimbara inom blott
obetydliga områden, andra sträcka sina verkningar
öfver tusentals qvadratmil; många yttra sig endast
som en dallring eller skakning af marken, utan att
dervarande byggnader lida minsta skada, men vid de
häftigare deremot synes marken liksom bölja upp och
ned, kyrkor och andra byggnader blifva kullstörtade,
hela städer förvandlas till ruiner och tusenden af
menniskolif gå förlorade. Jordbäfningarnas häftighet
står dock ingalunda i något bestämdt förhållande
till ytområdenas storlek. – Jordbäfningsområdena,
eller de områden, inom hvilka på jordytan en
jordbäfnings verkningar förnimmas, hafva, oafsedt
den olika storleken, ej alltid samma form. Vid en
del jordbäfningar märkes bäfvandet eller skakningen
tidigast och häftigast i en punkt eller inom ett
mindre område, från hvilket rörelsen strålformigt
fortplantas åt alla riktningar, likt radierna i en
cirkel, till följd hvaraf alla de orter, der rörelsen
förnimmes, äro kretsformigt fördelade omkring detta
midtområde eller denna punkt, som derför kallas
ytcentrum l. epicentrum (af Grek. epi, på, öfver, och
Lat. centrum, midtpunkt). Hela jordbäfningsområdet
närmar sig tillika formen af en cirkel, och
jordbäfningen säges hafva en central karakter
(central jordbäfning). Vid andra jordbäfningar åter
utbreder sig rörelsen mera ensidigt längs någon
viss riktning, eller tager den sin början samtidigt
utefter en linie eller en långsträckt zon, hvarför
också hela utbredningsområdet (jordbäfningszonen)
har en långsträckt begränsning (zonal, axial l. linear
jordbäfning). Dessa olikheter i jordbäfningarnas
fortplantning och utbredning bero dels af sjelfva
jordbäfningshärdens l. jordbäfningscentrums form
och storlek, dels af berggrundens olikformiga
sammansättning och ledningsförmåga för rörelsen. De
linier eller kurvor, som tänkas sammanbinda alla
punkter, inom hvilka skakningen yttrar sig samtidigt
(ofta också med lika styrka), kallas homoseister
l. homoseistlinier. Stundom skiljas derifrån, under
namn af isoseister, de linier, som sammanbinda
ställen, på hvilka ett Jordskalf verkat med lika
styrka. – Lodrätt under ytcentrum, eller det zonala
ytområde, från hvilket ett jordskalf utbreder sig,
är, vid större eller mindre djup under jordytan,
sjelfva jordbäfningshärden belägen. Från denna, H,
hvarest den ursprungliga stöten

illustration placeholder


alstras, utgår rörelsen åt alla sidor i den
omgifvande bergmassan samt når jordytan,
y - y3, dels i vertikal (vid
y), dels i mer och mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free