Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordskalf l. jordbäfning, fys. geol. - Jordskatt, kamer. Se Jordskyld - Jordskred. Se Jordras - Jordskyld, kamer. - Jordslaget (om segel), sjöv. Se Jordfläckar - Jordslån, Seps chalcidica, zool., hör till ormödlornas familj - Jordsorkar. Se Sorkar - Jordström, fys. - Jordsvinet, Orycteropus capensis, zool., hör till familjen myrätare (Entomophaga) - Jordtemperatur, fys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstadkomma verkningar, som i utbredning
och häftighet mäta sig med de nästan största
hittills kända jordbäfningar. Vid sydranden af det
belgiska stenkolsbäckenet löper en 380 km. lång
förkastningsspricka, hvars båda sidoväggar äro
förskjutna ända till 2,000 m. i förhållande till
hvarandra. Inom Colorado i Nord-Amerika har en af
dervarande förkastningar en längd af omkr. 320 km.;
den inbördes förskjutningen af dess sidor uppgår till
flera tusen meter.
Inom Sverige – och de skandinaviska landen i allmänhet
– hafva endast jämförelsevis svaga och oskadliga
jordskalf förekommit. Underrättelserna om dessa
äro för öfrigt ganska fåtaliga. Rörande dem, som
under de senare åren inträffat i mellersta Sverige,
nämligen d. 5 Mars 1877, d. 2. Febr. 1879 och d. 3
Mars 1880, finnas dock många uppgifter insamlade och
offentliggjorda i Geologiska föreningens i Stockholm
förhandlingar för motsvarande år (af O. Gumselius,
G. Linnarsson och G. Nordenström). Bland dessa är
1879 års jordskalf det betydligaste som i Sverige,
så vidt kändt är, inträffat under den historiska
tiden. Det utbredde sig öfver ett tillnärmelsevis
cirkelformigt område med en diameter af ungefär 20
svenska mil, således ett ytinnehåll af något mera
än 300 sv. qv.-mil l. omkr. 35,000 qvkm. Ytcentrum
tycktes ligga i vestligaste hörnet af Södermanland. I
förhållande till denna ej obetydliga utsträckning var
dock jerdskalfvets styrka ganska ringa; ingenstädes
åstadkoms någon skada. Ungefär samma ytcentrum hade
1877 års jordskalf, hvars utbredningsområde dock
var mindre, enligt beräkning uppgående till 100
sv. qv.-mil. Jordskalfvet d. 3 Mars 1880 inträffade
inom trakter, som delvis ligga på sidan om de
nyssnämnda och hufvudsakligen tillhöra Värmlands
län. Lineär eller zonformig utsträckning egde ett
d. 26 Jan. s. å. iakttaget jordskalf, som enligt de
till kännedom komna iakttagelserna förmärktes längs
ett i S.V.-N.O. utsträckt bälte, från öfre Ullerud
i Värmland förbi Falun till Åmot i Helsingland, en
väglängd af 13 å 14 sv. mil. Kusttrakterna kring
norra delen af Bottniska viken äro ofta utsatta för
jordskalf, dock hittills föga uppmärksammade. Såsom
sannolik orsak till de svenska jordbäfningarna
torde väl hälst böra antagas sprickbildningar
eller sättningar i berggrunden. Vulkaniska och
instörtningsorsaker äro vid dem oantagliga.
E. E.
Jordskatt, kamer. Se Jordskyld.
Jordskred. Se Jordras.
Jordskyld, kamer., benämnes flerestädes den i
allmänhet obetydliga afgift, som till staden
erlägges för stadsjord (se d. o.), der sådan af
enskilde innehafves antingen på lifstid eller med en
viss ständig dispositionsrätt, som kan öfverlåtas
på andra, dock utan att kunna öfvergå till full
eganderätt. Andra benämningar på sådan afgift äro
egopenningar, jordskatt, vretskatt, åkerafrad och
åkerskatt. C. O. M-n.
Jordslaget (om segel), sjöv. Se Jordfläckar.
Jordslån, Seps chalcidica, zool., hör till
ormödlornas familj (Scincidae), ödlornas ordning och
kräldjurens klass. Hon har valsformig, långsträckt
kropp, spetsigt hufvud, mycket lång stjert,
afsmalnande till en spets, två långt åtskilda
benpar och tre med knappt märkbara klor försedda
tår på hvarje fot. Gommen är tandlös, men käkarna
bära enkla, kägelformiga tänder. Kroppen är betäckt
med mycket små, tätt liggande, glänsande fjäll och
hufvudet med större plåtar. Färgen är ofvan glänsande
bronsbrun eller silfvergrå, med ungefär ett dussin
tätt vid hvarandra dragna längdstreck, undertill
hvitaktig och perlemorglänsande. Längden kan stiga
till 30 cm., hvaraf hälften kommer på stjerten;
benen äro knappt 5 mm. långa. Jordslån är hemma i
Medelhafvets alla kustland, vistas på fuktiga ängar
samt lefver af leddjur, snäckor och maskar. Man anser
ännu i dag, ehuru oriktigt, att detta djur är giftigt,
och förföljer det flitigt. På marken rör jordslån sig
slingrande liksom en orm, men hjelper till med de små
fötterna. Då hon hvilar, rullar hon ihop sig på ormens
sätt. C. R. S.
Jordsorkar. Se Sorkar.
Jordström, fys., kallas den elektriska ström,
som man föreställer sig kretsa kring jorden från
öster till vester vinkelrätt mot de magnetiska
meridianerna. Denna ströms tillvaro är dock ej
direkt bevisad och torde ej häller kunna bevisas;
den är liksom de ampèreska elementarströmmarna en
hypotes till förklaring af den jordmagnetiska kraften.
L. A. F.
Jordsvinet, Orycteropus capensis, zool., hör
till familjen myrätare (Entomophaga) och ordningen
tandfattiga bland däggdjuren. Det har långt, smalt
hufvud med cylindrisk nos och mycket långa öron, smal
hals, klumpig, tjock kropp, medellång, kägelformig
svans och korta, jämförelsevis smala ben samt på de
främre fötterna fyra och på de bakre fem tår, alla
väpnade med mycket starka, nästan raka och platta,
hofartade klor med skarpa kanter. Djuret uppnår en
längd af 1,9 m., hvaraf 85 cm. komma på svansen. Huden
är mycket tjock; det åtliggande och tämligen glesa
håret är styft och borstlikt, ofvanpå kroppen något
kortare än på dess undre delar. Ryggen och sidorna
äro gulbruna, med rödaktig anstrykning, hufvudet
och undre kroppsdelarna ljust rödgula, bakdelen
och benen bruna. Jordsvinet är hemma i södra och
mellersta Afrika samt lefver hälst i öcknar och på
stepper. Det gräfver sig in i myr- och termitstackar
samt förtär massor af deras innevånare. Endast om
natten är djuret i rörelse; dagen tillbringar det i
en håla i jorden. Dess förmåga att gräfva är högt
utbildad, och det behöfver blott ett par minuter
för att åstadkomma en håla, hvari det kan helt
och hållet dölja sig. Att draga fram ett oskadadt
jordsvin ur en sådan håla står icke i en menniskas
förmåga, ty det håller sig väl fast med sina starka
klor. Köttet lär till smaken likna vildsvinets,
C. R. S.
Jordtemperatur, fys. Alltefter jordytans beskaffenhet
kan hennes värmegrad mer eller mindre skilja sig
från luftens. En kal, växtlös mark af grus och sand
upphettas genom solstrålarna starkare än luften,
och en med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
