Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Josephson, Jakob Axel - 2. Josephson, Ludvig Oskar - Josephstadt, stad och fästning i norra Böhmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på ett öfverraskande sätt griper öfver på helt
andra tider och områden, t. ex. på Åhlströms gebit
i Se glad ut och på Kjerulfs i Vid nattetid. Men i
melodien ligga hela hans styrka och sjelfständighet;
i harmonien eger han icke en Södermans retande
originalitet, i kontrapunkten icke en Normans
spekulativa djup. Af sistnämnda skäl lyckades han
ock mindre i större kompositionsarter och minst i
instrumentala, som fordra tematisk genomföring. Trots
detta höra hans kantater Islossning, Korsriddarne och
Arion till de friskaste vi ega. En kristligt religiös
stämning ger sig tillkänna i hans Kyrie, Quando
corpus och Requiem samt tog sig äfven i hans lif det
omisskänligaste uttryck deruti att han, ehuru född
jude, öfvergick (1841) till kristendomen. Svaga äro i
allmänhet hans officiella tillfällighetskompositioner,
såsom promotionskantater, musik till minnesfesterna
efter prins Gustaf, Oskar I och Karl XV, festhymn vid
Musikal. akademiens hundraårsjubileum samt Upsala
universitets jubelfestkantater. J. samlade och
bearbetade bl. a. "Sånger i Zion", arrangement af
folkvisor samt af Bellmans melodier i J. G. Carléns
upplaga. A. L.
2. Josephson, Ludvig Oskar, teaterdirektör,
skriftställare, den föregåendes broder, född i
Stockholm d. 20 Febr. 1832, fick, efter att någon
tid hafva varit i sockerbagarelära, anställning
hos en af hufvudstadens bokhandlare. 1851 begaf han
sig till Paris, der han erhöll plats hos en af de
större bokhandelskommissionärerna. All sin lediga
tid egnade han åt studiet af teatern och riktade
dervid sin uppmärksamhet ej blott åt sjelfva styckena
och de utförande konstnärerna, utan i lika grad åt
samtliga de medel för ett dramas verkan, hvilka
kallas iscensättning, och för hvilkas grundliga
studium Paris, särdeles under denna tidpunkt,
var rätta stället. På hösten 1853 lemnade J. Paris
och företog en fotresa genom Belgien och Tyskland
samt vistades en längre tid i Dresden, derifrån han
1854 återvände hem. I Stockholm tog han åter plats
i bokhandel och idkade någon tid egen sådan, till
dess han, 1857, beslöt att på allvar egna sig åt
teatern. I April 1858 debuterade han på dåv. Mindre
teatern såsom Narcisse Rameau; dessutom sysselsatte
han sig med öfversättningar och bearbetningar af
stycken för småteatrarna. I Febr. 1861 debuterade
han på k. teatern såsom Jago i "Othello", erhöll
s. å. ordinarie anställning derstädes och utnämndes
1864, sedan Bournonville lemnat densamma, till
regissör för skådespelet samt 1865 till intendent
för både den lyriska och den dramatiska scenen, från
hvilken plats han afgick 1868. J. utvecklade under
dessa år en energisk verksamhet och uppsatte operorna
"Hans Heiling", "Qventin Durward", "Judinnan", "Hertig
Magnus och sjöfröken", "Afrikanskan", "Marco Spada",
"Romeo och Julia", "Den vilseförda" m. fl. och,
till en del efter egna bearbetningar för scenen,
Shakspeares "Richard II", "Coriolanus" och "Timon
af Athen", Göthes "Egmont", Byrons "Sardanapalus",
Öhlenschlägers "Väringarna", Delavignes "Ludvig XI",
Hedbergs "Bröllopet på Ulfåsa" och "Vasa-arfvet",
Björnstjerne
Björnsons "Maria Stuart i Skotland" och Meyers "Cids
döttrar" samt sina egna dramer Folkungalek (1864)
och Marsk Stigs döttrar (1866) jämte komedien Med
konstens vapen (1867). Då J. frånträdde sin plats vid
k. teatern, uppsatte han (1868), tillsammans med den
samtidigt afgångne dekorationsmålaren Fr. Ahlgrensson,
den nuvarande Mindre teatern i Stockholm, der ett
italienskt operasällskap gaf föreställningar,
omvexlande med de svenska dramatiska. De båda
styresmännen utvecklade den största energi, och
företaget rönte bifall af allmänheten, men måste,
i brist på erforderlig ekonomisk grundval efter vid
pass ett år upphöra. J. drog sig nu under några
år tillbaka till privatlifvet, och ett par försök
han gjorde såsom teaterledare, dels i Göteborg,
dels, tillsammans med Zetterholm och E. Wallmark, i
Stockholm, öfvergåfvos, då de hvarken för honom sjelf
eller för den sceniska konsten lemnade de åsyftade
resultaten. Under tiden utvecklade han en liflig
författareverksamhet. Förutom flere smärre stycken
skref han komedierna Rivaler genom missförstånd
(1869), Kapten Gars (1870) och Familjelif (1871),
skådespelen Paris (s. å.), tecknande typer från Paris
under Septemberrevolutionen och belägringen, och Thord
Hasle (1878), operatexterna Hjalmar och Ingeborg
(1869), Allt för kungen (1870) och Blenda (1874)
samt broschyren Våra teaterförhållanden (1870). 1873
kallades han att öfvertaga ledningen af Kristiania
teater; och ehuru han der hade att kämpa mot
nationella fördomar, gjorde sig dock hans duglighet
snart gällande samt bröt motståndet alldeles, sedan
han satt Ibsens "Peer Gynt" i scen. Sedan J. äfven
infört en opera, vid hvilken han anställt ett par
svenska artister, yppade sig å nyo missnöje, hvilket
slutligen, efter teaterbranden 1877, ledde till den
lyriska scenens upphäfvande, hvarvid J. begärde
sitt afsked. I Maj 1879 förhyrde han, tillika
med skådespelaren V. Holmqvist, för det följande
spelåret Nya teatern i Stockholm och blef 1880
jämte samme bolagsman egare af densamma. Vid denna
teater har J. ådagalagt vackra bemödanden för ett
värdigt uppehållande af det stora skådespelet, genom
uppförande bl. a. af Shakspeares "Hamlet", "Macbeth",
"Julius Caesar", "Othello" och "Richard II", Lessings
"Emilia Galotti", Göthes "Faust", Schillers "Don
Carlos", Calderons "Domaren i Salamea", Börjessons
"Erik XIV" och Strindbergs "Mäster Olof". Tillika
har han riktat sin teaters repertoar med äldre och
nyare alster af såväl den utländska som den inhemska
teaterliteraturens olika arter, jämväl inom den
äldre, gedigna komiska operans och den moderna,
lättare operettens område. Det är i synnerhet J:s
erkända blick för scenen, hans artistiska ledning och
instruktörtalang, som förvärfvat honom den rangplats
han intager inom den svenska teatern.
Josephstadt, stad och fästning i norra Böhmen,
området Königinhof, vid Mettaus förening med
Elbe. 5,963 innev. (1880). Den åren 1781-87 uppbyggda,
efter kejsar Josef II uppkallade fästningen – en
regulier bastionerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
