Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Juli-revolutionen l. 1830 års revolution i Frankrike var den liberala pressens och den förmögna bourgeoisiens verk - Juliska alperna, de Karniska alpernas fortsättning mot s. ö. mellan Wurzener Save i n. och Isonzos biflod Idria i s. - Julita, socken i Södermanlands län - Julita (Juleta) l. Säby, svenskt munkkloster af cisterciensorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offentliggjorda "Juli-ordonnanserna". Den första af dessa
innehöll, att ingen tidning eller periodisk skrift
finge utan särskild, hvar tredje månad förnyad
tillåtelse utgifvas, och att ingen bok under 20
tryck-ark finge offentliggöras utan vederbörandes
tillstånd; den andra upplöste deputerade-kammaren;
den tredje fastställde en ny vallag, genom hvilken de
deputerades antal minskades och de högst beskattade
erhöllo ett bestämmande inflytande på valen;
den fjerde fastställde tiden för valkollegiernas
sammanträden, och den femte innehöll åtskilliga
utnämningar. Efter tre dagars strid i Paris
(27-29 Juli) utropades hertig Ludvig Filip af
Orléans till generalståthållare (d. 30 Juli)
och, sedan det bourbonska huset förklarats tronen
förlustigt samt grunddragen till en ny författning
antagits, till fransmännens konung (d. 9 Aug.). Ehuru
Juli-revolutionen icke i likhet med den stora franska
revolutionen var "aggressiv" emot Europa eller på
något sätt direkt störde den europeiska jämnvigten,
blef den dock af en stor betydelse för Europa genom
det exempel på en framgångsrik revolution, hvilket
den gaf andra illa styrda europeiska folk. Exemplet
följdes i Kyrkostaten, Modena, Parma, konungariket
Sachsen, Braunschweig, Hessen-Kassel, Polen och
Belgien.
Juliska alperna, de Karniska alpernas fortsättning
mot s. ö. mellan Wurzener Save i n. och Isonzos
biflod Idria i s. Genom Predilpasset (1,165
m.) och Isonzo delas de i tvänne grupper, en
vestlig, med Monte Kanin (2,582 m.), Monte Maggiore
(1,617 m.) och Monte Matajur (1,642 m.), samt
en östlig, Terglou-alperna, med det 2,864 m. höga
Terglou. Bergen bestå hufvudsakligen af kalksten.
Julita. 1. Socken i Södermanlands län,
Oppunda härad. Arealen 17,478 har. 3,162
innev. (1882). J. utgör ett till egaren af
Gimmersta patronelt pastorat af 2:dra kl.,
Strengnäs stift, Oppunda vestra kontrakt. – 2.
(Juleta) l. Säby (Lat. Saba), svenskt munkkloster
af cisterciensorden, härstammade i andra led från
Citeaux. Konung Karl Sverkersson lär nämligen i början
af sin regering (1160) hafva tillåtit munkar i det
från Citeaux anlagda Alvastra att uppföra ett nytt
kloster vid Viby, ej långt från Sigtuna, hvilken
plats jämte några gårdar blifvit åt dem upplåten
af en qvinna vid namn Doter och hennes son. Konung
Knut Eriksson bekräftade (1167-95) deras besittning
af dessa gårdar, men medgaf dem sedermera att
förflytta sig till gården Säby i J. socken invid sjön
Öljaren, hvarefter klostret kallades vexelvis J. och
Säby. Munkarna upptogo konungen i sitt brödraskap
och läto honom derigenom komma i åtnjutande af
deras förböner, hvaremot han förklarade sig vilja
skydda klostret samt skänkte åt detsamma några gårdar
jämte fiske i Elfkarleby. Genom bullor, utfärdade af
påfvarna Lucius III (1182) och Honorius III (1225),
erhöll klostret, liksom hela orden, bekräftelse på
sin frihet från tionde till presterskapet, och konung
Erik Knutsson lofvade att skydda klostret, liksom hans
fader gjort. Äfven den påflige legaten biskop
Vilhelm af Sabina tog klostret med dess underlydande
gårdar i sitt särskilda hägn (1248). Genom ett bref af
d. 9 Juni 1279 fritog konung Magnus Ladulås munkarna
från alla utskylder till konungen med undantag
af lidgärd. Den vördnad för klosterstiftelser,
som under medeltiden spred sig till folkets djupa
led, visade sig verksam i goda gerningar, och äfven
detta kloster erhöll en mängd gåfvor, testamenten
m. m. Många personer funnos, om hvilka efterverlden
icke vet mera än att de riktat klostret emot löfte
om munkarnas förböner intill domedag, men bland
välgörarna räknas ock hertigarna Erik och Valdemar
(d. 1318), upplandslagmannen Birger Perssons hustru
Ingeborg (d. 1314) m. fl. lysande personer. Till
vår tid bevarade handlingar lemna upplysningar om
vid pass 80 gårdar, som varit i klostrets ego. Icke
alltid lemnades dess besittning ostörd. Så t. ex
hade det kommit till påfven Klemens VI:s vetskap
(1347), att innevånarna i Forsby i Österåkers socken
med väpnad hand inkräktat en klostret tillhörig
skog jämte ängar och fisken samt förjagat klostrets
dervarande åbor, hvarför påfven befallde biskopen i
Vesterås att derom ransaka och förhjelpa klostret
till dess rätt. Äfven förvärfvade munkarna sig
gårdar genom köp och byten (en gång emot en
mässbok). Aflatsbref utfärdades för att locka
folket att besöka klosterkyrkan. Denna måtte en gång
hafva brunnit eller på annat sätt råkat i förfall,
enär det 1382 omtalas, att en kyrka då högtidligen
blifvit invigd. Den bekante aflatskrämaren Marinus de
Fregeno tillerkände (1461) klostret rätt att utdela
aflat till främjande af den katolska lärans försvar
emot turkarna. Tribut erlades till moderklostret i
Clairvaux. – Inemot slutet af 1400-talet kom detta
kloster, liksom så många andra, i dåligt rykte. Dess
munkar blefvo kallade "drafvelsmän", som så illa
skötte sitt kloster, att svinen snart skulle ligga
invid högaltaret. Vid ett slagsmål inom klostret
råkade en af munkarna, Olaus Magni (1508), att,
då han jämte en lekman skulle skilja de kämpande,
tilldela den hjelpsamme lekmannen ett misshugg,
hvaraf döden följde, men det tilläts munken, genom
en kardinalskrifvelse, att fortfarande förrätta
altartjenst i klosterkyrkan. Riksföreståndaren Gustaf
Eriksson var i början klostret bevågen, väl vetande,
att åtskilligt godt kunde derifrån komma, såsom
bl. a. rikligt bidrag till den s. k. silfverhjelpen
(1523); men uppstigen på tronen, blef han snart
vittne till split mellan munkarna och deras abbot
Nils. I början synes konungen hafva velat skjuta
skulden på den senare, men försäkrade honom sedan om
sin vänskap. Då konung Gustaf (1526) gjorde anspråk
på Gripsholms gård, erbjöd han dervarande munkar
i stället J., "emedan der var ett löst parti och
ganska få bröder, som icke voro värde att der födas
efter sådant lefverne de förde". Munkarna i Gripsholm
hyste dock stora betänkligheter för att sälla sig
tillsammans med Juleta-munkarna. Länge behöfde frågan
ej dragas ut på tiden. Då de tillintetgjorda klostrens
gårdar snart bortförlänades, lemnade konung Gustaf
J. till fogden i Nyköping Olof Arvidsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
