Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Juncus Tourn., Tåg, bot. - Jundt, Gustav - Jung, socken i Skaraborgs län - Jung (Jungius), Joachim - Jung, Johann Heinrich, kallad Stilling - Jung, Jakob Friedrich Alexander - Jung-Bunzlau (Tsjech. Mladá Boleslav), stad i Böhmen - Jungermannieæ, bot. - Jungfennoman. Se Fennomani - Jungfrau, en af glacierer omgifven och med bländande hvit firn betäckt bergkoloss af 4,167 m. höjd i Berner Oberland - Jungfru, sjöv., en rund, platt, klumpig träskifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märgfylld stjelk (ofta kallad "strå"), stundom bladlös,
stundom försedd med trinda eller rännformiga
blad med Öppna slidor. Blommorna äro små, oftast
brunaktiga (stundom grönaktiga) och sittande i små
knippen eller hufvudlika samlingar. Rotstockarna
af flere arter hafva förr användts mot
stenlidanden; stråna nyttjas till flätning.
O. T. S.
Jundt, Gustav, fransk målare, f. 1830 i Strassburg,
studerade i Paris under Drolling och Biennourry samt
utmärker sig genom sina skildringar ur folklifvet i
Elsass, Baden och Tyrolen, kännetecknade af skarp
iakttagelseförmåga och sanning, men också mycken
älskvärdhet och gratie. Han utställde sin första
tafla 1856. Derefter har följt en mängd arbeten,
såsom Bjudning till bröllop, Bönder i ett museum,
Ett inregnadt sällskap i Berner Oberland m. fl.,
ej sällan med en komisk fläkt.
Jung, socken i Skaraborgs län, Skånings härad. Arealen
2,856 har. 1,095 innev. (1882). J. bildar med Öttum
och Fyrunga ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Skara stift, Barne kontrakt.
Jung (Jungius), Joachim, tysk naturforskare och
matematiker, f. 1587, var 1609-14 professor i
matematik i Giessen samt blef 1618 med. doktor i
Padua, 1624 professor i matematik i Rostock och 1629
rektor vid gymnasium och Johanneum i Hamburg. Död
derstädes 1657. J. hörde till de skarpsinnigaste
män på sin tid och ställdes af Leibniz vid sidan af
Copernicus och Galilei. Hans skrifter behandla dels
matematiska, dels botaniska spörsmål. Bland dem märkas
Geometria empirica (1627), De naturalium corporum
materia et forma (1637), De principiis corporum
naturalium (1642) och Isagoge phytoscopica (utg. af
Vaget 1678). I det sistnämnda arbetet fastställer
han med stor klarhet begreppen slägte och art inom
botaniken.
Jung, Johann Heinrich, kallad Stilling, tysk mystisk
skriftställare, föddes af fattiga föräldrar d. 12
Sept. 1740 inom Nassaus område. Sedan han först
varit kolare och derefter skräddare, blef han,
efter att på egen hand hafva skaffat sig kunskaper,
huslärare. Sedermera studerade han medicin i
Strassburg, der han kom i en intimare förbindelse
med Göthe. Sedan han en tid varit praktiserande
läkare i Elberfeld, anställdes han som lärare
vid kameralskolan i Lautern samt blef, när denna
läroanstalt flyttades till Heidelberg, professor
i landthushållning derstädes. 1787 mottog han
kallelse att i Marburg blifva professor i ekonomi
och kameralvetenskap, men återvände 1804 till
Heidelberg såsom professor i statsvetenskap. Sina
sista år lefde han i Karlsruhe, der han dog d. 2
April 1817 som badensiskt geheimeråd. – Uppfostrad
i en pietistisk omgifning, mottog J. derifrån
intryck för lifvet, hvilket visar sig i alla hans
skrifter. Bland dessa må först och främst nämnas hans
sjelfbiografier: Heinrich Stillings jugend (1777),
H. S:s jünglingsjahre (1778), H. S:s wanderschaft
(s. å.), H. S:s häusliches leben (1789) och H. S:s
lehrjahre (1804), hvilka 1806 utgåfvos i en ny
upplaga i 5 band under titel: Heinrich Stillings
leben, eine wahre geschichte. Samtidigt utgaf
han romaner med religiös prägel och tendens samt
förtjenstfulla skrifter i kameralvetenskap. 1795-1816
utgaf han sina mystisk-spiritistiska skrifter
(Der graue mann, Theorie der geisterkunde, Scenen
aus dem geisterreich m. fl.), hvilka skaffade honom
hans egentliga ryktbarhet, namnet svärmare och många
motståndare. Personligen gaf han intrycket af en from
man med fast barnatro. Hans Sämmtliche werke utkommo
i ny upplaga 1843-44, i 12 bd. J. P.
Jung, Jakob Friedrich Alexander, tysk skriftställare,
f. 1799, studerade teologi och filosofi i Berlin och
Königsberg samt egnade sig derefter åt författareskap,
hufvudsakligen på det literaturhistoriska och
det sociala området. Bland J:s skrifter, hvilka
kännetecknas af en egendomligt okritisk optimism,
märkas: Vorlesungen über die moderne literatur
der deutschen (1842), Frauen und männer (1847),
Charaktere, charakteristiken und vermischte
schriften (1848), Goethe’s wanderjahre und die
wichtigsten fragen des 19. jahrhunderts (1854), Das
geheimnis der lebenskunst (1858), romanen Rosmarin,
oder die schule des lebens (5 band, 1862), Ueber Franz
v. Baaders dogmatik als reform der socialwissenschaft
(1868), Darwin, komisch-tragischer roman in
briefen an einen pessimisten (1873), Panacee und
theodicee. Illustrationen, caricaturen der gegenwart
(1875-76) och Moderne zustände (1880).
Jung-Bunzlau (Tsjech. Mladá Soleslav), stad i
Böhmen, n. ö. om Prag, vid Elbes biflod Iser. 9,681
innev. (1880). Staden grundades 995 af Boleslav II och
hade sin blomstringstid i 16:de årh., då de böhmiske
bröderna der hade en af sina största församlingar.
Jungermannieae, bot., en flock inom
afdelningen Jungermanniaceae af Hepaticae eller
lefvermossorna. Se Mossor. O. T. S.
Jungfennoman. Se Fennomani.
Jungfrau, en af glacierer omgifven och med bländande
hvit firn betäckt bergkoloss af 4,167 m. höjd i Berner
Oberland, på gränsen mellan de schweiziska kantonerna
Bern och Wallis. Mot n. stupar berget mycket brant
till den obebodda Trümleten-dalen, som skiljer
J. från Wengern-alp; äfven mot ö. och s. ö. har
det brant stupning. Nordvest om J. ligga Silberhorn
(3,690 m.) och Schneehorn (3,415 m.). Berget bestegs
första gången 1811, af bröderna Meyer från Aarau,
och sedan hafva flere vetenskapsmän och äfven damer
företagit den högst mödosamma färden uppför berget.
Jungfru. 1. Sjöv., en rund, platt, klumpig träskifva,
försedd med tvärs igenom gående hål, vanligtvis tre,
och en kip (urskölpning) i kanten. Jungfrur användas
såsom block vid ansättning af vant, barduner o. d.,
hvarvid två sådana kräfvas. Den ena jungfrun fästes
till röst- eller puttingsjernet och den andra
till vantet, som lägges i kipen, hvarefter sladden
(ändan) fästes genom "bändning på tamp" eller genom
"kutterstagsbändning", det senare sättet mestadels
på örlogsfartyg. I hålen, hvilka ersätta skifvorna
på ett block, inskäres taljerepet, hvarmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
