Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria / 1447-1448 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Junius, namn på en romersk slägt - Junius-brefven (Letters of Junius) - Junk l. Djonk - Junker - Junker, Wilhelm Johann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillträdet) först afgaf sin röst vid senatens
öfverläggning om Catilinas anhängare. R. Tdh.

Junius-brefven (Letters of Junius), en serie
politiska bref, som 1769-72 under signaturen
Junius offentliggjordes i Londontidningen "Public
advertiser". Det första af brefven är dateradt d. 21
Jan. 1769, det sista d. 12 Maj 1772. Juniusbrefven
innehålla en på samma gång sakrik och blixtrande
qvick samt skarpt satirisk kritik öfver de politiska
förhållandena i England. Ej blott konungen och
ministrarna, utan äfven oppositionens ledare
voro utsatte för deras skoningslösa anfall;
blott några få af statsmännen gingo fria från
tadel. Det bästa af brefven är otvifvelaktigt
det till konungen d. 19 Dec. 1769 (öfversatt till
svenska 1770). Dessa bref hafva såsom mönster för
engelsk klassisk prosa utgifvits dels ensamma,
dels tillsammans med åtskilliga privatbref af samme
författare. Samtid och efterverld hafva förgäfves
sökt utforska dennes namn. Att han var en man af hög
samhällsställning, kan man sluta af hans noggranna
kännedom om personer och förhållanden vid hofvet och
i statsdepartementen. Man har gissat på icke mindre
än 37 personer, bl. a. Edmund Burke, general Lee,
lord Sackville, lord Chesterfield, lord Lyttleton
och sir Philip Francis. Under de senare åren har
man varit nästan ense om att på grund af Taylors,
Macaulays och F. Dwaris’ bevisning tillskrifva Francis
författareskapet, men en omsorgsfull granskning af
manuskripten till Juniusbrefven och till sir Philip
Francis’ memoarer har visat, att detta antagande
saknar all grund. Junius är sålunda fortfarande
ett mysterium, hvilket är så mycket märkvärdigare,
som man vet, att flere af hans samtida kände hans
verkliga namn.

Junk [djunk] l. Djonk, sjöv., ett klumpigt och fult
kinesiskt fartyg, mycket högt för och akter samt
liksom tvärt afskuret, flatbottnadt och utan köl,
hvarför rodret, som löper i en ränna och



fasthålles af tåg, kan sänkas nedom bottnen, då
vattendjupet så tillåter. Akterut finnas hytter för
befälet och de flesta af besättningen samt äfven en
för den oumbärlige afguden. Vanligtvis har junken
två stora master och en liten

längst akterut, hvilken senare, liksom junkens lilla
bogspröt, står på sidan om fartygets midtlinie. På
dessa föras tunga fyrkantiga segel af mattor,
utspända genom flere horisontala bamburör, hvart
och ett fäst till en ring, som löper på masten,
då seglet sättes och bergas. Utombords på hvardera
sidan hänger ett ankare af något tungt träslag, och
i närheten deraf sitta stora ögon, som antagas skola
visa vägen. Fartyget är utombords mycket utsiradt i
prålande färger, med målade kanonportar, ur hvilka
stundom en och annan kanon tittar ut. Att junkerna
ej äro så dåliga seglare och sjöfartyg, som man vid
första påseendet kan vara benägen att tro, framgår
deraf att de understundom utsträcka sina resor ända
till Europa, dit den första kinesiska junken, benämnd
"Keying", anlände 1848. Med anledning deraf slogs
en medalj, enligt hvars inskription fartygets längd
var 160 eng. fot (48,7 m.), bredd 33 (10 m.) och
djupet i rummet 16 (4,87 m.) samt dess drägtighet 800
tons. Stormasten, af trä, var 90 fot (27,4 m.) lång,
och storseglet (af mattor) vägde nära 9 tons samt
rodret 7 tons. Från Boston (Amerika), der fartyget
anlöpte, till Jersey (i Kanalen) åtgick blott 21
dagar, som för ett seglande fartyg, äfven i våra
dagar, anses vara en tämligen snabb resa. Jfr Casco.
R. N.

Junker (T. och Sv., af Fornht. jungherro,
Fornsv. junkhaerra) betyder ursprungligen "ung herre"
samt nyttjades fordom som titel för unga prinsar
och andra högtförnäme män. I Tyskland betecknar
ordet numera en med annan titel ej försedd ung
man af adel, i synnerhet af den lägre (landt-)
adeln, och nyttjas äfven föraktligt eller på skämt
om en ung person, som ej eger annan förtjenst än
bördens, eller t. o. m. liktydigt med "munsjör",
"gynnare". Endast i denna sistnämnd a betydelse
förekommer ordet junker nu i svenskan, som för
detsamma jämväl eger en utvidgad form: junkare, i
bl. a. hoftitlarna kammarjunkare och hofjunkare,
de militära graderna fanjunkare, styckjunkare och
flaggjunkare samt det skämtsamma landtjunkare. – I
flere tyska arméer betydde junker förr detsamma som
officersaspirant och brukas i denna betydelse ännu i
Ryssland, der de undervisningsanstalter, som motsvara
de tyska "kriegsschulen", kallas junkerskolor. I
Preussen slutligen är junker en hånfull benämning
på medlem af det reaktionära adelspartiet l. det
s. k. junkerpartei, som på 1850-talet hade makten.

Junker, Wilhelm Johann, tysk-rysk upptäcktsresande,
f. i Moskva 1840, egnade sig en tid åt medicinska
studier i Göttingen, Berlin och Prag. Efter ett
besök på Island samt kortare resor i Tunis (1874)
och Nedre Egypten (1875) undersökte han 1876 öfre
Nilens östra biflod Sobat och utsträckte 1877 sina
forskningar till trakterna omkring Nilens vestra
tillflöden, hvarvid han bl. a. fann, att Jei och Rohl
äro tvänne särskilda bifloder till Hvita Nilen. 1878
återvände han till Europa, men 1880 var han åter på
forskningsfärd i det inre Afrika och trängde dervid
ännu längre söderut, nämligen genom Dar Fertit ned
till Njam-Njam-landen, der han lärde känna många nya
områden och stammar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>