Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jura (bergssystem) - Jura (ö) - Jura (departement) - Juraformationen - Jurare in verba magistri - Jurasystemet (Juraformationen, Jura)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reculet (1,720 m.) och Crêt de la Neige (1,723 m.),
de högsta topparna i hela berget, Colombier de
Gex (1,691 m.) och Dôle"(1,678 m.), alla i kedjan
mellan Valserine och Genève-sjön, Mont Tendre
(1,680 m.) och Dent de Vaulion (1,486 m.), mellan
Orbe och schweiziska högslätten, Mont Suchet (1,596
m.), Aiguille de Beaulmes (1,563 m.), Chasseron
(1,611 m.) och Creux du Vent (1,465 m.), mellan
Doubs, Areuse, Neufchâtel-sjön och Orbe, Chasseral
(1,609 m.), mellan S:t Imier och Biel-sjön, samt
Hasenmatt (1,449 m.) vid Solothurn. De vestra och
norra kedjorna äro i allmänhet lägre, men stiga
här och der till 1,400 m. höjd. Bergets branta
stupning i s. ö., den likformiga höjden hos kedjorna
samt frånvaron af stora tvärdalar göra J. tämligen
otillgängligt; icke dess mindre genomskäres det af
ett vidsträckt nät af konstvägar, vilka dels
följa dalarna, dels öfverskrida kedjorna i många
krökningar. Till de vigtigaste Jura-passen höra: Col
de la Faucille (se d. o.), S:t Cergues (1,263 m.) vid
foten af Dôle, Col de Jougne (se d. o.) samt passet
vid S:t Croix, mellan högslätten och Val de Travers.
Jura [djure], en till skotska grefskapet Argyle
hörande ö bland de inre Hebriderna, skild från
fastlandet af det 15 km. breda Jura-sundet och från
ön Islay af Islay-sundet. Areal (enligt Strelbitsky)
254,7 qvkm. 781 innev. (1881). En bergskedja, hvars
högsta del, kallad Paps of Jura, har en höjd af
734 m., går genom hela ön, afbruten endast af Loch
Tarbert, ön hafsarm, som skjuter in på vestra kusten
och delar ön nästan midt i tu. Boskapsskötsel utgör
hufvudnäringen. J. ("hjortön") har sitt namn efter
de kronhjortar, som der förr funnos i stort antal.
Jura [sjyra], departement i östra Frankrike, bildadt
af södra delen af den forna prov. Franche-Comté,
har sitt namn af Jura-bergen, som fylla mer än
halfva depart., och gränsar i n. till Doubs och
Haute-Saône, i v. till Côte-d’Or och Saône-et-Loire,
i s. till Ain och i ö. till Schweiz och Doubs. Areal
4,994 qvkm. (enligt Strelbitsky 5,032). 285,263
innev. (1881). Depart. består af en slättregion i
v. och n. v. samt en bergsregion i s. ö., hvilken
tilltager i höjd mot schweiziska gränsen (Noirmont,
1,550 m.). Det vattnas af Oignon, Doubs och Seille,
bifloder till Saône, samt af Ain, biflod till Rhône;
af dessa äro Doubs och Ain segelbara. Äfven finnas
flere sjöar, bland hvilka de största äro Rousses,
Châlin, Chambly och Clairvaux. Slättlandet
är mycket bördigt, och äfven bland bergen
förekomma fruktbara dalar. Åkerbruket sysselsätter
omkr. 3/4 af befolkningen. Skogarna upptaga 1,586
qvkm. l. 32 proc. af arealen, vingårdarna 225
qvkm. Industrien är mycket liflig. Mycket ost
(gruyères-ost) utföres. Depart, indelas i 4
arrondissement. Hufvudstad: Lons-le-Saunier.
Juraformationen. Se Jurasystemet.
Jurare in verba magistri, Lat., "svära efter
lärarens ord", omdömeslöst hålla de åsigter för
riktiga, som man får hos sig inplantade af äldre
eller öfverordnade personer. Uttrycket förekommer i
Horatius’ ep. I, 1, 14.
Jurasystemet (Juraformationen, ofta endast Jura),
geol., det mellersta af de mesozoiska systemen,
emellan Trias och Kritsystemet. Det har sitt namn
efter Jurabergen, som nästan helt och hållet bestå
af hithörande aflagringar. Det kallas stundom
Oolitsystemet (denna benämning brukades i synnerhet förr),
emedan oolitiska kalkstenar mycket ofta uppträda
deri, särdeles inom den mellersta och den öfre
afdelningen. De allmännaste bergarterna äro lera
och skifferlera, mergel, kalksten (ofta oolitisk)
och dolomit; sandsten förekommer på flere ställen,
ehuru ej i så stor mängd som dessa. Konglomerat
saknas så godt som helt och hållet, utom i "Rhät"
(se sedan); stenkol, strutmergel och jernmalm
(jernlersten eller sferosiderit och jern-oolit)
finnas äfven, ehuru i underordnad mängd. Eruptiva
bergarter, som tillhöra Jurasystemet, äro kända
nästan endast från norra Skotland (basalt,
syenit, felsitporfyr); möjligen förekomma
dylika äfven i Karpaterna. – Jurasystemet består
hufvudsakligen af marina aflagringar, under det
att sötvattensbildningar spela en jämförelsevis
underordnad rol. Bland de utomordentligt talrika
djur och växtlemningar, som i detsamma äro funna, må
såsom de mest karakteristiska nämnas följande. Bland
vertebraterna finnas de första däggdjuren i systemets
äldsta lager (i Europa Microlestes, i Nord-Amerika
Dromatherium, som anträffats i bildningar sannolikt
tillhörande denna tid eller möjligen något äldre);
sådana träffas äfven i dess mellersta afdelning vid
Stonesfield i England (Amphitherium, Phascolotherium
m. fl.) och i dess öfversta lager (Plagiaulax
m. fl. i Englands "Purbeck"). Alla i Jurasystemet
uppträdande däggdjur tillhöra pungdjuren och äro af
obetydlig storlek. Foglarna äro representerade af
den märkvärdiga Archaeopteryx (se d. o.), af hvilken
ett nytt exemplar, i vissa afseenden fullständigare
än det förut funna, påträffades vid Solenhofen 1878
(nu i museet i Berlin). Ödlorna äro mycket talrika och
uppträda i mycket vexlande former af ofta ofantlig
storlek (Atlantosaurus uppgifves hafva haft en längd
af 30 m. och en höjd af 9 m.), så att de kunna
anses såsom den djurgrupp, som mest karakteriserar
denna period, hvilken derför också ofta kallats "de
stora ödlornas". De tillhöra såväl enaliosaurierna
(hafsödlorna), t. ex. Ichtyosaurus och Plesiosaurus,
som dinosaurierna, t. ex. Megalosaurus. Äfven
krokodiler finnas (Mystriosaurus) samt
sköldpaddor och flygande ödlor (Pterodactyhis,
Rhamphorhynchus. Fiskar förekomma i mängd,
hufvudsakligen representerade af hajar (Hybodus,
Acrodus m. fl.) och homocerka ganoider,
under det att benfiskar troligen helt och hållet
saknas. Leddjuren äro representerade hufvudsakligen
af långsvansade kräftor (Eryon, Glyphea). Af insekter
träffas skalbaggar talrikast, ehuru äfven sländor,
gräshoppor och en fjäril förekomma; likaså äro
spindlar funna. Af blötdjuren äro cefalopoderna
(hufvudfotingarna) utomordentligt talrika, i
synnerhet slägtcna Ammonites och Belemnites, af
hvilka företrädesvis det förstnämndas arter kunna
anses såsom synnerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
