Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jurydomstol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ens under 1848 års revolutionära rörelser. Vid den
derefter inträffade reaktionen afskaffades den väl
åter i flere tyska stater, men efter långvariga och
heta strider infördes den å nyo genom den för hela
riket gemensamma straffprocessordningen 1877. I
Österrike antogs den 1850, afskaffades åter 1852,
men upptogs å nyo 1873. Till Nord-Amerika kom den
med engelsmännens bosättning derstädes (1600-talet),
och i Ryssland infördes den 1866. Juryn har sålunda
vunnit inträde i nästan hela den civiliserade verlden;
i Europa öfverallt, utom i Nederländerna (der den
dock varit införd) och några schweiziska kantoner
samt de nordiska landen. I Sverige nyttjas dock jury i
tryckfrihetsmål (se nedan), och lagkomitén utarbetade
(1832) ett förslag till juryinrättning i brottmål. I
Danmark påbjöd 1849 års grundlag dess införande, och
ett på jury grundadt straffprocessförslag har nyligen
af regeringen der framlagts. I Norge har frågan om
införande af jury mer än en gång varit föremål för
statsmakternas öfverläggningar och är f. n. (1884)
under behandling.
Jurydomstolens organisation och kompetens. Domstolen
är, såsom nämndt, sammansatt af två skilda
afdelningar ("bänkar"): juryn och de af staten
tillsatte domarena. Domarenas antal vexlar
mellan 1, såsom i England, och 3 eller 5, såsom
på kontinenten; bland dem är en president och
leder förhandlingarna. Jurymännens antal är i
allmänhet 12. Jurydomstolen är icke permanent, utan
sammanträder periodvis; för hvarje gång inkallas
nya jurymän. Reglerna för valet af jurymän äro högst
vexlande. Allmänt gäller, att endast män af en viss
ålder, bildning, medborgerlig ställning och god frejd
kunna till jurymän användas, likasom att personer,
som bekläda vissa offentliga befattningar, äro från
jury uteslutna. Öfver alla de personer inom ett större
distrikt, hvilka kunna till jurymän användas, uppgöres
en "urlista"; från denna öfverflyttas för hvart år
ett visst antal till en "årslista", och bland de
på denna upptagna inkallas slutligen erforderligt
antal till tjenstgöring vid hvarje session. För
hvarje särskild sak utses derefter jurymän på det
sätt att, sedan personer, hvilka kunna vara jäfviga
att döma i saken, uteslutits, ett större antal namn
(åtminstone 24) uttages; derefter uppropas dessa efter
lottning, då åklagaren och den tilltalade ega att,
utan uppgifvet skäl, utesluta lika många, hvarmed
fortfares, till dess att antingen det nödiga antalet
namn lemnats utan anmärkning eller ock blott så många
namn återstå, som till fulltalig jury erfordras. De
valda aflägga ed, hvarefter förhandlingen af saken
eger rum. Efter dennas slut skall juryn såsom sådan
afgifva svar å de frågor, som föreläggas densamma
(se nedan). Enligt engelsk rätt erfordras för ett
"verdikt" enhällighet; kan icke sådan vinnas,
vare sig för eller mot den tilltalade, åtskiljes
juryn, och målet hänskjutes till en ny jury. På
kontinenten gäller icke fordran på enhällighet, utan
den tilltalade frias, såvida icke två tredjedelar af
juryn rösta emot honom. Icke alla brottmål
framläggas för jury; den omgång och uppoffring å de
enskildes sida för det allmänna, som äro förenade med
juryns användande, kräfva en inskränkning. Endast
i gröfre brottmål anses juryförhandling i
allmänhet nödvändig, och äfven i dessa användes
den vanligen icke, när den tilltalade aflagt en
trovärdig bekännelse. Särskildt vid politiska och
pressförbrytelser anses den dock alltid vara behöflig,
emedan i sådana fall den offentliga maktens organ
kunna misstänkas för bristande frihet i omdöme.
Att inom jurydomstolen rätt fördela kompetensen mellan
juryn och domarena är en af juryinrättningens svåraste
uppgifter. Den slutliga domen skall utgöra ett
resultat af bådas samarbete; detta arbete tillgår dock
icke så, att de gemensamt rådpläga och besluta, utan
så, att hvardera afdelningen bestämmer sin särskilda
del af domen. Till det yttre framträder förhållandet
mellan juryn och domaren så, att juryn besvarar en
eller flere af domaren framställda frågor, och att
domaren i enlighet med svaren måste afgifva sitt
yttrande i saken. Bestämmandet af straffet, sjelfva
straffmätningen, tillhör domaren ensam; juryn skall
endast gifva ett förberedande yttrande i saken. Men
hvad skall detta yttrande innehålla? På grund af
juryns historiska utveckling har i den engelska
rätten förhållandet mellan juryn och domaren kommit
att uttryckas så, att den förra besvarar den faktiska
delen af frågan, den senare sjelfva rättsfrågan; och
man har på grund deraf antagit, att det tillkommer
juryn endast att afgöra om vissa fakta få anses vara
bevisade eller icke, men att allt, som är af rent
juridisk natur, faller utom dess kompetens. Denna
uppfattning var den förherskande vid juryns införande
i Frankrike och blef i viss mån bestämmande för juryns
utveckling på kontinenten. Man antog, att afgörandet
huruvida vissa uppgifna handlingar äro bevisade eller
ej kräfver "endast förstånd och samvete" och derför
med skäl tillhör juryn, men att bestämmandet af det
straff, som bör följa, är den enda rättstillämpningen
och derför bör hänskjutas till domaren. I sjelfva
verket är denna uppfattning hvarken den engelska
rättens eller i sig sjelf riktig. Den engelska juryn
besvarar frågan huruvida den tilltalade är skyldig
eller icke till det brott anklagelseakten närmare
angifver. Detta svar innefattar otvifvelaktigt
äfven ett besvarande af rättsfrågor; ty ingen kan
säga huruvida vissa fakta lagligen böra anses för
t. ex. mord, dråp, vållande till annans död, huruvida
skulden upphäfves genom bristande tillräknelighet
m. m., utan att han förstår hvad lagen menar med
dessa begrepp. Skulle derför juryn på egen hand
afgöra frågan om skuld och oskuld, blefve för visso
dess "verdikt" ett rent hugskott. I England gifver
emellertid domaren juryn en framställning af hela den
rättsliga sidan af saken (charge), genomgår de olika
möjligheterna från juridisk synpunkt och anvisar juryn
att yttra sig j åkande eller nekande om skuldfrågan,
alltefter som den finner ett eller annat särkildt
angifvet faktum lagligen styrkt eller icke. Juryn är
väl icke uttryckligen förpligtad att följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
