Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jurydomstol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna anvisning, men ett afvikande derifrån betraktas
såsom brott mot jurymans-eden. Den engelska
juryn pröfvrar således formelt hela rättsfrågan,
med undantag af frågan om straffmätningen, men gör
det under omedelbar ledning af domaren. I Frankrike
sökte man gifva juryn dess förment rätta ställning
genom att icke affatta frågan så som i England, utan
i frågan upptaga brottets i lagen gifna kännemärken,
hälst med lagens egna ord, – sålunda, för att taga
ett exempel ur svensk rätt, skulle frågas icke om den
tilltalade är skyldig till mord, utan om han i afsigt
att döda med berådt mod beröfvat någon lifvet – och
denna form för frågan har der bibehållit sig. Denna
upplösning af frågan gifver henne emellertid endast
skenbart karakteren af ett rent faktiskt spörsmål;
uttrycken "berådt mod" och "uppsåt att döda" hafva
en bestämd juridisk betydelse, och äfven om, såsom
i Frankrike i vissa fall skall ske, lagens uttryck
utbytas mot andra, måste de alltid förstås efter
lagens mening, om frågan skall rätt besvaras. Juryn
verkställer sålunda alltid en rättstillämpniny. Äfven
i Frankrike och kontinentens öfriga land skall juryn
erhålla ledning för sitt omdöme genom en framställning
af sakens rättsliga sida af domstolens president,
men någon trygghet att juryn följer den gifves
icke. Om likväl domstolens ledamöter (enhälligt)
anse juryn utan skäl hafva fällt den tilltalade,
kunna de upphäfva beslutet; ett obehörigt friande kan
deremot icke häfvas. Derigenom att det är domstolen,
som bestämmer hvilka frågor skola föreläggas juryn,
inskränkes juryns frihet; denna är hänvisad till
de brott, som domstolen anser kunna föreligga, och
får endast jakande eller nekande besvara frågorna
(i deras helhet eller delvis), men icke sätta
något annat i stället. Det är derför af vigt att
frågorna framställas så, att icke juryn, om den
icke är af samma mening som domstolen angående det
föreliggande brottets beskaffenhet, skall nödgas
fria, ehuru den anser den tilltalade skyldig till ett
annat brott. Domstolen bör i sådant fall uppställa
en "eventuel" fråga, för den händelse att juryn
skulle besvara den första frågan nekande; dock eger
domstolen härvidlag icke full frihet, emedan den i
allmänhet icke får gå utom åklagarens formulering
af åtalet. Utom den egentliga skuldfrågan, hvilken
framställes särskildt för hvarje åtaladt brott och
för hvarje tilltalad person, kunna i juryförfarandet
på kontinenten äfven andra s. k. "tillsats"- eller
"bifrågor" framställas; huruvida särskilda
omständigheter, som utesluta straffbarheten,
föreligga, om qvalifikationsgrunder eller förmildrande
omständigheter böra antagas.
Grunden till juryns stora utbredning har man utan
tvifvel att söka på det politiska området. Juryn
var, då den först infördes i Frankrike, en omedelbar
tillämpning på domaremakten af Montesquieu’s sats om
maktens delning, och den har alltjämt uppfattats såsom
ett korollarium till folkfrihetens och sjelfstyrelsens
grundsats. Äfven från rättskipningens synpunkt
erbjuder den utan tvifvel väsentliga fördelar. Den
gör rättskipningen i god mening populär, underhåller i
rättsmedvetandet hos folket och låter det sunda
oförvillade omdömet säga sitt ord med vid rättens
skipande, hvilket särskildt inom straffrätten är af
vigt, då gränsen mellan det tillåtna och det otillåtna
ofta nog måste bestämmas med hänsyn till hvad lifvets
vanliga förhållanden fordra. Dessa fördelar vinnas
emellertid öfver hufvud genom lekmäns deltagande i
rättskipningen och äro icke oskiljaktigt beroende af
att deltagande sker i form af jury. Från juridisk
synpunkt måste det tvärtom sägas, att juryformen
medför betänkliga olägenheter. Den möjliggör godtycke
från jurymännens sida i stället för från domstolens,
och den ofvan påvisade omöjligheten att skarpt söndra
rättsfråga och bevisfråga leder ofta nog dertill att
frågor underställas juryn, hvilka den icke kan vara
mäktig att lösa. Der juryn på grund af en traditionel
uppfattning vid sitt bedömande af rättsfrågor, såsom i
England, icke afviker från domarens anvisning, ligger
uti juryformen ingen fara; men erfarenheten från andra
land visar, att en sådan frivillig begränsning från
juryns sida icke alltid kan förväntas. Väl gifves mot
ett orättvist fällande skydd i domarenas makt att då
ingripa. Men mot ett godtyckligt eller på missförstånd
grundadt friande gifves ingen hjelp; och att söka ett
berättigande till ett sådant förhållande deri att,
när juryn icke finner, att den åtalade handlingen
är brottslig, oaktadt den är det, den tilltalade
bör frias, emedan antagligen icke häller han sjelf
kunnat inse handlingens brottslighet, synes icke
kunna uthärda en närmare pröfning.
Jury i tryckfrihetsmål. Den svenska
tryckfrihetsförordningen stadgar i § 5, att
"lagligheten af åtalade tryckta skrifters innehåll
skall pröfvas af en jury eller nämnd". Denna
skall bestå af 9 personer, hvilka väljas så, att
hvar och en af parterna utser 4 samt domstolen
5 personer, mot hvilka laga jäf ej förefinnes,
hvarefter hvardera parten utan anförande af skäl
utesluter en bland de af motparten och en bland
de af rätten utsedda. Någon lista på valbara
personer upprättas icke; det föreskrifves blott,
att till jurymän skola tagas i orten boende,
"för medborgerlig dygd väl kända" personer. Förlust
af medborgerligt förtroende är således det enda
hindret för valbarhet. Juryn åhör icke förhandlingen
i målet. Först sedan denna är slutad, sammanträder
juryn, då domaren till densamma öfverlemnar den
åtalade skriften och handlingarna i målet jämte "en
kort och noga bestämd skriftlig sammanfattning af
målets beskaffenhet och skick". Domaren framställer
derefter den fråga, som af juryn skall besvaras;
är den åtalade skriften brottslig efter det lagens
rum åklagaren åberopat? Har åklagaren alternativt
åberopat flere lagrum, framställas deremot svarande
alternativa frågor. Någon närmare utveckling af
de åberopade lagrummens innehåll gifver domaren
icke. Efter enskild öfverläggning afgifver juryn
sitt svar. Till den anklagades fällande erfordras,
att minst 2/3 af de röstande derom äro ense; i annat
fall är han frikänd. Sedan svaret meddelats domstolen,
afkunnar denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
