Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jurydomstol - Jus - Jus (matlagning) - Jus accrescendi - Jus advocatiæ - Jus alluvionis - Jus angariæ - Jus canonicum - Jus circa sacra - Jus civile - Jus civitatis - Jus connubil - Jus cruentationis - Jus de non appellando - Jus detractus - Jus devolutionis - Jus feretri - Jus gentium - Jus gladii - Jus honorarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utslaget, hvilket, om den tilltalade förklarats
skyldig, innehåller bestämmelse af straffet.I. Afz.
Jus (plur. jura), Lat., mensklig rätt i allmänhet,
i motsats till gudomlig rätt, fas (se d. o.);
rättighet; rättvisa; lag, lagfarenhet. Jfr Rätt.
Jus [sjy; svenskt uttal sjy], Fr. (af Lat. jus, spad),
ett slags kraftigt extrakt i form af gelé, hvilket
framställes ur kött (i synnerhet kalfkött) och fisk
(såsom ål, braxen, lax) medelst kokning i en ringa
mängd vatten. Det brukas vid tillredning af såser,
till garnering af serveringsfat o. s. v.
Jus accrescendi, Lat. (af accrescere, tillväxa). Se
Accrescensrätt.
Jus advocatiae, Lat. Se Jura.
Jus aliuvionis, Lat. Se Alluvion.
Jus angariae, Lat., folkr., den af krigförande makt
utöfvade befogenheten att, emot egarens vilja,
begagna för krigsändamål (t. ex. transporter,
vattenspärrning) de neutrala fartyg, som befinna sig
inom dess maktområde. Ett sådant förfarande, som för
dess utöfvare medför ovilkorlig skyldighet att hålla
fartygsegaren fullt skadeslös, kan försvaras endast
genom trängande nöd. I fransk-tyska kriget 1870-71
kom grundsatsen till användning, när 6 engelska
handelsfartyg på befallning af en preussisk general
sänktes i Seinefloden och denna åtgärd erkändes af
engelska regeringen vara en utöfning af jus angariae.
A. Th. S.
Jus canonicum, Lat. Se Kanonisk rätt.
Jus circa sacra, Lat. Se Jura.
Jus civile, Lat. (af civilis, borgerlig), rom. rätt,
förekom hos romarna i flere mycket olika betydelser. –
I vidsträcktaste mening betecknades dermed en stats
positiva rätt öfverhufvud, enligt den definition,
som Gajus ger i sina "Institutiones" (L. I. I. I.):
"quod quisque populus ipse sibi jus constituit,
id ipsius proprium est vocaturque jus civile, quasi
jus proprium ipsius civitatis". För romarna låg
den inskränktare betydelse, i hvilken jus civile
fattades såsom den romerska statens positiva rätt,
derefter nära till hands. I en ännu inskränktare
betydelse förekommer jus civile mycket ofta,
då det sättes i motsats mot jus honorarium. Med
detta uttryck betecknas sammanfattningen af de
rättsgrundsatser, hvilka framträda i de edikt eller
ämbetskungörelser, hvilka utgåfvos af de ämbetsmän,
som beklädde sådana republikens högre ämbeten
(det förnämsta var pretorsämbetet), till hvilkas
myndighet jurisdiktion hörde. De sålunda uppställda
rättsgrundsatserna egde väl icke den formella
karakteren af lag, men hade likväl ett genomgripande
inflytande på den romerska rättens utveckling. –
Slutligen nyttjas jus civile i en ännu inskränktare
betydelse, då dermed förstås sammanfattningen
af de rättsgrundsatser, hvilka uppställts af de
rättslärde, som egnat sig åt den gällande rättens
tolkning (jfr Romersk rätt). – Jus civile
i romersk mening får således icke förblandas
med hvad i den moderna rättsterminologien kallas
civilrätt (se d. o.), i motsats till andra grenar
af rätten, såsom statsrätt, kriminalrätt o. s. v.
I. L.
Jus civitatis, Lat., medborgarerätt.
Jus connubil, Lat. Se Connubium.
Jus cruentationis. Se Jus feretri.
Jus de non appellando, Lat. (af appellare, vädja),
rätt att vara högsta instans inom landet.
Jus detractus, Lat. (af detractus, borttagande,
afdrag), jur., den i äldre tider dels staten, dels
kommunen tillerkända rätt till en viss afgift af
den förmögenhet, som genom arf eller vid utflyttning
fördes ur riket. Jus detractus, för så vidt den bestod
i rätt till utflyttningsafgift (census emigrationis),
har i Sverige varit föreskrifven endast med afseende
å borgare och adelsmän. Redan 1617 års "Ordinantie
för kjöphandeln" föreskref (§ 18), att den borgare,
som flyttade utrikes, skulle betala till staden 30
dlr för hvarje öre "han ligger i skatt före" samt hvar
tionde penning af sin egendom. För inflyttad utländing
bestämdes snart utflyttningsafgiften till hvar sjette
penning. I 1734 års lag (Handelsbalk 3: 5) bestämdes
utflyttningsafgiften för hvarje borgare till hvar
sjette penning af egendomen, "konungen och staden till
tveskiftes". Enligt 1723 års adliga privilegier (§ 32)
skulle äfven adelsman, som "med konungens tillstånd
flyttar för att bo utrikes, gifva hvar tionde penning
af sin lösa egendom, som han således utur riket
drager". Genom särskilda traktater med de flesta
stater hafva numera dessa afgifter upphäfts. Med
hänsyn till Norge afskaffades de genom k. förordn,
d. 10 Dec. 1846. Rörande jus detractus med afseende
å utländings arf se Hemfallsrätt. K. H. B.
Jus devolutionis, Lat. (af devolvere, välta
ned), jur. Devolution i juridisk mening betyder i
allmänhet en rättighets eller besittnings på grund
af lag inträdande öfvergång till en annan. I den
kanoniska rätten är detta begrepp af betydelse dels
i fråga om tillsättande af kyrkliga ämbeten, dels
på processens område. I det förra afseendet gäller
den grundsatsen att, om den myndighet, hvilken det
enligt regeln tillkommer att tillsätta ett kyrkligt
ämbete, icke företager detta tillsättande i enlighet
med gällande bestämmelser, rättigheten att tillsätta
ämbetet "jure devolutionis" öfvergår på närmast högre
myndighet. I processen betecknas såsom devolutiva
rättsmedel de, genom hvilkas användande saken kommer
till afgörande af närmast högre domstolsmyndighet. Jfr
Devolutionsrätt. I. L.
Jus feretri, Lat. (af feretrum, likbår)
l. j. cruentationis (af Lat. cruentotio, nedblodande),
en art af gudsdom, som brukades i Tyskland under
medeltiden. Dervid tillgick så, att en för mord
misstänkt person i domarenas närvaro framfördes till
den dräptes på en bår liggande lik ("konfronterades"
med liket), nödgades vidröra såren samt måste med
högtidlig ed fria sig från anklagelsen och anropa Gud
om den skyldiges upptäckande. Började då såren blöda,
ansågs den anklagade öfverbevisad.
Jus gentium, Lat. (gen. plur. af gens, folk). Se
Folkrätt.
Jus gladii, Lat. (af gladium, svärd), rätt öfver
någons lif.
Jus honorarium, Lat. (af honor, ämbete). Se Jus
civile.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
