- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1479-1480

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jus postliminii ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

målseganden makt öfver dråparens lif. Den, som skurit ut
en annans tunga, hade, såvida målseganden ej lät
sig nöjas med böter, förverkat sin egen tunga;
den, som slagit ut tänder å en annan, skulle,
under samma förutsättning, gälda tand för tand
o. s. v. Med en senare tids uppfattning af straffet
såsom en samhällets sak lät erkännandet af en
vedergällningsrätt för den enskilde förorättade
icke förena sig, men många hafva i den satsen att
lika skall vedergällas med lika funnit den högsta
principen för statens straffande verksamhet. Förr
fordrade man – ej sällan med åberopande af den
mosaiska lagens vedergällningsbud: "skada för skada,
öga för öga, tand för tand" –, att, såvidt möjligt
var, straffet skulle utgöra ett lidande af alldeles
samma slag och storlek som det, hvilket den genom
brottet förorättade undergått. På senare tider har man
afstått från fordringen af en sådan fullkomlig likhet
emellan brott och straff (en s. k. materiel talion)
och endast yrkat, att förbrytaren skall lida ett
ondt, som till sin qvantitet motsvarar det begångna
brottet (en s. k. formel talion). Då det ej kan vara
rätt att låta straffets storlek bestämmas af den
åstadkomna skadan, utan hänsyn till den i brottet
uppenbarade viljans beskaffenhet, hafva flere af
vedergällningsprincipens anhängare närmare bestämt
denna fordran så, att förbrytaren skall tillfogas
ett lidande, som till sin qvantitet motsvarar, icke
det onda, som han tillfogat en annan, utan det onda i
hans inre, hans brottsliga skuld. Som emellertid ett
qvantitativt förhållande emellan ett strafflidande
och en brottslig skuld icke låter tänka sig (ett
visst strafflidande kan ej sägas vara större än, lika
stort med eller mindre än en viss brottslig skuld),
kan denna fordran af en motsvarighet mellan brott
och straff icke innebära mer, än att brottsligheten
och straffet så till vida skola rätta sig efter
hvarandra, att i den mån den förra är större,
det senare jämväl blir det. Men härmed har man i
sjelfva verket uppgifvit hela talionsbegreppet.
J. H-r.

Justander, Erik, finsk öfversättare, blef 1653
magister i Åbo och utnämndes 1655 till poeseos
professor vid universitetet derstädes. Han författade
tvänne gratulationsqväden pä finska språket med de
latinska titlarna Gratulatio tavast-runico-rythmica,
i anledning af Viborgs kyrkas invigning 1664,
och Gratulatio tavast-runico-finnonica, tillegnad
A. M. Pachalenius. J. öfversatte fr. o. m. 1655
till finska språket ett större antal k. förordningar
äfvensom kungörelser, utfärdade af guvernörsämbetet
i Åbo och general-guvernörs-ämbetet i Finland. Han
utnämndes 1667 till kyrkoherde i Virmo, der han
dog 1678.M. G. S.

Juste [sjyst], Fr. (af Lat. justus, lagenlig,
riktig), riktig, noggrann, som visar rätt (om ur
m. m.); noga, riktigt.

Juste [sjyst], Théodore, belgisk historieskrifvare,
f. 1818, är direktor för de historiska samlingarna
i Bruxelles samt professor i historia vid belgiska
krigsskolan. Han har författat ett större antal
utmärkta arbeten i belgisk, nederländsk och fransk
historia, bland

hvilka märkas: Histoire de Belgique (1840; 4:de
uppl. 1868), Histoire du congrès national de
Belgique, ou de la fondation de la monarchie belge

(2:dra uppl. 1861), Histoire de la révolution des
Pays-Bas sous Philippe II
(1856-67), Histoire des
États-généraux des Pays-Bas
(1864) samt framför alla
Les fondateurs de la monarchie belge (1865 o. f.),
hvaraf 24 bd utkommit.

Justement [sjystömang]. Fr. (af juste: se d. o.),
just, precis, alldeles.

Juste-milieu [sjyst-miljö], Fr., egentl. "den rätta
midten", "den rätta medelvägen", ett redan af Pascal
("Pensées", 1670) användt uttryck, nyttjades under
Julimonarkiens dagar (1830-48) för att beteckna den
af konung Ludvig Filip följda politik, hvilken gick ut
på att hålla medelvägen mellan partierna. Det var ett
politiskt slagord, som i början hade en berömmande,
men senare fick en klandrande betydelse ("de grå").

Justera (sjystera; af Lat. justus, lagenlig, riktig),
rätta, göra riktig, göra någonting (mått, vigter,
instrument) noga öfverensstämmande med det som norm
gällande ("likaren"). – Med protokollsjustering
förstås den åtgärd, hvarigenom ett protokoll efter
granskning godkännes såsom riktigt. Justeringen
anses medföra den verkan att efter densamma ändring
i protokollets affattning icke i något hänseende må
ega rum, under det att ända dittills möjligheten att
ändra står öppen. Innefattar protokoll redogörelse
för muntliga yttranden af andra personer än af
(den beslutande församlingens, myndighetens,
rättens) ledamöter, såsom fallet är med de svenska
underdomstolarnas protokoll, synes en justering
äfven inför dessa personer vara nödig, för att
protokollet må ega vitsord. Ett sådant kontrollerande
af protokollets riktighet är dock ej i Sverige
såsom regel föreskrifvet; endast vittnesmål och
förlikningar inför rätta skola för vittnen och parter
uppläsas och af vederbörande vidkännas, hvilket dock
sällan afser den slutliga affattningen, utan endast
hufvudinnehållet. I. Afz.

Justerare (se Justera), en af staten antagen person,
hvars åliggande är att justera mått och vigter
m. m. För hvart och ett af rikets justeraredistrikt,
hvilkas antal sedan 1880 års början uppgår till 53,
är en justerare för mått och vigter antagen. För
kompetens till justerarebefattning fordras att
hafva ådagalagt kunskaper i matematik och fysik,
motsvarande åtminstone betyget godkänd på den reala
linien i maturitetsexamen, samt att ega fullständig
och säker kännedom om gällande författningar och
reglementariska föreskrifter angående mått och vigt
och praktisk färdighet i alla göromål, som tillhöra
befattningen. Justerare antagas genom konstitutorial
på viss tid, högst 5 år i sender; de åtnjuta icke lön
eller arvode, utan endast godtgörelse enligt taxa. De
äro pligtige att minst en dag i hvarje månad på
kungjordt ställe mottaga och utlemna justeringsgods. –
För justering af bränvinsprofningsinstrument och
termometrar finnes en särskild justerare med särskild
för honom gällande instruktion och taxa. L. A. F.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0746.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free