- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1481-1482

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Justeringsdirektör - Justeringsstyrelsen - Justesen, Hieronymus - Justi, 1. Karl Wilhelm - Justi, 2. Karl - Justicia - Justiciarius - Justificatio - Justinianus - Justinus (historieskrifvare)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Justeringsdirektör. Se Justeringsstyrelsen.

Justeringsstyrelsen (se Justera). I sammanhang med
1878 års omreglering af Landtmäteristyrelsen
skildes öfverinseendet öfver justeringsverket
från denna styrelse och lades under en särskild
Justeringsstyrelse, hvilken d. 22 Nov. s. å. erhöll
sin instruktion. Enligt denna utgöres styrelsen
för justeringsverket af en utaf K. M:t tillsatt
justeringsdirektör såsom chef och derjämte, för
behandling af vissa ärenden, af två af K. M:t för
viss tid förordnade ledamöter. Justeringsstyrelsen
åligger bl. a. att utöfva tillsyn å efterlefnaden af
gällande författningar angående mått och vigter samt
om bränvinsprofningsinstrument, att med ledning af
gällande författningar om mått och vigter meddela
de allmänna föreskrifter, som erfordras för samma
förordningars behöriga tillämpning, att anskaffa
erforderliga likare, att afgifva utlåtanden i frågor
rörande mått och vigter samt dermed sammanhängande
ämnen m. m. Till direktörens biträde är anställd en
assistent. Styrelsen är ännu ej definitivt reglerad,
utan uppförd endast på extra stat. L. A. F.

Justesen, Hieronymus. Se Ranch.

Justi. 1. Karl Wilhelm J., tysk protestantisk
teolog, f. 1767, blef 1797 filosofie professor i
Marburg samt valdes 1802 af diecesens lutherska
presterskap till superintendent, hvarjämte han
1822 erhöll en professur äfven inom den teologiska
fakulteten. Död 1846. J. skref flere arbeten,
dels öfver den hebreiska poesien, Nationalsänge
der hebräer
(3 bd. 1803-18), Das buch Hiob (1840)
m. fl., dels öfver Hessens historiska minnen, rörande
hvilka han i åtskilliga tidskrifter, t. ex. de af
honom utgifna "Hessische denkwürdigkeiten" (5 bd,
1799-1805) och "Der vorzeit" (9 bd, 1820-28, 1838),
men äfven i bokform offentliggjorde omsorgsfulla
monografier, bl. a. Elisabeth die heilige. Han
fortsatte till 1831 Strieders "Hessische gelehrten-
und schriftstellergeschichte". – 2. Karl J.,
konsthistoriker, den föregåendes sonson, f. 1832,
blef 1869 ordinarie professor i filosofi i Marburg
och 1873 professor i arkeologi och konsthistoria
vid Bonns universitet. Hans förnämsta arbete är
Winckelmann. Sein leben, seine werke und zeitgenossen
(1866-72), den fullständigaste hittills utkomna
framställning öfver detta ämne. – 3. Ferdinand J.,
filolog, den föregåendes broder, f. 1837 i Marburg,
blef derstädes 1869 ordinarie professor i jämförande
grammatik och germansk filologi. Han har gjort sig ett
vetenskapligt namn genom sin Handbuch der zendsprache
(1864) samt genom en kritisk upplaga af "Bundehesch"
(1868) och en Kurdische grammatik (1880).

Justicia [chusticia], el, Sp., fordom titel på
öfverdomaren i Aragonien. Han tillsattes på lifstid af
konungen, men var endast cortes (nationalförsamlingen)
ansvarig för sina gerningar. Innan konungen af
Aragonien fick tillträda regeringen, måste han inför
justician aflägga ed på att upprätthålla rikets lagar
samt folkets fri- och rättigheter.

Justiciarius. Se Justitiarius 3.

Justificatio, Lat., teol., rättfärdiggörelse.

Justinianus, kejsare i det öst-romerska riket
527-565, född 482 eller 483 uti Dardanien, var
son af en "barbar" (se d. o.) och systern till
kejsar Justinus I, hvilken lät gifva honom en god
uppfostran och upphöjde honom till höga ämbeten samt
slutligen till medregent. Efter morbroderns död blef
J. ensam herskare. Senare delade han makten med sin
gemål Teodora, en qvinna af låg härkomst, som hade
varit danserska samt en lång tid hängifvit sig åt de
tygellösaste utsväfningar, men egde stora själsgåfvor
och mycken kraft. J:s långvariga regering var märklig
både i inre och yttre afseende. Genom lyckliga krig, i
hvilka hans skicklige fältherrar Belisarius och Narses
anförde härarna, eröfrade han först det vandaliska
riket i Afrika (533-534) och sedan östgoternas rike
uti Italien (535-553). Mindre framgång hade han i
sina fejder med perserna och de nordliga grannarna,
slaver och bulgarer, hvilka oroade landet genom
plundringståg till Illyrien och Tracien. I det inre
förekommo i början af J:s styrelse partistrider,
förorsakade af de olika partierna i kappkörningsbanan,
äfvensom teologiska meningsbrytningar. Ett stort
uppror, kalladt Nika-upproret, utbröt 532 samt
kufvades endast med stor svårighet och mycken
blodsutgjutelse. I kyrkans angelägenheter ingrep
J. kraftigt, då han föranstaltade, på det 5:te
ekumeniska mötet i Konstantinopel (553), ett
slags kompromiss med monofysiterna, hvarjämte han
ifrade mot hedendomens qvarlefvor samt lät (år
529) stänga de hedniske filosofernas lärosalar i
Athen. Åt förvaltningen, särskildt den municipala
(kommunala), egnade han mycken omsorg och vårdade sig
äfven om näringarna, i afseende å hvilka bör nämnas
silkesodlingens införande. Vigtigast var dock hans
ordnande af lagväsendet. Genom sin skicklige minister,
Tribonianus, lät han utarbeta en kodifiering af
gällande rättsbestämmelser och rättsförklaringar,
en lagsamling (Codex justinianeus; se d. o.),
omfattande kejsarnas förordningar (constitutiones),
en annan samling (pandectae l. digesta) af
frejdade rättslärdes lagtolkningar och utlåtanden,
en vetenskaplig rättslära (institutiones) och
slutligen en samling af kejsarens nya förordningar
(novellae). Allt detta fick det gemensamma namnet
Corpus juris (se d. o.). Ordnandet af dessa
lagar och lagtolkningar blef för den juridiska
vetenskapen och lagstiftningsarbetet i framtiden af
oskattbar betydelse, hvilken särskildt framträdde
under medeltidens senare skede, då den politiska
utvecklingen tog starkt intryck af bekantskapen med
den romerska rätten. – Om byggnadsväsendet vinnlade
sig J. med stor ifver och lät uppföra en mängd nya
kyrkor, bland hvilka den praktfulla Sofiakyrkan i
Konstantinopel intog främsta platsen. R. Tdh.

Justinus, romersk historieskrifvare, lefde under
Antoninerna (2:dra årh. e. Kr.). Han författade ett
utdrag ur det af Trogus Pompejus på Augustus’ tid
utarbetade verldshistoriska verk, som hade titeln
"Historiae philippicae" (i 44 böcker), och innehöll
en historisk-etnografisk samt geografisk framställning
af folk och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0747.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free