- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1509-1510

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jägervandet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inverkan sträfvar att återtaga detta; men den
är deremot ögonblicklig eller osäker (labil),
om krafterna i stället verka att ytterligare
aflägsna kroppen ur jämnvigtsläget. Om kroppen i
hvilken ställning som hälst är i jämnvigt, så att
krafternas verkan icke förändras genom en ringa
förändring i kroppens läge, är jämnvigten obestämd
(indifferent). En tydlig föreställning om dessa
tre olika jämnvigtslägen erhåller man genom
att anbringa ett ägg i olika ställningar på ett
bord. Stäldt på spetsen har ägget ögonblicklig
jämnvigt; liggande är det i säker jämnvigt i
den ena och i obestämd jämnvigt i den andra
riktningen. – 2. Polit. Se Politisk jämnvigt.
1. G. R. D.

Jämshög l. Jämsjö. Se Gemsjö.

Jämsä. 1. Härad i Tavastehus län, Finland. Areal
4,900 qvkm. 37,500 innev. (1880). J. omfattar
8 kommuner. – 2. Domsaga under Åbo hofrätt,
består af 3 tingslag. Areal 5,000 qvkm. 37,000
innev. (1880). – 3. Prosteri af Borgå stift, omfattar
5 kyrkoförsamlingar med en areal af 4,620 qvkm. och
33,009 innev. (1880). – 4. Socken i ofvannämnda
härad. Areal 1,262 qvkm. Befolkningen finsk, 9,828
pers. (1880). J. är ett imperielt pastorat af 3:dje
kl. O. I.

Jämte, innevånare i Jämtland.

Jämtland, landskap i Norrland, har sina ändpunkter i
n. vid 65° 7’, i s. vid 62° 16’, i ö. vid 1° 1’ och i
v. vid 6° 3’ v. lgd från Stockholms observatorium (18°
3’ 30" ö. lgd fr. Greenw.). Det gränsar i n. ö. till
Vesterbotten och Ångermanland, i s. till Medelpad och
Herjedalen samt i n. v. till Norge. Största längden
i n. och s. är 320 km., största bredden i ö. och
v. 250 km. Arealen utgör 37,120,i qvkm., hvaraf
3,043,1 qvkm. vatten. Större delen af landskapet är
en högslätt af fullt 300 m. höjd öfver hafvet, höjer
sig söderut mot Klöfsjöfjällen och begränsas i v. och
n. af de fjäll, som skilja Sverige och Norge. De
största uppmätta bergshöjderna äro Sylfjället (1,790
m.), med hvilket sammanhänger Snasahögen (1,464 m.),
och från hvilket utgår mot ö. en 80-90 km. lång arm,
som slutar med Oviksfjällen och på flere ställen
når en höjd af 1,200 m., samt Åreskutan, som från
ett högland af 500-700 m. reser sig till 1,472
m. höjd. Äfven fjällen i norra delen af landskapet
uppstiga till 1,200 m. öfver hafvet. På sjöar
och vattendrag har landskapet en stor rikedom. De
största sjöarna äro Storsjön (292,5 m. öfv. h.),
med en areal af 447 qvkm., Kallsjön (383,9 m.),
154 qvkm., och Torren, 100 qvkm. Till Storsjön rinna
vattendrag från alla håll, och af dessa är Åre-elfven
den mest betydande. Denne upprinner å norska gränsen,
erhåller tillflöden från de många fjällsjöarna och
får sitt största bidrag genom Hjerpeströmmen, som är
afloppet för de ofvannämnda sjöarna Kallsjön och
Torren. Åre-elfven bildar afloppet för Tännsjön
till sjön Östra Norn genom den bekanta Tännforsen,
hvars bredd uppgifves till fulla 47 m. och lodräta
höjd till 30 m. Från Storsjön rinner Indalselfven
med hufvudsakligen sydöstlig riktning till Medelpads
gräns och upptager under vägen

bland andra tillflöden Långån, Hårkan och
Ammerån. Till sistnämnda landskap flyter äfven
den genom J:s sydligaste del gående Ljungan. I
norra J. är det mest betydande vattendraget Ströms
vattendal, som upprinner inom Norge, bildas af en
kedja af smala sjöar, förenade genom vattendrag,
och fortlöper i sydöstlig riktning till gränsen af
Ångermanland, der vattendraget delar sig, men förenar
sig åter i Ångermanelfven. Med rätta räknas J. till
ett af Sveriges vackraste landskap. Det har allt,
som mäktigast kan bidraga till bildandet af en
skön natur; från snöklädda fjäll störta elfvarna
och genomgå väldiga skogar eller stora och små
sjöar i trakter, der man tilltalas af antingen det
tysta och mången gång vilda skogslandet eller af
slättbygdens leende ängar. Men söderns lif och glöd
samt yppiga former må man ej söka i höga norden. –
I geologiskt afseende utmärker sig J. genom den stora
utbredning, som silursystemets bergarter, lerskiffer,
kalksten och alunskiffer, der ega inom trakterna af
Storsjön samt norrut derifrån nästan ända upp mot
Hotagens kapell och norska gränsen. Från detta stora
silurdistrikt skilda, förekomma mindre silurområden
vid Kallsjön i vestra samt vid Åsarnes kapell och
Klöfsjö kyrka i södra delen af landskapet. Gneis
och hälleflinta, tillhörande urgruppen, äfvensom
granit, uppträda i s. och ö. samt utmed norska gränsen
v. om Hotagen. De egentliga högfjällstrakterna, som
stöta intill denna gräns inom provinsens vestra
och nordvestra delar, äro deremot uppbyggda
af en mäktig följd qvartsit, qvartsitsandsten,
glimmerskiffer, gneis, hornblendeskiffer, lerskiffer
m. fl. bergarter, de s. k. fjällskiffrarna (Seve-
och Köli-etagen), hvilka äro yngre än urgruppen;
deras läge i förhållande till silursystemet kan dock
ännu icke anses vara säkert faststäldt. Måhända
äro de yngre än dettas undre del. Åreskutan
utgöres till största delen af sistnämnda slags
skiffrar. Uti dem äro provinsens i allmänhet föga
betydande malmfyndigheter belägna: kopparkis i
grufvorna på sluttningen af Åreskutan, magnetkis
jämte kopparkis i Herrångskalsgrufvan och Bünzows
grufva samt nickelhaltig magnetkis vid Lundörren
nära Herjedalsgränsen. – Den fasta berggrunden
täckes till en mycket stor del af kross-stensgrus
(jökelgrus), hvilket bildar den allmänna jordmånen,
utom på de mera inskränkta områden, som upptagas af
torfmossar samt af de på lägre mark utmed vattendragen
aflagrade alluvialbildningarna. Kross-stensgruset
besitter inom stora trakter, i synnerhet der
silursystemets bergarter bilda underlaget, en
ganska stor bördighet till följd af sin kalkhalt och
inblandningen af lätt vittrande och sönderfallande
lerskifferfragment. Området kring Storsjön är bekant
för sin godartade jordmån.

Landskapet bildar deri största och mest betydande
delen af Jämtlands län (se d. o. i fråga om
landskapets indelning i administrativt, judicielt
m. fl. hänseenden). – Klimatet är till följd af
landskapets nordliga läge och höjden öfver hafvet
ganska hårdt. Detta och i synnerhet den olyckliga
rikedomen på frostalstrande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:21 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free