Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jättesnokarna, Coryphodon, zool. - Jättestorkslägtet, Mycteria, zool. - Jättestuga, arkeol., folklig benämning på gånggrift (se d. o.) eller annan grafkammare från stenåldern - Jättetall, bot. - Jättetrögdjuren, Megatheridæ, paleont. - Jääskis. 1. Härad i Viborgs län, Finland - Jääskis. 2. Domsaga under Viborgs hofrätt - Jääskis. 3. Prosteri af Borgå stift - Jääskis. 4. Socken i ofvannämnda härad - Jöcher, Christian Gottlieb - Jökel l. Skridjökel (Isl. jökull), glacier - Jökelfjeldene, en väldig fjällkedja i Tromsö amt (Norge) - Jökelgrus (se Jökel), geol. - Jökel-lera (se Jökel), geol. - Jökelsten (se Jökel) l. glaciersten, geol. - Jökuleggen. Se Hemsedalen - Jökull l. Froste, Nord. mytol. - Jölster, pastorat i Söndfjord, Nordre Bergenhus amt (Norge)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland buskar och småskog. Han klättrar och simmar
utmärkt samt påstås öfverträffa alla andra ormar i
rörlighet och snabbhet. Hans föda utgöres af mindre
ryggradsdjur. Enär han förföljer unga skallerormar,
betraktas han tämligen allmänt såsom ett nyttigt djur.
C. R. S.
Jättestorkslägtet, Mycteria, zool., hör till
underfamiljen storkar (Ciconiinae), familjen
storkartade foglar och ordningen vadare inom
foglarnas klass. De till Jättestorkslägtet
hörande arter äro visserligen icke de gröfsta af
alla storkfoglar, men de äro de mest högresta bland
dem. Kroppen är långsträckt, halsen jämförelsevis lång
och smärt, hufvudet tämligen stort, näbben mycket
lång, ofvantill stundom försedd med en sadelformig
vaxhud och nästan rak, undertill deremot starkt
uppåtböjd, benen ovanligt höga, vingarna långa
och något afrundade, stjerten af medellängd och
tvär. – Afrikanska sadelstorken, M. senegalensis,
har hufvudet, halsen, vingtäckfjädrarna och stjerten
svarta, metallglänsande, men är för öfrigt bländande
hvit. Näbben är röd och svart, med gul vaxhud, benen
gråbruna, med orent karmosinröda leder. Längden
utgör 146 cm. Han är hemma i det inre Afrika, vistas
i närheten af vatten, har ett synnerligen ståtligt
utseende och blir lätt tam. Dessa storkar hålla sig
ständigt parvis. – Jabirun, M. americana, är hvit,
med hufvudet och halsen nakna och svarta, nacken
och en halsring röda. Kroppslängden stiger till 120
cm. Han förekommer i Syd-Amerika, hvars största vadare
han är. C. R. S.
Jättestuga, arkeol., folklig benämning på gånggrift
(se d. o.) eller annan grafkammare från stenåldern.
O. M.
Jättetall, bot., är ett namn, som tillägges icke
någon viss art, utan flere arter af slägtet Pinus,
hvilka uppnå en ansenligare höjd (öfver 50 m.).
Den kaliforniska jättetallen, Pinus Lambertiana
Dougl., är bekant för sin sötsmakande afsöndring,
hvilken liknar manna och fortäres af indianerna.
O. T. S.
Jättetrögdjuren, Megatheridae, paleont., bildade
en familj inom de tandfattigas ordning (Bruta) och
däggdjurens klass. De voro af väldig kroppsstorlek
och utomordentligt grof benbyggnad, hade tämligen
korta, ytterst grofva extremiteter, stark och
grof svans samt tjock och vårtig hud. Enär deras
ofantliga kroppstyngd gjorde det omöjligt för dem
att vistas i träd, voro de hänvisade till att taga
sin föda på marken. Familjen, som står mellan
trögdjur och bältor, lefde i Syd-Amerika under
diluvialtiden. Till denna familj höra jättedjuret
(Megatherium Cuvieri), som blef 3,6 m. långt och 1,8
m. högt, jätteklodjuret (Megalonyx Jeffersonii),
som uppnådde en oxes storlek, och jättetrögdjuret
(Mylodon robustus), hvilket blef öfver 3,3 m. långt.
C. R. S.
Jääskis [jäs-]. 1. Härad i Viborgs län, Finland,
omfattar 6 kommuner. – 2. Domsaga under Viborgs
hofrätt, med 5 tingslag. – 3. Prosteri af Borgå stift,
innesluter 6 kyrkoförsamlingar. Häradet, domsagan
och prosteriet sammanfalla till området. Arealen är
4,216 qvkm. 31,432 innev. (1880). – 4.
Socken i ofvannämnda härad. Areal 478 qvkm. Befolkningen
finsk, 4,958 pers. (1880). J. är ett imperielt
pastorat af 2:dra kl. O. I.
Jöcher, Christian Gottlieb, tysk lärd, född
1694 i Leipzig, der han 1730 blef professor
i filosofi och 1732 i historia samt 1742
universitetsbibliotekarie. Död 1758. J:s förnämsta
verk är Allgemeines gelehrtenlexikon (4 bd, 1750-51),
hvilket intill nyare tider varit det bästa arbetet
i sitt slag samt föremål för flere förbättringar
och fortsättningar, såsom af J. Chr. Adelung (2 bd,
bokstäfverna A-I, 1786-87) och Rotermund (6 bd, till
"Rinov", 1810-22).
Jökel l. Skridjökel (Isl. jökull), glacier (se
d. o.). Isländingarna begagna ordet jökull äfven i
mera vidsträckt bemärkelse: de beteckna dermed också
sjelfva de med snö- och isfält betäckta fjällen. På
Island upptagas omkr. 15,000 qvkm. af jöklar. Den
största är Vatna- l. Klofajökull, som öfvertäcker
nästan hela östra delen af höglandet. Från densamma
utgå vidt och bredt verkliga skridjöklar, som
nå ända ned till låglandet. Se Island, sp. 838.
E. E.
Jökelfjeldene, en väldig fjällkedja i Tromsö
amt (Norge), ö. om Kvänangfjorden och n. om
Alteidet. Topparna nå en höjd af 1,250 m. öfver
hafvet samt äro täckta af stora snömassor och isbräer.
O. A. Ö.
Jökelgrus (se Jökel), geol., en stundom
i st. f. kross-stensgrus eller krossgrus
använd benämning på de oskiktade grusmassor,
som utgöra istidens botten- och ytmoräner och
nu befinnas öfvertäcka vidsträckta områden af
skandinaviska halfön och andra delar af norra
Europa samt norra Amerika. Se Kross-stensgrus.
E. E.
Jökel-lera (se Jökel), geol., en stundom
använd benämning för den eljest under namn af
kross-stenslera (Eng. boulderclay, T. blocklehm,
D. rullesteensleer) kända jordarten, d. v. s. en med
stenar, block och sand mer eller mindre blandad,
oskiktad lera, en moränbildning. Ordet må icke
förblandas med glacial-lera, som är en i vatten
afsatt, skiktad, stenfri lera. Se Kross-stenslera.
E. E.
Jökelsten (se Jökel) l. glaciersten, geol., benämning
på de kantafrundade, delvis slipade och med rispor
eller repor försedda stenar, som träffas i istidens
moränbäddar, kross-stensgrus och kross-stenslera
eller uppå och nedanför nutida glacierer. Se Glacier.
E. E.
Jökuleggen. Se Hemsedalen.
Jökull l. Froste, Nord. mytol., var enligt mytiska
fornsagor son af Kåre, Fornjots son. J:s son hette
Snö, och denne hade fyra barn: Torre, Fönn, Drifva och
Mjäll. Man finner här, som namnen visa, en hel rad
personifikationer af vinterliga naturföreteelser. –
J. var ett i forntiden vanligt mansnamn. Appellativt
betyder jökull istapp, isberg, glacier. Th. W.
Jölster, pastorat i Söndfjord, Nordre Bergenhus amt
(Norge), består af socknarna Ålhus och Helgeim. Areal
790,4 qvkm. 2,590 innev. (1875). I J. ligger den
15 qvkm. stora insjön Jölstervandet, som omgifves
af natursköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
