Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jölster, pastorat i Söndfjord, Nordre Bergenhus amt (Norge) - Jönköping, stapelstad i Jönköpings län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjäll, bland hvilka märkas Sögnevandssnipa (1,470
m.), Brandsfonn (1,420 m.) och Trollebotseggen
(1,420 m.). Norr om sjön ligger gården Hegranäs,
der den mäktige lendermannen Audun Hugleiksson
Hestakorn (i 13:de årh.) hade sin bostad.
O. A. Ö.
Jönköping, stapelstad i Jönköpings län, säte för
Göta hofrätt och länsstyrelsen, ligger vid Vetterns
södra ände, mellan Vetterns strand och de s. om
staden liggande Munk- och Rocksjöarna. Hela det
under stadens jurisdiktion hörande området uppgår
till 1,684 har, inom hvilket staden räknade vid
1880 års slut 570 bebyggda och 324 obebyggda
tomter. Sammanlagda taxeringsvärdet uppgick
s. å. till 15,175,400 kr., hvaraf 1,849,800 kr. för
jordbruksfastighet. Stadsjorden är satt till 11
mantal. J., som flere gånger härjats af eldsvådor,
har knappt någon byggnad äldre än 200 år. De mera
anmärkningsvärda offentliga byggnaderna äro Kristine
kyrka, hofrättshuset, landshöfdingeresidenset,
allmänna läroverkets byggnad, stadshotellet
och en teater. J. hade vid 1883 års slut 18,264
innev. Folkmängdens tillväxt har varit ganska
snabb, enär den sedan 1872 ökats med mer än 50
proc. och sedan 1862 med mer än 120 proc. Handel
och sjöfart jämte en ej obetydlig fabriksindustri
äro den hufvudsakliga verksamheten. Stadens
med konst i Vettern anlagda hamn har ett djup
af 3 m. under sjöns lägsta vattenyta. Sjöfarten
uppehälles hufvudsakligen af de ångfartyg, som
hafva reguliera turer på dels Stockholm, dels
Göteborg och på Vetterns öfriga hamnar. Vid 1881
års slut voro i staden hemmahörande 8 segelfartyg,
om tillsammans 572 tons, och 4 ångfartyg, om 351
tons och 184 hästkrafter. Under samma år ankommo
265 ångfartyg, om 22,934 tons, och 444 segelfartyg,
om 17,799 tons. Af dessa kommo från utrikes ort 9
ångfartyg och 6 segelfartyg. Tulluppbörden har de
senare åren stigit till omkr. 200,000 kr. Staden
hade år 1881 108 handlande (med 141 biträden), hvilka
erlade i bevillning för rörelsen 4,046 kr., och 162
handtverkare (med 415 arbetare) samt 32 fabriker
(med 2,010 arbetare och ett tillverkningsvärde af
5,381,102 kr.). Den mest betydande af dessa fabriker
är Jönköpings tändsticksfabrik, som anlades af
J. Edv. Lundström 1845, och af hvars tillverkningar
omkr. 7/8 exporteras till verldens alla delar. Vid
fabriken, som 1881 använde 11 ångmaskiner om
tillsammans 204 hästkrafter och sysselsatte 985
arbetare (utom omkr. 900 pers. med tillfälligt
arbete i hemmen), tillverkades s. å. något öfver
251 mill. elddon, med ett värde af 3,1 mill. kr.,
hvartill förbrukades bl. a. nära 12,000 kbm. aspvirke,
16,000 tolfter bräder till packkistor, 15,000
kg. fosfor, 150,000 kg. klorsyradt kali, 212,000
kg. paraffin, 115,000 kg. mjöl (till klister)
samt papper och plåt till omslag och inpackning
för omkr. 275,000 kr. Utom denna fabrik, hvilken
eges af "Jönköpings Tändsticksfabriks-aktiebolag"
(med bolagsordn. stadfäst d. 8 Jan. 1858) och som
är den största i sitt slag på jorden, finnas tvänne
yngre tändsticksfabriker i J.: "J:s nya" och "J:s
vestra tändsticksfabrik". Rörelsen är liflig vid
stadens jernvägsstation å Södra stambanan, hvilken
station ligger
393 km. från Stockholm, 311 km. från Malmö,
183 km. från Göteborg och 192 km. från
Oskarshamn. Under år 1881 öfverträffades den i fråga om
inkomst för anländ och afgången trafik af endast
Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. Smålands
enskilda bank (så benämnd år 1846 i stället
för Smålands privatbank, grundad 1837) har sitt
hufvudkontor i J., och Stockholms handelsbank
afdelningskontor. Der finnes äfven en sparbank
(stiftad 1831), och styrelsen för Städernas bolag till
försäkring af lösegendom har sitt säte derstädes. Af
undervisningsanstalter må nämnas ett högre allmänt
läroverk (med 5 à 6 hundra lärjungar), ditflyttadt
1816 från den år 1636 å Visingsö upprättade skolan,
två för qvinlig ungdom afsedda skolor, hvilka
hvardera hade under år 1880 omkring 150 elever,
samt en teknisk afton- och söndagsskola, som
öppnades 1878. I staden är förlagdt länslasarett med
kurhus. Från tryckerier i staden utgå 6 tidningar,
bland dem "Smålands Allehanda", "Jönköpings-Posten"
och "Jönköpings Tidning". Vid 1881 års slut uppgingo
stadens bokförda tillgångar till 1,812,851 kr. och
skulder till 1,081,544 kr. De debiterade utskylderna
voro 3 kr. 50 öre pr bevillningskrona för fast
egendom och för inkomst af kapital och arbete. – I
kyrkligt hänseende bilda stadens båda församlingar,
den Östra (eller Kristine) och den Vestra, jämte
Ljungarums landsförsamling, ett privilegieradt
regalt pastorat af 1:sta kl. i Tveta kontrakt af
Vexiö stift. (Privilegiet, af år 1620, består deri
att konungens utnämningsrätt är begränsad till en
af de tre prester, som staden föreslår.) J. har
ock en af staten erkänd metodistförsamling. För val
till riksdagens Andra kammare utgör staden en egen
valkrets. J. anses vara en af de naturskönaste städer
i Sverige, omgifvet, som det är, dels af vatten, dels
af vackra skogbevuxna bergshöjder. Bland omgifningarna
må i synnerhet märkas Dunkehallar, v. om J., och det
vid stranden af Munksjön liggande Stora Limugnen,
bekant som ett af Sveriges vackraste ut värdshus,
omgifvet af en park, hvarifrån man har den härligaste
utsigt öfver staden, sjöarna och bergen. – J.,
förr kalladt Junaköpung efter den genom de gamla
lagarnas föreskrifter om eriksgatan (se Eriksgata)
bekanta Junabäck, var sannolikt redan under hednatiden
en betydande plats. Magnus Ladulås gaf orten 1284 och
1288 privilegier å vissa köpstadsrättigheter, sedan
(1333) bekräftade af Magnus Eriksson, hvilken 1349
förordnade, att i J. skulle följas samma "biaerkeret"
som i Stockholm. 1357 var staden medelpunkten för
ett särskildt län, "praefectura junacopensis". Ännu
1377 namnes dock J:s "foghati", som då hörde
under höfvitsmannen i Östergötland. Staden låg
mellan ofvannämnda Junabäck och den nuv. Munksjön,
hvilken kunde begagnas som hamn, och var indelad
i fjerdingar. Vid medeltidens slut hade den utom
stadskyrkan tre kapell (af hvilka S:t Görans låg
utanför staden), ett franciskankloster (se Jönköpings
kloster), vid Munksjön, der fästningen sedan anlades,
ett helgeandshus samt en stadsskola. Redan på Magnus
Ladulås’ tid fanns ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
