- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1553-1554

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kabarda, bergland på norra sidan af Kaukasus - Kabasilas, Nikolaos - Kabbala betydde ursprungligen hos judarna den från en oemotsäglig auktoritet skriftligen eller muntligen undfångna läran - Kabbalist (se Kabbala), kännare af kabbalan - Kabbalök, bot. Se Caltha palustris - Kabeira, i forntiden stad i sydöstra Pontos i Mindre Asien - Kabel. 1. Sjöv., groft, kabelslaget (se d. o.) tåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kabarda, bergland på norra sidan af Kaukasus, hvilket
sträcker sig norr ut till floderna Malka och Terek
samt af Tereks öfre lopp delas i Stora K., mellan
öfre Terek, Malka och Svarta bergen, samt Lilla K.,
t. h. om Terek. Hufvudmassan af befolkningen utgöres
af kabardiner, en tjerkessisk stam af ej bekant
ursprung. Sjelfva påstå de sig hafva invandrat
från Arabien. De vigtigaste näringsgrenarna äro
boskapsskötsel och åkerbruk samt biodling. K. bildar
nu en del af Terek-området i ryska Kaukasus.

Kabasilas, Nikolaos, teologisk skriftställare
inom den bysantinska medeltidskyrkan, ställde sig
i den s. k. hesykaststriden på de qvietistiska
athosmunkarnas sida. Omkr. 1354 beklädde han
metropolitvärdigheten i Thessalonika. K. representerar
i sina mångahanda, mestadels otryckta skrifter
en österländsk mystik, som företer flere
beröringspunkter med den samtida latinska. Hans
förnämsta arbete Perí tes en Christo zoes
logoi hepta
(Sju tal om lifvet i Kristus) har
i våra dagar utgifvits, delvis af Alb. John,
fullständigt, med en utförlig inledning, af W. Gass.
P. F.

Kabbala (Hebr. kabbala, "den eller det mottagna")
betydde ursprungligen hos judarna den från en
oemotsäglig auktoritet skriftligen eller muntligen
undfångna läran. Så brukades ordet dels som ett namn
på profeternas och hagiografernas skrifter, till
skilnad från de mosaiska, dels, och i allmänhet,
för att beteckna de till de heliga böckerna
anknutna traditionella lärorna. Sedan fick det den
särskilda betydelsen af en hemlig, mystisk lära,
genom hvilken allena såväl de heliga böckerna som
hela verldsordningen kunde förstås i sin rätta, för
de oinvigde alldeles fördolda mening. Ursprungligen
hvilar kabbala på den orientaliska emanationsteorien
samt rörde sig till en början kring läran om skapelsen
och demonerna; men snart anknötos härtill såväl
betraktelser öfver verldslagarnas förborgade grund
och ändamål som astrologi, kiromanti och läkekonst,
hvilket allt dock rönte motstånd af de rättrogne
judarna. Ehuru både i talmud och midraschim förekomma
teosofiska framställningar, hvilka senare kunna anses
innehålla kabbalistiska läror, kan man dock ej anse
den egentliga kabbala-literaturen äldre än från 8:de
årh. e. Kr. Från denna tid förskrifver sig antagligen
den äldre kabbalans första arbete: "Jesirah"
(skapelsen), utgifvet i hebreiskt original med tysk
öfversättning af Meyer (1829). Det tillskrifves den
berömde, redan år 135 aflidne Rabbi Akiba, liksom hela
den kabbalistiska literaturen i allmänhet går under
lika falska som berömda författarenamn. Af denna
äldre kabbala-literatur, som räcker ungefär till
slutet af 12:te årh., räknas vidare följande skrifter
som de förnämsta: "Rasiel", som tillskrifves Salomo,
stora och lilla "Hechalot" (af R. Ismael), "Midrasch
Konen" "Akibas alfabet", några kapitel af "Boraita"
(af R. Elieser) jämte de numera förlorade böckerna
"Hajassjar" och "Juchasin". Inom Europa uppträder
kabbalan först i Provence, Italien och Spanien. Efter
slutet af 12:te

årh. drog den äfven exeges och moral inom
sitt område och gestaltade sig till en mystisk
religionsfilosofi. Den rika kabbalistiska literaturen
under de följande trenne årh. lär oss konsten att
finna de heliga böckernas och den dem förklarande
Haggadans dolda mening samt att göra underverk
med användning af gudomliga namn och språk. Såsom
grundläggare af denna nya mystiska literatur kunna
Isak den blinde och Eleasar från Worms (omkr. 1220)
betraktas. Särskilda kabbalistiska skolor uppstodo,
af hvilka den sohariska är den förnämsta. Denna
betraktar som sin bibel den berömda boken "Sohar"
(ljus), som tillskrifves Akibas lärjunge Ben Jochai,
men sannolikt är författad af Abraham Abulafia (f. i
Tudela 1240) och i alla händelser tillhör slutet
af 13:de årh. Kabbalan rönte mycket motstånd af
filosofer och talmudister; men det oaktadt utbredde
den sig alltmer och mer, äfven till de kristna, och,
särskildt populariserad genom Isak Assjkenasis
skola (från Safed i Palestina) i slutet af 16:de
årh., inträngde i alla lefnadsförhållanden. Den
urartade dock småningom till ren magi och vidunderlig
bokstafstolkning. Den masoretiska textens vokaler,
accenter och föredragstecken, ja t. o. m. ornament
i manuskripten erhöllo en hemlig, djup betydelse;
alla ceremonier och böner tillskrefvos mystiska
verkningar i denna och den andra verlden, och
derur uppstodo särskilda svärmiska sekter, såsom
sabbatianerna och chassiderna i Polen. Literaturen
från denna tid sysselsätter sig hufvudsakligen
med tolkning af bibeln, Jesirah och Sohar samt
äldre kabbalisters arbeten. Sedan Reuchlins tid
började äfven kristna sysselsätta sig med kabbalan,
t. ex. Knorr v. Rosenroth ("Cabbala denudata", 2 bd,
1677-84). De berömdaste kabbalakännare äro Frank
("La Kabbale", 1844), Zunz, Rappoport och framför
alla Jellinek. – Ordet kabbala betyder också det
intyg om befogenhet att utöfva sitt yrke, som en
judisk slagtare (sjochet) erhåller af en rabbin efter
aflagdt prof, och slutligen nyttjas det äfven för att
beteckna den trollkonst, hvarigenom ur beräkning af
bokstäfverna i en viss uppställd fråga ett orakelsvar
kan erhållas. H. A.

Kabbalist (se Kabbala), kännare af kabbalan;
författare af kabbalistisk literatur. – Kabbalistisk,
hörande till kabbala; mystisk, hemlighetsfull.

Kabbalök, bot. Se Caltha palustris.

Kabeira (Lat. Cabira), i forntiden stad i
sydöstra Pontos i Mindre Asien, vid foten af
Paryadres-berget. K. var en af Mithridates’
hufvudstäder, och i närheten af detsamma vardt han
slagen af Pompejus (73 l. 72 f. Kr.). Pompejus
gaf staden namnet Diospolis; senare kallades den
Neocaesarea, hvaraf dess nuvarande namn, Niksar,
uppkommit.

Kabel (af Lat. capulus, af capere, gripa, fatta). –
1. sjöv., groft, kabelslaget (se d. o.) tåg,
sammanspunnet af tre parter, kardeler, som hvar för
sig utgöra en tross med sina tre eller fyra dukter. En
kabel är 75 à 130 famnar lång, med en omkrets från 4 1/2
till 20 dec.tum. När dylikt tågvirke öfverstiger 12
dec.tum i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free