Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaberun, Canis simensis, zool. - Kabinett, ett mindre, mellan öfriga rum i en våning beläget och i omedelbar förbindelse med dessa stående rum - Kabinett. Inom konstindustrien - Kabinett, polit., statsr., en konungs eller furstes arbetsrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfrigt jagar han väl antiloper samt förtär as och
smärre djur. För menniskor är han icke farlig. Liksom
åtskilliga af sina samslägtingar slå kaberunerna
sig till hopa i flockar och jaga i sällskap.
C. R. S.
Kabinett (Fr. cabinet, dim.-form af cabine, af
Kelt. caban, hydda), ett mindre, mellan öfriga rum
i en våning beläget och i omedelbar förbindelse med
dessa stående rum, dit man kan draga sig tillbaka
till mera förtroligt samtal eller der man förvarar
konstsaker, kuriosa o. dyl. (konst-, kopparsticks-,
kuriositets-, naturalie-kabinett); stundom äfven
den i ett sådant rum förvarade samlingen. – Inom
konstindustrien är kabinett eller, vanligare,
kabinettsskåp äfven den häfdvunna benämningen på
prydligare utförda, med rik fack- och lådinredning
försedda, till förvaring af smärre konstsaker,
nipper, kuriosa o. d. bestämda större eller smärre
skåp. Storleken vexlar från något öfver manshöjd
till den af ett vanligt skrin. De små, i regeln utan
fot, äro afsedda att uppställas på andra möbler,
såsom bord, hyllor, skåp o. d.; de större äro oftast
försedda med ett särskildt bordlikt fotställ, der
kolonner, hermer eller karyatider göra tjenst som
bärande delar. Det inre är vanligen deladt i tre
vertikala fack, af hvilka de båda yttersta upptagas
af små draglådor; det mellersta öppnar sig med en
eller flere dörrar. Det yttre visar i regeln två
större dörrar. Anordningen är för öfrigt oftast
arkitektonisk, med de vertikala facken skilda genom
kolonner, halfkolonner, pilastrar eller bärande
figurer; de horisontala huvudindelningarna ske genom
arkitektoniska listverk af olika slag. Kabinettsskåpet
är redan till följd af sin egentliga bestämmelse
ett lyxföremål, och de rikare exemplaren utmärkas
af det dyrbaraste material och det konstnärligaste
arbete. Stommen utföres af fina träslag, med förkärlek
af ebenträ. Såsom prydnadsmedel användas snideri
och inläggningar af olika slag i marmor och andra
stensorter, metall, sköldpadd, elfenben, perlemor,
trä af olika slag, stundom drifvet eller graveradt
silfver, t. o. m. fina broderier. – Kabinettsskåpen
kommo i bruk omkr. midten af 1500-talet och användes
i synnerhet under 1600-talet. De undanträngdes
sedermera af andra möbler: byråar, sekretärer,
s. k. chiffonierer m. m., hvilka senares öfre
inredning i det hela ännu öfverensstämmer med
de gamla kabinettens. I våra dagar hafva dessa
emellertid å nyo kommit till heders och eftersökas
ifrigt af samlare. Äfven förfärdigas nya. Prydliga
och till en del mycket dyrbara kabinettsskåp
finnas i svenska statens konstslöjdsamlingar
("kon. Karl XV:s samling") äfvensom i samlingen
å Skokloster, men ej häller hos enskilde
svenske samlare äro enklare exemplar sällsynta.
Upk.
Kabinett (om härledningen se föreg. art.), polit.,
statsr., en konungs eller furstes arbetsrum, hvarifrån
hans beslut i statsangelägenheter utgå, och hvarest
han öfverlägger med sina förtrogne rådgifvare i
regeringsärenden, sina "geheimeråd" (hemliga råd),
samt leder och ordnar deras medverkan i styrelsen;
den samling af
personer, som kallas till en sådan mera
sluten rådplägning. Till följd deraf att alla
regeringsbeslut, som det tillkommer konungen såsom
sådan att fatta, utgå från detta konungens kabinett
(vare sig att konungen är i sitt beslut sjelfständig
eller styrelsen faktiskt utöfvas af rådgifvarna
eller ministrarna), så betraktas kabinettet såsom
med honom sammanflytande till ett: regeringen. Det,
som utgår från kabinettet, utgår från konungen. Med
konungens kabinett förstås derför detsamma som
ministèren, hvilken under konungens högsta ledning
utöfvar de till konungamakten hörande åligganden
och rättigheter. I kabinettet hållas trådarna
till hela styrelsen. Med hänsyn dertill att denna
styrelse afser statens dels yttre, dels inre
angelägenheter, begagnas ordet kabinett för att i
folkrättsliga förhållanden beteckna den en särskild
stat representerande myndigheten i förhållande till
andra stater. Så talas om kabinettet i S:t James
(konungabostaden i London), kabinettet i Petersburg
etc. Emedan hvar stats författning bestämmer en viss
ordning for statsverksamheten genom dess sins emellan
ordnade statsorgan, hvilka efter sina särskilda
lagar och reglementen ombesörja statens förvaltning,
så nyttjas, i fråga om inre angelägenheter, orden
kabinett, kabinetts-order, kabinetts-ärenden för
att beteckna de styrelseåtgärder, som vidtagas utom
den vanliga ordningen och ingripa i den normala
förvaltningen. I stater med konstitutionelt
statsskick är en sådan rättighet för kabinettet
mycket begränsad. I de mer avtokratiskt styrda
kunna dessa styrelseåtgärder ingripa hämmande och
rubbande i den normala styrelsen, rättskipningen och
förvaltningen. Kabinetts-order, kabinettsbefallningar
och kabinetts-justis hafva derför fått betydelse
af utomordentliga åtgärder, hvilka i ett eller
annat hänseende sätta de vanliga förvaltande eller
rättskipande myndigheterna utur deras verksamhet. En
kabinettsstyrelse i denna mening får en prägel af
godtycke, hvars utmärkande kännetecken äro furstens
allenastyrande vilja och det jämte eller öfver de
egentliga statsmyndigheterna insatta kabinettsrådets
högre myndighet. Från kabinett – furstens arbetsrum
samt hans rådgifvare i offentliga, ej enskilda
angelägenheter – bör noga skiljas kamarilla (se
d. o.). Kabinettet består alltid af personer, som
blifvit utnämnda till konungens ministrar och råd och
i denna egenskap offentligen framträda samt sålunda
utöfva en känd och erkänd myndighet; kamarillan
deremot omfattar konungens enskilda omgifning,
medlemmar af hans hof, enskilda umgängesvänner, så män
som qvinnor, hvilka äro fria från allt offentligt
ansvar. Kabinett och kabinettsstyrelse väckte
ursprungligen alltid föreställningen om en allena
styrande furstevilja. I den mån det konstitutionella
samhället utvecklat sig och fastställt grundsatsen om
konungens rådgifvares ansvar för regeringsbesluten
inför en med lagstiftnings- och beskattningsrätt
förlänad folkrepresentation, har det äfven fordrat,
att konungens rådgifvare och de, som besörja
verkställigheten af regeringsbesluten, skola utses
bland män, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
