- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
1565-1566

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kabul. 3. Hufvudstad i Afganistan - Kabulistan. Se Kabul - Kabyler, forntidens numider, en folkstam i Algeriet - Kabylien. Se Kabyler - Kabyss, sjöv., kokrummet eller köket på ett fartyg - Kachera, döja, gömma - kacheti, fordom ett särskildt rike i Transkaukasien - kacholong, miner., en stenart - Kachou. Se Katechu - Kacic-Miosic, Andrija

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ordnade politiska förhållanden vara en källa till stor
välmåga, men ligger nu alldeles nere. – K. antages
vara det Ortospanum l. Ortospana, som skildrare af
Alexander den stores indiska fälttåg omtala, och som
Ptolemaios säger vara samma ort som Kabura. Babur
gjorde K. i början af 1500-talet till sitt rikes
hufvudstad; och sedan slutet af 1700-talet, då Timur
sjah flyttade Durani-dynastiens residens dit från
Kandahar, har K. varit Afganistans hufvudstad. 1839
inryckte en engelsk armé i staden, men en allmän
resning af befolkningen tvang densamma i Jan. 1842
till återtåg, hvarunder hela hären omkom. Under ett
redan s. å. företaget hämdetåg förstördes en stor del
af staden af general Pollock. Sedan genom freden i
Gandamak, d. 19 Maj 1879, emiren Jakub kan nödgats
öppna K. för en britisk beskickning, men denna d. 3
Sept. s. å. blifvit mördad, stormades och intogs K. af
general Roberts och hölls sedan besatt till Aug. 1880.

Kabulistan. Se Kabul.

Kabyler (af Arab. kebaïl, "stammarna"), forntidens
numider, en folkstam i Algeriet, i norra Afrika,
den bäst kända grenen af berberna. Hufvudmassan af
kabylerna är bosatt i prov. Constantine, i Stora
och Lilla Kabylien, eller kustbältet mellan Isser
och Oued-el-Kebir, samt s. ö. derom på och omkring
Djebel Aurês till Tunis’ gräns; mindre grupper finnas
längs kusten i prov. Alger mellan Cherchell och Tenês
samt i oaserna Msab och Ouargla s. om Djedi. Antalet
kabyler torde uppgå till omkr. 1 mill. I fysiskt
hänseende erbjuder kabylen inga stora olikheter med
araben. Båda födas hvita, men blifva snart bruna
genom luftens och solens inverkan; båda hafva i
allmänhet bruna ögon och groft, vågigt hår, till
färgen vexlande mellan mörkbrunt och kolsvart, men
kabylen har merendels muskulösare kroppsbyggnad. I
lefnadssätt afviker deremot kabylen mycket från
araben. Den förre bor i byar, i hus af sten eller
lera, och brukar sin egen jord, der han odlar icke
blott säd, såsom araben, utan äfven grönsaker,
tobak, vin samt fikon och oliver, hvaremot araben
bor i ett flyttbart tält, och den jord han brukar
tillhör stammen. Energiske och företagsamme, lemna
kabylerna ofta sitt hem och uppträda såsom soldater i
franska armén, såsom arbetare i städerna, jordarbetare
eller såsom kringvandrande krämare, sträfvande att
förskaffa sig medel till att köpa ett jordstycke i
sin hembygd. I slöjd äro kabylerna väl förfarna. De
icke endast förfärdiga sitt husgeråd, sina verktyg
och redskap, utan kunna äfven väfva och färga flere
slags tyg samt garfva läder, tillverka krut och olja;
deras juvelerare arbeta utmärkta prydnader af silfver,
koraller och emalj. Träsnideri har på många orter
bragts till hög fulländning, och infödde konstnärer
kunna gravera i metall både medelst etsning och med
grafstickel. Kabylerna äro sunnitiske muhammedaner,
men mera frisinnade än araberna. Deras författning
är rent demokratisk. Den politiska enheten är byn
eller kommunen; stammen räknar lika många distrikt
som byar. Stammarna åter äro förenade till "kabaïla"

l. förbund. Hvarje kommun styres af "jemá"
l. folkförsamlingen, i hvilken hvar man, som är
gammal nog att iakttaga ramadanfastan, är berättigad
att deltaga. Den verkställande makten uppdrages åt
"amin", som ej mottager någon lön och afgår, då han
förlorat valmännens förtroende. Några af kabylerna
tala sitt modersmål, men andra hafva mer eller mindre
fullständigt antagit arabiskan. Den bäst kända
dialekten är zouaouas (zuavernas), som legat till
grund för Hanoteaus "Essai de grammaire kabyle"
(1858). I olikhet med sina sydligare anförvandter
hafva kabylerna intet alfabet och ingen skrifven
literatur. Hanoteaus "Poésies populaires de la
Kabylie du Jurjura" (1867) innehåller text och
öfversättning af sånger, dansvisor och berättelser,
som lefva på folkets läppar. Jfr Hanoteau och
Letourneux, "La Kabylie et les coutumes kabyles"
(1873), Dugas, "La Kabylie et le peuple kabyle"
(1878) och Récoux, "La démographie de l’Algérie"
(1880).

Kabylien. Se Kabyler.

Kabyss (Holl. kombuis, T. kombüse, Fr. cambuse),
sjöv., kokrummet eller köket på ett fartyg, vanligtvis
beläget i närheten af fockmasten. På större
örlogsfartyg finnes ej något särskildt afstängdt
rum, utan spisarna äro placerade på batteriet eller
trossbottnen. – Ordets svenska form kommer närmast
från det genom Fr. cambuse förmedlade T. kabuse,
litet eländigt boningsrum, kyffe, en betydelse,
som jämväl det svenska ordet eger i hvardagsspråket.
R. N.

Kachera (-sje-; af Fr. cacher), dölja, gömma, hålla
hemlig. – Kachera sig, dölja sina tankar, förställa sig.

Kacheti, fordom ett särskildt rike i Transkaukasien,
tillhör sedan 1802 Ryssland och bildar östra delen
af guvernem. Tiflis och en del af Jelissavetpol.

Kacholong [kasjålång], miner., en stenart, som först
hemfördes ifrån Högasien af en officer från Karl
XII:s armé, Renart eller Renat. Denne hade blifvit
tillfångatagen af ryssarna, och sänd till Sibirien,
men under sin vistelse derstädes råkat i fångenskap
hos kalmucker eller rymt till dem. Från deras
trakter hemsände han den ifrågavarande hvitgula,
halfgenomskinliga, hårda stenarten, hvilken af
infödingarna högt värderas och användes till små
afgudabilder, smycken, piphufvud o. dyl. Den träffas i
lösa block vid stränderna af floden "Cach" i Högasien
(deraf namnet). Länge ansågo mineralogerna kacholong
vara en kiselart, ända tills undersökningen af en
på Riksmuseet i Stockholm förvarad, af Renat hemsänd
originalstuff visade, att mineralet endast utgör en
ljusfärgad varietet af den hårdaste och ädlaste af de
stenarter, som i Kina nyttjas till stensniderier och
som vanligen benämnas nefrit. Den stenart från Island
och Färöarna, som med orätt benämnts kacholong,
utgör endast en hvit, halfgenomskinlig opal-art.
A. E. N.

Kachou [kasjou]. Se Katechu.

Kacic-Miosic [katjitj-miosjitj], Andrija,
serbisk-kroatisk skald, f. 1690, d. 1760, tillhörde
en gammal dalmatisk slägt, ingick tidigt i
franciskanorden, studerade i Pest och blef efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:26 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0789.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free