- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
5-6

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kafir. 2. Ett i Kafiristan ("kafirlandet") n. v. om Britiska Indien bosatt högst märkligt folk - Kafiri, kafirernas språk. Se Kafir 2 - Kafiristan. Se Kafir 2 - Kafir-språket. Se Kaffer-språken, sp. 1579 - Kaffegräs. Se Ängskaffe - Kaflås, gods i Hömbs socken, Vartofta härad, Skaraborgs län - Kaftan, Turk., österländsk, vanligen brokig långrock - Kafvelbro, en vägbyggnad på lös och vattensjuk mark - Kafveldun, bot. - Kag. Se Kaag - Kaga, socken i Östergötlands län - Kagal, R., ursprungligen de ryske judarnas församlingsråd - Kagg, svensk adlig ätt - Kagg, Lars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såsom deras arkaistiskt präglade prakrit-dialekt
utvisar. Efter sin hufvudsakligen af svarta
getskinn bestående drägt kallas de af alla
icke-muhammedanska grannfolk sijah-posj (Pers.;
"svart-klädd"). De skildras som ett högväxt
folk med intelligent utseende och rent europeisk
ansigtsbildning, ögon- och hårfärg. Deras religiösa
ceremonier, i hvilka elden spelar en betydande rol,
bestå hufvudsakligen i offer till gudarna Ljurujah,
Lamani och Pandu. Prestvärdigheten är ärftlig, men
af ringare betydelse än stamchefernas makt. Deras på
bergssluttningarna liggande byar bestå af envånings
stenhus med platta tak. Med sina grannar, afganer
och kasjmirer, lefva de i ständig fejd. Enligt
egna traditioner innehade de förr långt sydligare
trakter, men hafva af afganerna trängts undan till
sitt nuvarande hemvist. Om deras språk, kafiri,
finnas grammatiska skisser af Trumpp (Zeitschr. der
deutschen morgenl. gesellschaft, bd 20, 1866) och
Leitner: "The Bashgeli kafirs and their language"
(1880), samt en ordförteckning af Lumsden ("Mission to
Kandahar", 1860). Såsom en dialekt af kafiri räknar
Trumpp det öster om Kafiristan liggande Kohistans
språk, kohistani. H. A.

Kafiri, kafirernas språk. Se Kafir 2.

Kafiristan. Se Kafir 2.

Kafir-språket. Se Kaffer-språken, sp. 1579.

Kaflegräs. Se Ängskafle.

Kaflås, gods i Hömbs socken, Vartofta härad,
Skaraborgs län, med hufvudgården K., 1 mtl,
belägen vid K. station på jernvägslinien
Tidaholm–Svensbro. Med underlydande i Hömbs,
Kungslena, Acklinga och Ljunghems socknar omfattar
godset 15 3/8 mtl, taxerade till omkr. 470,000
kr. K. omnämnes i början af 1400-talet och
tillhörde på 1500-talet slägten Natt och Dag till
Göksholm. Genom köp kom godset i början af 1700-talet
till friherrliga ätten von Essen, inom hvilken
K. sedan qvarstannat, och tillhör f. n. (1884)
kammarherren frih. Fr. von Essen.

Kaftan, Turk., österländsk, vanligen brokig långrock
(liknande en nattrock), brukas äfven i Ryssland och
Polen, der den särskildt bäres af ortodoxe judar; i
Sverige namn på prestrock (hvilken fordom var mycket
lång och försedd med vida ärmar).

Kafvelbro, en vägbyggnad på lös och vattensjuk mark,
utföres på följande sätt. Först utlägges ett glest
hvarf af långa, raka trästammar i vägens riktning och
ofvanpå dem ett hvarf af tätt liggande smäckert rund
virke, s. k. rundkaflar, vinkelrätt öfver de förra. På
detta hvarf åter utbredes först ett lager af löst ris,
derpå ett lager af lera eller myrjord och slutligen
väg-grus. I stället för rundvirke kunna äfven nyttjas
faskiner i korsvis öfver hvarandra lagda hvarf.
O. A. B.

Kafveldun, bot., kallas de båda svenska arterna af
ett i dammar och vid grunda sjöstränder förekommande
växtslägte, Typha L., som har långa, glatta,
svärdlika blad, uppskjutande från den i dyen krypande
rotstocken, hvilken derjämte uppbär höga stänglar,
i toppen bärande skildkönade, cylindriska, jämntjocka
("kafvel"-lika) blomax, hanaxet öfverst och honaxet
nedom, antingen i omedelbar fortsättning af hanaxet
(T. latifolia L.) eller genom ett stängelstycke
skildt från detsamma (T. angustifolia L.). Blomkalken
består af 3–6 hårlika borst. Ståndaresträngarna äro
nedtill förenade; stiftet är långt, hårfint, med
smalt märke. Frukten är en skaftad nöt. Rotstockarna
innehålla ymnigt stärkelse och äro derför användbara
som näringsmedel. I många land äro dessa växter
begagnade i folkmedicinen mot hvarjehanda slemflöden,
och det ymniga frömjölet utgifves falskeligen
för "nicht" (Lycopodium) eller blandas till
sådant. T. angustifolia L., som ofta träffas växande
massvis i "brakvatten", har befunnits innehålla jod.
O. T. S.

Kag. Se Kaag.

Kaga, socken i Östergötlands län, Hanekinds
härad. Arealen 1,839 har. 721 innev. (1882). Annex
till Kärna, Linköpings stift, domprosteriet.

Kagal, R., ursprungligen de ryske judarnas
församlingsråd; sedermera ett slags hemlig,
systematiskt ledd öfverhet öfver alla judar i
Ryssland, hvilken förfogar öfver ofantliga tillgångar
och hänsynslöst ingriper i alla de ryske judarnas
allmänna och enskilda förhållanden.

Kagg, svensk adlig ätt, härstammade från
underlagmannen i Finland Mattis Kagger, som lefde i
senare hälften af 1300-talet. 1651 upphöjdes Lars Kagg
(se nästa art.) och hans yngre broder Nils (f. 1598,
d. såsom guvernör i Halland 1653) i friherrligt
stånd, då Tokkmajärvi pogost i Keksholms norra län
gafs dem till friherreskap. Lars upphöjdes 1653 i
grefligt stånd, med Mariestad (1660 förbättradt med
Sölvesborg) till grefskap, men den grefliga grenen
utslocknade med honom 1661. Nils’ ättegren utgick
1772, den adliga grenen 1790.

Kagg, Lars, grefve, riksmarsk, föddes d. 1 Maj 1595
på Källstorps gård i Vestergötland och infördes vid
endast 14 års ålder i Karl IX:s gemål Kristinas hof,
der han kom i förtroligt umgänge med kronprinsen,
Gustaf Adolf. Han följde denne 1611 i danska
kriget och sedermera i ryska kriget. Försedd
med penningeunderstöd af konungen, lärde han sig
1616–19 krigskonsten i Morits’ af Oranien här,
var derefter ett år i böhmisk tjenst, återkom till
Stockholm 1620 och anställdes s. å. såsom fänrik
vid Östgöta infanteri. Med detta regemente drog
han 1621 ut i det polska och 1626 i det preussiska
kriget samt blef 1628 dess öfverste. K. deltog med
stor utmärkelse i trettioåriga kriget och befordrades
straxt efter slaget vid Lützen (1632) till öfverste
för lifgardet. År 1634 utmärkte han sig särdeles
vid Regensburgs försvar, blef tre gånger illa sårad
samt fick derför tillåtelse att resa hem för att
sköta sin helsa. Våren derpå blef han generalmajor
och begaf sig åter till Tyskland, men fick snart
återvända. Han utnämndes 1636 till krigsråd samt
1641 till riksråd och biträdde fältmarskalken Gustaf
Horn i kriget i Skåne emot danskarna 1643. S. å. blef
K. generallöjtnant och 1648 fältmarskalk. Sjukdom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:53:14 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfah/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free