Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kajana. 2. Landsförsamling - Kajana. 3. Härad af Uleåborgs län - Kajana. 4. Domsaga under Vasa hofrätt - Kajana. 5. Prosteri af Kuopio stift - Kajana. 6. Friherreskap. Se under Kajana län - Kajana län l. Kajaneborgs län i Finland bestod af nuv. Paltamo, Hyrynsalmi, Sotkamo och Kuhmoniemi socknar - Kajaneborg, slott och län i Finland. Se Kajana län - Kajdamm. Se Damm - Kajeput-olja, Ætheroleum cajeput, farmak. med., är en flyktig olja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kapell under Paltamo. – 3. Härad af Uleåborgs län,
omfattande 9 kommuner. Areal 24,295 qvkm. 34,834
innev. (1881). – 4. Domsaga under Vasa hofrätt,
består af 4 tingslag. Området sammanfaller med
häradets. – 5. Prosteri af Kuopio stift, omfattar
10 församlingar med en areal af 24,443 qvkm. 35,758
innev. (1881). – 6. Friherreskap. Se under Kajana län.
O. I.
Kajana län l. Kajaneborgs län i Finland bestod af
nuv. Paltamo, Hyrynsalmi, Sotkamo och Kuhmoniemi
socknar. Området var ännu under Gustaf Vasas tid
öde; det omtalas under namn af "Ulo erämark". Först
sedan nämnde konung 1552 befallt, att en del af
innevånarna i Savolaks och Karelen skulle nedsätta sig
derstädes, blef befolkningen talrikare och odlingen
allmännare. Invandringen från närgränsande trakter af
Finland fortgick sedermera oafbrutet samt uppmuntrades
genom frihetsår och skattelindringar. Regeringen
afsåg härvid till icke ringa del att bilda en
förmur mot Ryssland, ty inbyggarna i länet voro en
naturlig gränsvakt, som icke sällan ådagalade mod
och djerfhet under blodiga härnadståg österut. En
ökad militärisk betydelse erhöll området, sedan
man 1607 begynt uppföra en fästning derstädes,
det sedermera s. k. Kajaneborgs slott, hvilket
anlades vid Ämmäfors på en mellan tvänne höga
vattenfall belägen holme. Slottet, som först under
Per Brahe d. y:s förvaltning 1666 fullbordades,
hade utseendet af en pil, vänd med spetsen mot, med
skaftet nedåt strömmen. Det omgafs af en 9,5 m. hög
och 3,5 m. tjock mur, som i ö. och v. slutade med
ett rundt torn. Bland rummen funnos fängelsehålor,
hvilka tidtals inneslöto märkliga förbrytare. Så
tillbragte historieskrifvaren Johannes Messenius
och den bekante Lars Vivall der en stor del af sitt
lif. I början af 1700-talet satt den livländske
adelsmannen Paul v. Helmers fången på Kajaneborgs
slott. En betydande epok i denna nejds historia
är Per Brahe d. y:s styrelse. Denne erhöll genom
bref af d. 18 Sept. 1650 i förläning Kajana län
jämte Idensalmi och Kuopio socknar i Nyslotts län
under titeln Kajana friherreskap. Förläningen,
som sedermera utvidgades med Salo och Pielis socknar,
gafs med arfsrätt till "evig possession". Styrelsen
inrättades på samma sätt som vid Brahes grefskap,
Visingsborg. Ämbetsmän voro hauptmannen, kamreraren,
sekreteraren, bokhållaren, slottsskrifvaren och
vaktmästaren. Årligen hölls i Febr. konvent i
Kajana, hvarvid ämbetsmännens förvaltning granskades
och öfriga angelägenheter rörande friherreskapet
afgjordes. I öfrigt verkade grefve Brahe nitiskt
för främjandet af ordning, bildning och välstånd
i friherreskapet. Af synnerlig vigt var att han
frikallade innevånarna från soldatutskrifningar mot
vilkor att de skulle underhålla ett antal dragoner och
annars under krigstid försvara gränsen, en åtgärd,
hvars ändamålsenlighet visade sig under kriget
med Ryssland 1656–58, i det att allmogen med stor
manhaftighet försvarade sitt land. Genom Karl XI:s
reduktion indrogs K. län till kronan och förlorade
dervid flere af de förmåner det förut
åtnjutit. Envist motsatte sig allmogen införandet af
knekteutskrifningar, hvarför konungen slutligen i
Dec. 1680 medgaf befrielse derifrån mot vissa vilkor,
bland hvilka det vigtigaste var uppställandet af 150
man i krigstid såsom besättning i fästningen. Under
det stora nordiska kriget blef K. län länge tryggadt
för krigets olyckor. Enligt gammal plägsed och
för fortsatt underhållande af den ömsesidiga,
lifliga handeln afslöts nämligen 1703 en separat
gränsfred med de ryske undersåtarna ö. om
gränsen. Först år 1712 tändes krigslågan äfven i
dessa nordliga bygder. Förbittrade öfver att några
ryske köpmäns handelsvaror blifvit konfiskerade,
inbröto nämligen ryssarna under hösten nämnda år
härjande och plundrande i länet samt återvände,
först sedan de uppbränt en mängd gårdar och försett
sig med rikt byte. Denna händelse, som af allmogen
kallades sarkasota (vadmalskriget), följdes efter
några år af nya olyckor. Sedan södra Finland fallit i
ryssarnas händer, ryckte 1716 general Schäckin med en
rysk armé mot Kajaneborg. Den fåtaliga besättningen
gjorde kraftigt motstånd, men blef i Febr. 1716
tvungen att uppgifva slottet. Detta sprängdes i
luften och har sedan förblifvit en ruin. Under de
följande krigsåren ödelades K. län fullkomligt,
och endast med svårighet återvann befolkningen efter
freden i Nystad 1721 sina förra krafter. Landskapets
ställning var derefter i väsentlig mån förändrad. Det
betraktades icke mera såsom en för gränsförsvaret
vigtig utpost och blef derför alltmera likstäldt
med öfriga delar af Österbotten. Visserligen
återupprättades Kajana kompani under en egen chef
och inöfvades regelbundet. Likaså anställdes
fortfarande krigsöfningar med allmogen, men
alltmera visade sig gagnlösheten af detta särskilda
försvarsväsende. Slutligen fråntogs innevånarna 1788
den frihet från krigstjenst, som de dittills åtnjutit,
och tillika infördes roteringsverket. Dermed upphörde
länets egendomliga ställning. M. G. S.
Kajaneborg, slott och län i Finland. Se Kajana län.
Kajdamm. Se Damm.
Kajeput-olja (af Malaj. kaju, träd, och puti,
hvit), AEtheroleum cajeput, farmak. med., är en
flyktig olja, som erhålles genom destillation ur
de sönderskurna bladen och qvistarna af Melaleuca
minor Sn. och M. leucadendron L. (samt möjligen flere
arter), hvilka träd höra till nat. fam. Myrtaceae
R. Br. samt växa på Molukkerna och några andra
öar i Ostindien. Kajeput-oljan är tunnflytande,
vanligen svagt ljusgrön, med stark lukt af kamfer,
rosmarin och muskot samt först kylande och derefter
brännande smak. Den ljusgröna färgen kan bero på
närvaron antingen af en ringa mängd kopparsalt eller
af ett klorofyllfärgadt harts. Genom omdestillering
kan oljan erhållas färglös eller svagt gulaktig. Den
vanligaste användningen af kajeput-olja är på
bomull i värkande tänder, men den har tidtals
varit begagnad såsom ett kraftigt exciterande
medel i febrar i dos af 1–3 droppar på socker.
O. T. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
