Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaliber, artill., tvärlinien l. diametern till ett eldvapens lopp - Kaliberlinien, artill., utgjorde ett mått på den gamla nürnbergska artillerimåttstocken - Kalidasa, namn på flere indiske skalder - Kalide, Theodor Erdmann - Kalif, titel, som de muhammedanske herskarna i mer än 6 århundraden efter Muhammeds död förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pansarbrytande pjeser öfverstiger den vanligtvis 15 à
24 cm. För eldhandvapen är den oftast 8 à 12 mm. –
I figurlig mening betyder kaliber detsamma som halt,
värde, beskaffenhet. – Kalibrera, besigtiga eller
undersöka ett gevär med afseende på kalibern.
H. W. W.
Kaliberlinien (se Kaliber), artill., utgjorde ett
mått på den gamla nürnbergska artillerimåttstocken
(konstruerad 1540 af Hartmann), hvilken var
bestämmande för kalibrarna till den tidens
kanoner. Siffran 21, som utmärkte den, visade, att
en kanon, hvars kaliber var ett nürnbergskt
qvarter, var 21-pundig, d. v. s. hade en jernkula af 21
skålp. vigt. H. W. W.
Kalidasa, namn på flere indiske skalder, af hvilka
den mest kände, ett diktaresnille af hög rang,
sannolikt lefde några århundraden efter Kr. Af en
indisk tradition nämnes han visserligen såsom en
af de nio ädelstenar, d. v. s. vise och lärde, som
prydde Vikramas hof; och denne konung identifierade
man förut vanligen med Vikramaditya, som herskade
under århundradet närmast före Kr., och från hvars
regering förskrifver sig den ännu uti Indien brukliga
tidräkningen, den s. k. samvat, hvilken börjar med
år 56 f. Kr. Men denna identifikation hvilar på
mycket svaga grunder, och i alla händelser torde
icke K:s verk tillhöra en så tidig period. Om hans
lyriska, episka och dramatiska arbeten se Indiens
språk och literatur. Det är i första rummet på
de dramatiska, som hans skalderykte grundar sig;
men äfven hans lyriska och episka verk åtnjuta
högt anseende och hafva i Indien varit föremål för
flere efterbildningar. – K:s mest berömda drama är
Çakuntala, eller, såsom den indiska titeln lyder,
Abhijñanaçakuntala (dramat om Çakuntala med
igenkänningsringen). Stycket omfattar sju akter med
ett kort förspel, som inledes med en bön till guden
Çiva, samt flere korta mellanspel. Dess handling rör
sig om konung Dushyantas och Çakuntalas kärlek och
slutliga förening. På en jagt möter konungen i en
botgörarelund den unga, sköna Çakuntala, hvilken är
dotter af en himmelsk nymf, men uppfostrats af den
gamle eremiten Kaçyapa. Båda intagas af kärlek till
hvarandra, och konungen lemnar, innan han återvänder
till sitt hof, åt Ç. en ring till tecken af deras
förbindelse. Men genom en försummelse i vördnad,
hvartill Ç. i sin längtan och sin sorg öfver
skilsmässan ofrivilligt gör sig skyldig gent emot
den mäktige och stränge botgöraren Durvasa, ådrager
hon sig dennes tadel och straff. Derför glömmer
konungen sitt löfte att hemta Ç. för att gifva henne
en erkänd plats bland sina gemåler; och då hon sjelf
uppsöker honom, igenkännes hon icke af sin make och
upptäcker tillika, att hon tappat ringen. Denna
scen är af gripande verkan. Afvisad af konungen,
bortföres Ç. af en himmelsk nymf genom luften. Men då
snart derefter ringen återfinnes af en fiskare, löses
förbannelsen; konungens minne vaknar vid ringens åsyn,
och dermed väckas hos honom sorg och förtviflan. Af
guden Indras egen körsven föres han genom luften till
den botgörarelund, hvarest Ç. nu vistas, och omfamnar
der med
ångerfull glädje sin maka och sin unge son. Dialogen
är omvexlande på vers och prosa, och lyriska partier
af stor poetisk skönhet öfverflöda. De handlande
personerna äro, jämte Çakuntala och Dushyanta,
å ena sidan den förras väninnor och anhöriga samt
andra botgörare, å andra sidan konungens hofmän och
tjenare. Bland dem är främst att märka konungens
vän och förtrogne, brahmanen Mathavya, hvilken
bildar styckets komiska element. Dessutom uppträda
halfgudomliga väsen. – Çakuntala föreligger i flere
olika indiska redaktioner; tvärtemot den äldre åsigten
betraktas numera vanligen den s. k. bengaliska såsom
den mest äkta. På svenska finnes dramat öfversatt
af J. Ekelund ("Sakontala; ett indiskt dramatiskt
poem", öfvers. från engelskan; 1821) och H. Edgren
("Schakuntala eller den förlorade ringen"; 1875). Af
K:s öfriga dikter är Meghaduta till svenska öfversatt
af Z. Collin ("Molnbudet"; 1866) och H. Edgren
("Molnbudet"; 1875), Vikramorvaçi af C. F. Bergstedt
("Vikrama och Urvasi eller hjelten och nymfen"; 1846)
samt Malavikagnimitra af H. Edgren ("Málaviká"; 1877).
A. E.
Kalide, Theodor Erdmann, tysk bildhuggare, f. 1801,
d. 1863, lärjunge af Rauch, väckte mycket uppseende
på verldsutställningen i London 1851 med en
springbrunnsfigur, Gossen med svanen, som för sin
naivitet blifvit en omtyckt brunnsprydnad. Mindre
lyckad är hans Gosse, som brottas med bocken, hvaremot
en Bacchantinna, som kastar sig öfver en panther,
är utmärkt för glödande sinligt lif och kraft.
Kalif (khalif, chalif, af Arab. chalifa,
"efterföljare", "ställföreträdare"), titel, som
de muhammedanske herskarna i mer än 6 århundraden
efter Muhammeds död (632) förde till betecknande af
sitt oinskränkta, på en gång andliga och verldsliga
herravälde. Muhammed, hvilken såsom rasul allah
("Guds sändebud") helt naturligt tillagt sig en sådan
makt, hade vid sina ströftåg från Medina plägat der
insätta en för tillfället med all hans egen myndighet
utrustad "kalif"; och då Abu-bekr efter Muhammeds
död erkändes som det nya rikets öfverhufvud, antog
han titeln chalifet rasul allah ("Guds sändebuds
vikarie"), hvilken titel öfvergick på alla hans
rättmätige efterföljare. I strängt ortodox mening
anses dock blott de fyra första kaliferna, Abu-bekr,
Omar, Osman och Ali, såsom rätte kalifer, emedan de
fritt valdes till Profetens ställföreträdare. Desse
bära också titeln af el-chúlafa er-rasjidin ("de
riktige kaliferna"), och tidrymden för deras
regering kallas "det fullkomliga kalifatet", under
det alla de följande kaliferna tillsammans bilda "det
ofullkomliga kalifatet". Desse hafva derför, strängt
taget, rättighet att bära endast de två andra titlar,
som utmärka hvar sin sida af kalifens oinskränkta
makt, nämligen den af Omar upptagna verldsliga
titeln emir-el-muminin ("de rättrognes herskare")
och den af abbasiderna införda imam-el-muslimin
("islambekännarnas föreståndare"; jfr Imam 2). De
ortodoxe anse derför också, att kalifatet, i
öfverensstämmelse med en utsago af Profeten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
