Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kallikratides - Kallikå - Kallimachos (bildhuggare) - Kallimachos (författare) - Kalling, ätt - Kalling, Per - Kallinos - Kalliope - Kallippos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flottan samt innestängde Kimon med de öfriga vid
Mytilene. Men sedan athenarna med yttersta
ansträngning utrustat en ny flotta till undsättning,
blef K. i närheten af Arginusiska öarna invecklad i
en drabbning, hvarvid han sjelf omkom och hans flotta
upplöste sig i vild flykt.
Kallikå. Se Kalikå.
Kallimachos, grekisk bildhuggare, tillhörande Fidias’
tidehvarf, utmärkte sig genom det öfverdrifvet
sorgfälliga och konstlade i utförandet af sina verk,
så att han genom noggranhet och filning beröfvade
dem (t. ex. stoder af dansande spartanskor) allt
naturlighetens behag. I det tekniska skall han hafva
infört begagnandet af borren vid marmorbehandlingen
och han nämnes som uppfinnare af det korintiska
kapitälet. I Erechteion på Athens Akropolis
fanns af honom en konstfull gyllene kandelaber,
hvars uppställning förmodligen var samtidig med
fullbordandet af Erechteions tempel, eller åren
närmast efter 409 f. Kr.
Kallimachos, forngrekisk författare från Kyrene,
ättling af Battiadernas frejdade slägt, kallades,
sannolikt omkr. 260 f. Kr., af Ptolemaios Filadelfos
till föreståndare för det k. biblioteket i Alexandria,
på hvilken plats han förvärfvade sig namn såsom en af
den alexandrinska periodens mest framstående lärde
och tillika såsom en af forntidens alstringsrikaste
författare såväl i bunden som i obunden stil. Hans
efterlemnade skrifter skola i allt hafva utgjort 800
böcker. Af hans dikter finnas i behåll fem episka
hymner och en elegisk hymn, hvilka dock ega mera
värde genom deri nedlagd lärdom än genom poetisk
lyftning. Mästare är K. såsom författare af epigramm
(se d. o.), af hvilka 60 kommit till vår tid. Bland
hans talrika prosaiska skrifter af hufvudsakligen
historiskt och grammatiskt innehåll utmärkte sig
i synnerhet en i 120 böcker affattad, kritisk och
resonnerande katalog (Pinakes) öfver det alexandrinska
bibliotekets samtliga bokskatter, hvilken låg till
grund för de följande alexandrinernas filologiska
och literaturhistoriska studier. K:s i behåll varande
skrifter äro utgifna i flere upplagor, den förnämsta
af O. Schneider (1870–74).
A. M. A.
Kalling, svensk greflig ätt, härstammar från
Österbotten i Finland och Kalajoki socken, hvaraf
den har sitt namn. Den adlades 1698 med assessoren
i Reduktionskommissionen Peter Kalling (död 1705),
och upphöjdes 1751 i friherrligt stånd med hans söner
Per K. (se nedan) samt general-adjutanten, sedermera
schoutbynachten (konter-amiralen) och landshöfdingen
på Gotland Mårten K. (f. 1705, d. 1765), med hvilken
den friherrliga ätten utgick. Endast den grefliga
ättegrenen, härstammande från Per K., som blef grefve
1771, lefver ännu.
Kalling, Per, grefve, krigare, partiman, son till
ofvannämnde Peter K., f. 1700 i Stockholm, ingick 1717
i krigstjenst och bevistade som fänrik Frederikshalds
belägring 1718. År 1734 gick han i fransk tjenst
samt blef kapten vid general Lencks regemente och
hans adjutant, deltog derunder i flere belägringar och
nämndes vid sin hemkomst, 1737, till löjtnant. Hans
befordringar påskyndades derefter, så att han 1748,
sedan han bevistat finska kriget, blef öfverste
för Nerikes och Värmlands regemente. År 1751
blef han friherre, 1757 generalmajor, i hvilken
egenskap han deltog i pommerska kriget, och 1763
generallöjtnant. Kallad till riksråd 1765, spelade han
en framstående rol inom mösspartiet. Han entledigades
ur rådet vid partiets fall 1769, men inkallades åter
1771, blef s. å. grefve och var vid 1772 års riksdag
en af partiets främste anförare. På uppdrag af rådet
innehade han befälet i hufvudstaden, när revolutionen
i Kristianstad blef bekant. Det oaktadt genomfördes
statshvälfningen två dagar derefter af konung Gustaf
III (d. 19 Aug. 1772), och K. arresterades. Efter
regementsförändringen skildes han åter från
riksrådsämbetet och användes sedan ej mer i rikets
tjenst. Död på Myrö i Örebro län d. 3 Mars 1795. B. S.
Kallinos, forngrekisk skald från Efesos, lefde
sannolikt i 8:de årh. f. Kr. Af de gamle betecknas
han vid sidan af Archilochos såsom uppfinnare af den
elegiska diktarten (se Elegi). Af hans dikter har
blott en elegi af krigiskt innehåll, och äfven
denna i stympadt skick, kommit till vår tid.
A. M. A.
Kalliope (Lat. Calliope), Grek. mytol., den episka
skaldekonstens gudinna. Se Muser.
Kallippos. 1. Grekisk astronom, född i Kyzikos,
lefde omkr. 330 f. Kr. och vistades i Athen, der han
förtroligt umgicks med Aristoteles. K. gjorde flere,
af Ptolemaios använda, astronomiska observationer,
men förvärfvade sin namnkunnighet egentligen
genom införandet af den efter honom benämnda
Kallippiska perioden, hvilken bestod af 76 år,
d. v. s. af 4 nittonårscykler, och hvilken tjenade
att noggrannare lämpa den borgerliga tidräkningen
efter de astronomiska företeelserna. Han sökte äfven
förbättra den af Evdoxos framställda förklaringen af
himlakropparnas rörelse medels homocentriska sferer
och bringa denna i närmare öfverensstämmelse med
observationerna samt ökade derför sferernas antal från
26 till 33. – 2. Atheniensisk krigare, fick befälet
öfver de stridskrafter från mellersta Grekland, som
år 279 f. Kr. samlades vid Thermopylai för att hindra
gallerna infalla i det egentliga Hellas. Understödd
af den atheniensiska flottan, hvilken lade sig invid
stranden och med sina kastmaskiner anställde stor
förödelse bland barbarerna, afslog K. med lysande
tapperhet desses upprepade försök att storma passen,
äfven sedan de låtit en större skara genom vestra
Tessalien infalla i Etolien och derigenom föranledt,
att de etoliske krigarna hemkallades till sitt
lands försvar. Men sedan gallerna fått anvisning på
den gångstig öfver berget Oita, hvilken Efialtes
201 år förut visat Xerxes vid dennes infall i
Grekland, samt till ett antal af 40,000 man,
skyddade af dimma, öfvergått berget och fallit
förbundshären i ryggen, måste K. låta denna gå
ombord på flottan, hvarefter de särskilda staternas
krigare begåfvo sig till sina hemorters försvar
och gallerna först vid Delfi bragtes att vända om.
1. G. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
