Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalm, Per - Kalma - Kalmar (stad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studierna i Finland. Det dröjde dock länge, innan
han tillträdde sin nya befattning. Linné hade
nämligen framlagt planen att en naturforskare
skulle sändas till norra Amerika för att der i
trakter, hvilkas klimatiska förhållanden liknade
Sveriges, göra observationer och insamla växter
med särskildt afseende på den ekonomiska nytta,
som deraf kunde dragas. K. utsågs att bringa denna
tanke till verkställighet och anträdde resan 1747,
med understöd af särskilda myndigheter. I början
af 1748 anlände han till England, der han dröjde
omkr. ett halft år; i Amerika uppehöll han sig
Sept. 1748–Febr. 1751. Resultaten af hans amerikanska
forskningar nedlades i arbetet En resa till Norra
Amerika, hvaraf del. I–III utkommo 1753–61. De
återstående fyra delarna tillföllo någon tid efter
K:s död Åbo universitets bibliotek, men förstördes
vid dettas brand 1827. De tre första delarna blefvo
öfversatta till flere utländska språk. Knappt mindre
uppseende väckte en af K. i enskildt bref till
Franklin meddelad skildring af Niagara, hvilken
af Franklin publicerades på engelska. K. medförde
från sin resa en mängd frön och träd, med hvilka
han riktade de svenska samlingarna och trädgårdarna,
och som beskrefvos i En kort berättelse om naturliga
stället, nyttan och skötseln af några växter, utaf
hvilka frön nyligen blifvit hembragta (1751). Sedan
han i Nov. 1752 tillträdt sitt professorsämbete i
Åbo, egnade han sig med stor ifver åt anläggandet
af en botanisk trädgård. Han skötte med nit
sitt kall, hvarom vittnar den stora mängden
(146) af disputationer, som utgåfvos under hans
presidium, K. emottog flere bevis på den lärda
verldens erkännande. Han dog d. 16 Nov. 1779.
M. G. S.
Kalma, finsk mytol. I finnarnas gamla sägner kan
man iakttaga tvänne olika föreställningar om lifvet
efter döden. Enligt den äldre och mindre utvecklade
fortlefde de aflidne ett skugglif i grafven (alla
ural-altaiska folk nedgräfva sina döde i jorden),
sväfvade deröfver och kunde äfven besöka de lefvande,
då förnämligast i afsigt att skada, dem. Derför
fruktade man dem och sökte genom offer blidka dem. De
benämndes Keijut (deminut. Keijuiset, Keijukaiset),
"de gungande", "de sväfvande", eller ock Menninkäiset,
hvilket namn Castrén förmodar härstamma från
det germanska menni (minne), d. v. s. högre,
öfvermenskliga väsenden af qvinlig natur. Den
gudomlighet åter, som herskade öfver grafvarna och
deras innevånare, kallades Kalma, som egentligen
betecknar de dödes blekgråa färg. Han betraktades
oftast såsom ett ondt väsende och nämnes derför i
sångerna synonymt med Hiisi och Tuoni. Han hade en
son och en dotter, hvilka likaledes ansågos vara
onda. Se vidare Tuonela. O. G.
Kalmar, urgammal stad i sydöstra Småland, säte för
landshöfdingen öfver Kalmar län och biskopen öfver
Kalmar stift. Staden är vackert belägen vid Kalmar
sund midt emot Öland, dels på holmar i sundet, dels
på fastlandet, och omfattar en areal af 771 har,
hvaraf 96 har öar och holmar. Stadens jord är satt
till 15 mtl;
taxeringsvärdet för all fast egendom uppgick 1881 till
8,922,200 kr. Innevånarnas antal, år 1805 2,656,
hade 1860 ökats till 8,061 och var vid 1882 års slut
11,325. – Den egentliga staden ligger på Qvarnholmen,
förenad med fastlandet genom flere broar och omgifven
i n. af Malmfjärden, i s. af Slottsfjärden och
hamnen. Denna stadsdel, genomskuren af raka gator,
som skära hvarandra i räta vinklar, omgafs tills
för få år sedan af befästningar, hvilka nu äro dels
borttagna, dels ombildade till vackra promenader. Der
ligga de flesta offentliga byggnaderna: domkyrkan
(vid Stortorget), grundlagd 1660 och uppförd af
huggen kalksten i italiensk renaissance-stil enligt
ritning af N. Tessin d. ä. (hon kan anses såsom i
viss mån ännu ofullbordad, enär kupolen mellan de
fyra hörntornen saknas); rådhuset (vid Stortorget),
uppfördt 1684–90, men efter branden 1731 endast
delvis återstäldt; landshöfdingeresidenset,
påbörjadt 1674, tillbygdt 1737 och fulländadt
1854; högre allmänna läroverkets hus; teatern och
frimurarelogen (de båda sistnämnda vid Larmtorget). Af
fästningsverken återstår oförändradt föga mer än
två portar: Kavaljeren och Högvakten. På den forna
ravelinen framför Högvakten är cellfängelset
uppfördt. Utanför en nedbruten bastion ligger på
en utfyllning i Slottsfjärden jernvägsstationen. –
De öfriga stadsdelarne äro: Ängö, längst i n. ö.,
fordom en sammangyttring af små kojor; Malmen med
Lindölund och Spännarebacken, i hvilken trakt ligga
det slottslika Norregård med Fröbergska stiftelsen
(se d. o.) och det ansenliga nya folkskolehuset vid
Tullslätten; längst i s. v. Gamla staden med sina
smala, krokiga gator och grönskande trädgårdar,
det prydliga länslasarettet (sedan 1877), gamla
kyrkogården och nya begrafningsplatsen samt den vackra
stadsparken vid sjön, prydd af Gustaf Vasas byst,
nyligen ditflyttad från Stensö udde. På en holme
invid stadsparken ligger det ryktbara slottet. –
Hufvudnäringar äro handel och sjöfart, hvilken
senare i främsta rummet omfattar en så betydlig
regulier ångbåtstrafik, att K. för närvarande kan
anses såsom den lifligaste sjöstaden på kusten mellan
Stockholm och Malmö. Öfriga näringar äro handtverk och
fabriksindustri. Genom jernvägar står K. i förbindelse
dels med Karlskrona, Vexiö och statens jernvägsnät
genom linien Kalmar–Emma-boda, dels med det inre
af östra Småland genom banan Nybro–Säfsjöström. – Vid
1881 års slut uppgingo stadens bokförda tillgångar
till 2,040,176 kr. och skulder till 1,298,794 kr. De
debiterade utskylderna voro pr bevillningskrona 7,15
kr. för fast egendom och 6,43 kr. för inkomst af
kapital eller arbete. – Såsom upplysande i afseende
å stadens näringslif, hvilket synes vara stadt i en
jämn, om ock långsam, utveckling, må tjena följande
siffror för år 1881. Hamnen, med djup af 4,7 m.,
besöktes af 4,338 ankomna och afgångna fartyg om
420,004 tons drägtighet, deraf 1,105 (om 101,119
tons) i utrikes sjöfart; hamnafgifterna utgjorde
35,139 kr., tulluppbörden 162,997 kr. Stadens egen
handelsflotta utgjordes af 51 fartyg om 8,054 tons,
och på sjömanshuset voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
