Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar (stad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
843 sjökaptener och sjömän inskrifna. Utförseln
omfattar hufvudsakligen trävaror, tjära, tändstickor
och jern. De handlandes antal uppgick till 278,
med en betjening af 156 pers. och en bevillning för
rörelsen af 4,498 kr. 86 öre. Fabriksväsendet har
nått en betydligare utveckling endast hvad beträffar
tändstickstillverkningen och tobaksindustrien; i
allt funnos 14 fabriker med 619 arbetare och 596,518
kr. tillverkningsvärde, deri dock ej medräknad
en betydlig ångqvarnindustri. Handtverkarnas antal
uppgick till 205, med 434 arbetare. Kreditinrättningar
äro Kalmar enskilda bank och Kalmar stads sparbank
samt filial af Oskarhamns enskilda bank; i öfrigt
finnas en lifränteanstalt, en sjöassuransförening
samt ett brandstodsbolag för länet. En af rikets
fem kemiska stationer för jordbruket och näringarna
är förlagd i K. Från tryckerier i staden utgå två
tidningar: "Kalmar" och "Kalmartidningen Barometern",
båda 4 gånger i veckan. – Bildningsanstalter
äro högre allmänna läroverket med bibliotek och
vetenskapliga samlingar, en navigationsskola, ett
seminarium för bildande af folkskolelärarinnor
(på Rostad utanför staden), Fröbergska stiftelsen
för vanvårdade barn, en ritskola för slöjd- och
handtverksarbetare, Bernhardinas flickskola, privata
flickskolor och musikinstitut, barnhem o. s. v. –
I kyrkligt afseende är staden delad i domkyrko-
och slottsförsamlingarna, hvilka tillika med Kalmar
landsförsamling bilda ett regalt pastorat af 1:sta
kl., hvars kyrkoherde tillika är stiftets domprost. –
Till riksdagens Andra kammare väljer staden 1
representant.
Om namnet Kalmars ursprung känner man
ingenting med visshet, och stadens äldsta historia
är höljd i mörker. Sannolikt var K. under hednatiden
hufvudorten eller åtminstone förnämsta handelsplatsen
för de sydöstra kusttrakterna. Genom sitt läge vid den
stora stråkvägen för forntidens sjöfart på Östersjön
och nära gränsen till det fordom danska Bleking blef
staden jämväl en militärisk punkt af yttersta vigt, om
hvars besittning dryga svärdshugg skiftats. Den äldsta
stadens läge är osäkert. En om Kalmarortens historia
högt förtjent författare (G. V. Sylvander) tror,
att det bör sökas vid den nuvarande byn Berga och
den närliggande halfön Björkenäs eller Birkenäs, och
att Ansgarius’ Birka varit här till finnandes. Denna
äldre stad, som torde funnits redan på 700-talet,
omtalas vid Sigurd Jorsalafares tåg 1123 ("Kalmar
leding") och lärer blifvit förstörd i slutet af
1100-talet. Vid denna tid uppväxte det historiskt
ryktbara K. på "Gamla stadens" nuvarande plats i
närheten af slottet och blef snart en betydande ort
med egen stadsrätt samt under en följd af år medlem
af hanseförbundet. Innevånarna utgjordes ock till
stor del af tyskar. Ofta blefvo staden och slottet
uppehållsorter för kungliga och furstliga personer;
många af vår medeltids recesser och möten höllos i
K., och länge betraktades staden såsom "Svea rikes
nyckel". År 1266 höll påflige legaten kardinalen
Guido der ett möte med Birger jarl, biskoparna samt
en stor mängd klerker och lekmän för ordnande af de
kyrkliga förhållandena; 1276 firade Magnus Ladulås i
K. sin förmälning med Helvig af Holstein; 1285 slöts
under samme konungs bemedling fred i K. mellan Norge
och hansestäderna; under striderna mellan Magnus
Ladulås’ söner tillhörde K. än Birger, än Valdemar,
än Erik; 1332 slöt Magnus Eriksson i K. fördrag
med Skånes innevånare om detta landskaps förening
med Sverige, och i K. stadskyrka blef samme konung
af sin son Håkan tagen till fånga 1361, sedan han
några år förut måst lemna K. åt sin äldste son, Erik,
som der höll sitt hof. År 1389 belägrades staden och
uppgafs till Margareta, som synes hafva ämnat K. till
hufvudstad för sina riken, och der kröntes 1397 Erik
af Pommern till svensk-norsk-dansk unionskonung (se
Kalmar union). Under unionstiden höllos i K. icke
mindre än 27 möten och herredagar, bland hvilka den
sista var konung Hans’ "rettaredag", 1505, som slutade
med det s. k. Kalmar blodbad (se d. o.). Under samma
tid var K. föremål för 12 belägringar och hölls
stundom år igenom i ständigt krigstillstånd. Det
var under den sista af dessa belägringar, då
K. försvarades af Anna Bielke mot Sören Norby, som
Gustaf Vasa, efter att hafva landstigit vid Stensö
d. 31 Maj 1520, på torget i K. uppträdde med sin
första offentliga maning till Sveriges folk att
afskudda sig det främmande oket, men var nära att
gripas af de tyske legoknektarna, hvilka kort derefter
uppgåfvo slottet. Stadens (Maj 1523) och slottets
(Juli s. å.) återeröfring af Gustafs folk bildade
några af de sista episoderna i befrielsekriget. Under
konung Gustaf och hans söner var K. fortfarande en af
landets vigtigaste orter. Flere gånger var regeringen
för längre eller kortare tid förlagd till K., sa
jämväl 1587–1588, då den andra "Kalmarunionen", den
med Polen, afslöts. Samma tidrymd har att uppvisa
6 riksdagar, hållna i K., samt 6 belägringar. Den
slutade med stadens nästan fullkomliga förstöring
under det förbittrade Kalmarkriget 1611–1612, från
hvilket traditionen på platsen ännu bevarar hemska
minnen. Staden återställdes väl ur sitt förfall och
befästes å nyo; men läget i slottets närmaste granskap
hade vid krigstillfällen visat sig mindre gynsamt,
hvarför redan Gustaf II Adolf beslöt stadens flyttning
till Qvarnholmen. Befallning derom utfärdades 1647,
sedan staden af vådeld blifvit lagd i aska, men
flyttningen började med allvar först 1653 och var
fullbordad 10 år senare. Gamla stadskyrkan sprängdes
1678 för att icke vid en väntad belägring kunna
tjena fienden till stöd. På sin nya plats omgafs
staden med moderna fästningsverk och var jämväl en
kortare tid hufvudstation för flottan och säte för
amiralitetskollegium. K:s militära betydelse hade dock
genom Blekings eröfring och Karlskronas anläggning
till större delen försvunnit. Väl uppgjordes ännu på
1750-talet en ny plan till K:s befästande, hvarigenom
staden å nyo skulle förvandlats till rikets starkaste
fästning, men denna plan fick stå tillbaka för det
samtidigt väckta förslaget om Sveaborgs anläggning. I
stället fingo fästningsverken förfalla och i början af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
