Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar slott - Kalmar stadgar l. Kalmar stadgar om bägge rikenas styrelse - Kalmar stift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgen. Konung Oskar I lät återställa den konstnärliga
brunnsöfverbyggnaden på borggården, och med stor
kostnad bragtes "Erik XIV:s gemak" åter i sitt forna
praktfulla skick. Slutligen bortflyttades fångarna
till nya cellfängelset. Derefter hafva småningom
flere af slottets inre delar blifvit återställda,
hvarvid i synnerhet Kalmar fornminnesförening
ådagalagt berömvärdt nit, så att ännu en gång,
år 1874, de gamla salarna kunnat öppnas för en
kunglig fest. För närvarande är en del af slottet,
i vestra flygeln, upplåten åt fornminnesföreningen
och dess museum; några af de forna kungliga rummen
i norra flygeln bebos om somrarna af ståthållaren
(landshöfdingen). Den i södra flygeln belägna
slottskyrkan, som fortfarande användes till
gudstjenst, har nyligen blifvit restaurerad. – Till
sitt yttre har slottet deremot ännu kunnat endast
i ringa mån återställas ur förfallet. Allvarligt,
att ej säga dystert, blicka dess gråa murar ut
öfver de grönskande vallarna och ruinerna af de
fyra "postejerna" med deras tomma skottgluggar. Af
de fordom högresta, koppartäckta rundtornen i
hufvudbyggnadens fyra hörn bibehålla egentligen
endast det norra, "Kungsmaktstornet", och det södra
tornet sin gamla skepnad; det vestra, "Kuretornet",
är mycket lägre nu än fordom, och det östra,
"Stegerhustornet", har förlorat hela sin öfverbyggnad
samt i stället erhållit ett snedt tegeltak. Det
fyrkantiga "Vattentornet", som reser sin väldiga
massa midt på vestra flygeln bredvid slottets
hufvudport, ser nedtryckt ut med sitt tarfliga
brädtak. Deremot torde de tre öfriga fyrkantiga
tornen: "Rödakullatornet" på norra flygeln samt
"Fatburstornet" och "Svennetornet" på den östra, icke
vara mycket förändrade emot fordom. På senaste tid
hafva åtgärder vidtagits att hindra utanverken från
att ytterligare förfalla. Hos innevarande års riksdag
(1884) har K. M:t föreslagit anvisandet af 120,000
kr. att utgå med 24,000 kr. under hvartdera af åren
1885–89 till återställande af slottets yttre genom
påmurning af tre bland de större tornen, torntakens
omkonstruerande och koppartäckning samt de öfriga
takens täckning med dels galvaniserad plåt, dels
skiffer. – Slottets politiska historia har i det hela
varit densamma som stadens. – Jfr G. V. Sylvander:
"Kalmar slotts och stads historia" (9 del., 1864–74).
A. G.
Kalmar stadgar l., fullständigt, Kalmar stadgar om
bägge rikenas styrelse är namnet på den ryktbara,
af Johan III och hans kort förut till polsk konung
utsedde son Sigismund i Kalmar d. 5 Sept. 1587
undertecknade handling, genom hvilken förhållandena
mellan Polen och Sverige under den vid Johans
död förestående unionen mellan dessa båda riken
ordnades. I stadgarna, till hvilka förslaget sannolikt
utarbetats af Erik Sparre, bestämdes, att orygglig
vänskap, om möjligt förbund, särskildt mot Ryssland,
skulle råda mellan Sverige och Polen. Hvartdera riket
skulle hållas vid sin lag och det enas styrelse ej
"inmängas" i det andras. I Sverige skulle då gällande
religion och ceremonier (Johans liturgi) bevaras,
och i sammanhang
med detta stadgande sökte man genom åtskilliga
föreskrifter förebygga försök att åter införa
romersk-katolska läran. Under konungens frånvaro
i Polen skulle regeringen i Sverige föras af 7
svenske män, 6 utsedde af konungen, 1 af hertig
Karl. Drots, marsk, kansler, amiral, riksråd, lagmän
och ståthållare skulle af konungen utnämnas inom af
rådet uppsatt förslag. Rikets tillhörigheter och
inkomster finge icke föras ur landet och ingen ny
skatt påläggas under konungens frånvaro. Sveriges
ständer skulle höras angående krig, fred och förbund
och deras samtycke inhemtas till de påbud rörande
svenska förhållanden, som konungen utfärdade i
Polen. Ändringar i stadgarna finge göras endast med
konungens, hertig Karls, rådets och ridderskapets
gemensamma bifall. Om konungen öfverträdde
stadgarna, stode det svenskarna fritt att uppsäga
honom tro och lydnad. Det obetydliga inflytande på
interimsregeringen, som i dessa stadgar inrymdes åt
den då i spändt förhållande till konung Johan stående
hertig Karl, gjorde, att de båda konungarna ej genast
meddelade honom stadgarnas innehåll. Men efter den i
slutet af 1589 ingångna förlikningen mellan Johan III
och hertig Karl förklarades i de 1590 offentliggjorda
förlikningsvilkoren, att "Kalmar stadgar" skulle "vara
och blifva alldeles kraftlösa och till intet". – Man
finner likväl, att rikets råd i början af Sigismunds
regering sökte hålla på stadgarnas bindande kraft för
konungen, emedan ingen annan öfverenskommelse fanns om
Sveriges ställning i statsrättsligt hänseende under
unionen med Polen, och att sjelfve Karl IX med tiden
öfvergaf sin åsigt att de voro "kasserade" samt lät
sin hofkansler Chesnecopherus i den (1607 tryckta)
officiella försvarsskriften för Sigismunds afsättning
uppräkna Kalmar stadgar bland de förbindelser, genom
hvilkas brytande Sigismund förverkat sin rätt till
kronan. (Jfr S. J. Boethius: "Hertig Karls och svenska
riksrådets samregering 1594–1596" i "Hist. tidskr.",
1:sta b., 1884.)
Kalmar stift afskildes såsom en superintendentia
år 1602 från Linköpings stift och erhöll biskop
1678 samt har sedan 1680 haft sitt nuvarande
omfång: södra delen af Kalmar län (utom en
sockendel, som tillhör Vexiö stift) jämte Öland
och en sockendel af Kronobergs län. Under första
fjerdedelen af 1600-talet hörde äfven den norra
delen af nuvarande Kalmar län till stiftet, men
förlades åter till Linköpings stift. Under de två
första åren efter biskopsdömets upprättande (1678)
lydde också den östra delen af Bleking till stiftet,
men återgick till Lunds stift. Kalmar stift omfattar
för närvarande de 7 kontrakten Norra Möre, Stranda,
Handbörds, Södra Möre (till hvilket Vissefjerda
sockendel af Kronobergs län hör) samt Ölands norra,
Ö:s medel- och Ö:s södra kontrakt. Pastoraten äro 45,
omfattande 68 församlingar (oberäknade 3 församlingar,
som äro under nybildning). Af dessa pastorat äro 1
(Ljungby) prebende (till biskopen), 11 regala och 33
konsistoriella. 8 höra till 1:sta kl., 30 till 2:dra
kl. och 7 till 3:dje kl. Stiftets areal är 5,775,31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
