- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala /
105-106

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

läkekonsten. Man antager, att detsamma, infördt
i magsäcken och tarmkanalen, till en del ingår
föreningar med der befintliga albuminhaltiga ämnen,
hvilka föreningar äro lösliga och således kunna
uppsugas genom lymfkärlen och upptagas i blodet. På
denna väg åstadkommer kalomel hastigt en allmän
verkan å organismen och framkallar hastigare än
de flesta andra qvicksilfvermedel spottflytning
("salivation"). Den större delen af det intagna medlet
torde dock verka mera omedelbart å tarmkanalens
slemhinna och från densamma föranleda en ökad
sekretion, hvarjämte man antager, att äfven lefverns
afsöndring af galla ökas. Derigenom förorsakas en
upplösning af tarmkanalens innehåll, hvaraf följa
tunna uttömningar. Dessa hafva en grönaktig färg,
säkerligen förorsakad genom närvaro af en större mängd
galla, men möjligen till någon del äfven genom det
svafvelqvicksilfver i mycket fint fördeladt tillstånd,
hvartill kloruren omsättes i tarmkanalens nedersta
del. Fullkomligt afgjordt är icke detta förhållande,
ty några fysiologer påstå, stödda af sina försök
på hundar med gallfistlar, att gallafsöndringen
icke ökas genom användning af kalomel. Genom
måttliga, ofta upprepade doser framträda säkrast
såväl de allmänna verkningarna som de egendomliga
"kalomelsöppningarna", hvilka utmärka sig genom
sin gröna, ibland alldeles gräsgröna färg samt sin
tunna vattenaktiga beskaffenhet eller egendomligt
flockiga, likasom "skurna", utseende. En stor dos
kalomel, gifven för en gång, framkallar likaledes
vattentunna uttömningar, men dessa äro mera sällan
grönaktiga. Förr var kalomel ett ytterst vigtigt och
ofta anlitadt medel, i synnerhet i inflammatoriska
sjukdomar. Det var nästan en samvetssak att
i dylika fall gifva kalomel, och genom detta
missbruk förorsakades ofta en helt annan utgång af
sjukdomen än den man önskade, t. ex. i maginflammation
(bukhinneinflammation, peritonitis). Numera är bruket
af kalomel mycket inskränkt; det nyttjas nästan
uteslutande som ett kraftigt, men ändock vanligen
ganska smärtfritt verkande laxermedel, t. ex. vid
hjernaffektioner, i dos af 50–60 cg. åt fullvuxna samt
5–6 cg. åt späda barn, ofta med tillsats af opium
(resp. 1–1,5 cg. och 1–5 mg.), för att förekomma
den benägenhet till kräkning, som kalomel gerna
föranleder. Utvärtes användes pulver af kalomel till
inblåsning i ögonen mot fläckar å hornhinnan och
någon gång (blandad med andra ämnen) till "snusning"
mot kronisk snufva. Såsom medel mot syfilis användes
kalomel ej mera. 1. P. T. C.         2. O. T. S.

Kalongen. Se Flyghundslägtet.

Kalonije. Se Emmaus.

Kalori (af Lat. calor, värme) l. värmeenhet,
fys., den värmeqvantitet, som erfordras för att
höja temperaturen hos vigtsenheten vatten en grad.
L. A. F.

Kalorifer (af Lat. calor, värme, och ferre, medföra,
förorsaka) kallas ofta en ugn, afsedd att uppvärma
luft, som sedermera skall begagnas för byggnaders
uppvärmning, torkning o. s. v. Man har kaloriferer
af flere olika slag. De utföras såväl af tegel som
af gjutet eller

smidt jern. Vanligen innehålla de en eldstad samt
längre eller kortare rör eller ledningar, genom hvilka
de heta förbränningsgaserna strömma till skorstenen,
omgifna af den luft, som skall uppvärmas. Är afsigten
att begagna denna luft till uppvärmning af lokaler,
i hvilka menniskor skola vistas, har man att
väl sörja för, att kaloriferens yta icke antager
en så hög temperatur, att det luften åtföljande
dammet af organiskt ursprung vidbrännes, samt att
förbränningsgaser icke kunna uttränga genom porer
eller otätheter. För att undgå dessa olägenheter har
man stundom uppvärmt kaloriferen med ånga eller varmt
vatten, så att eldstaden kunnat anbringas fullkomligt
skild från det rum, der kaloriferen uppställes.
G. R. D.

Kalorikmaskin (af Lat. calor, värme). Se
Varmluftsmaskin.

Kalorimetri (af Lat. calor, värme, och Grek. metron,
mått), fys., den del af värmeläran, som handlar
om bestämmandet af värmeqvantiteter och kroppars
värmekapacitet eller egentliga värme. – Kalorimeter,
det kärl, som vid kalorimetriska försök innehåller
den kalorimetriska vätskan, hvars temperaturtillskott
skall bestämmas. Kalorimetern är vanligen af koppar
eller annan metall med ringa värmekapacitet. Ytan bör
vara blank, så att värmeutstrålningen blir obetydlig,
och för att hindra värmets bortledning begagnas
isolerande underlag. För gaser användas kalorimetrar
med inre spiral, eller dosor med spiralformade
väggar, genom hvilka den upphettade gasen cirkulerar
i en lång bana och derunder får tillfälle att
fullständigt afgifva sitt öfverskjutande värme.
L. A. F.

Kalorimotor (af Lat. calor, värme, och movere,
frambringa) l. Deflagrator, fys., en af amerikanen
Hare konstruerad enkel galvanisk stapel. Se
Deflagrator.

Kalospinterokromatokrene (af Grek. kalos, skön,
spinther, gnista, chroma, färg, och krene, källa),
springbrunn, spelande i artificiel belysning och
derigenom glänsande i vackra färger.

Kaloten, Calotes versicolor, zool., en till familjen
Agamidae inom ödlornas ordning och kräldjurens
klass hörande ödla, som blir 40 cm. lång, hvaraf två
tredjedelar komma på stjerten. Djuret utmärker sig
genom två från hvarandra skilda grupper af taggar
öfver hvardera öronöppningen, en måttligt hög kam
på halsen och ryggens främre del samt en omfattande
och bjert färgvexling. Kaloten är ofta brun- eller
gråaktigt olivfärgad eller gul, med breda, bruna
ränder långs ryggen och ett gult tvärband öfver
densamma, svarta, från ögonen strålformigt utgående
streck och gråaktiga strimmor på buken. Stundom
synes dock djuret glänsande rödt, med svarta
fläckar. I enstaka fall är färgvexlingen inskränkt
till hufvudet, i andra sträcker hon sig till hela
kroppen och stjerten. Man har uttalat den åsigten att
denna färgförändring skulle tillkomma endast hannen,
detta dertill blott under parningstiden. Kaloten,
som af singaleserna kallas "blodsugare", hör till de
vanligaste ödlor i södra Asien, der han är utbredd
från Afganistan öfver båda Indiska halföarna till
Kina; särskildt på Ceylon förekommer han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfah/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free