Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaluga - Kalumet - Kalun, Kaldun - Kalundborg (Kallundborg) - Kal-ungar - Kalw (Calw) - Kalvaria-orden - Kalvarieberg - Kalvarya - Kalvinism - Kalwitz - Kalvola - Kalvskindet - Kalydon - Kalymmation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Smolensk. Arealen 30,929 qvkm., 1,098,814
innev. (1879). K. är till större delen ett enformigt,
men frukthart slättland, som vattnas af Oka och
dess bifloder Sjistra, Tarusa och Ugra. Af arealen
äro 45 proc. åker; de allmännaste sädesslagen, råg
och hafre, odlas likväl ej tillräckligt för eget
behof, hvaremot hampa skördas ymnigt. Biskötseln
njuter stor omvårdnad. De mineraliska tillgångarna
utgöras af jernmalm, torf, svafvel och kalk samt
stenkol. Industrien omfattar bränvin, gjutjern,
papper, väfnader och mjöl. Handeln gynnas af den
segelbara Oka. En icke ovigtig exportartikel bilda de
i K:s skogar allmänna näktergalarna, hvilka fångas i
mängd och äro eftersökta för sin sång. – 2) Hufvudstad
i nämnda guvern., belägen vid Jatsjenkas sammanflöde
med Oka, är säte för civilguvernören samt biskopen af
K. och Borosovsk, har 31 kyrkor, teater, gymnasium
och seminarium samt omkr. 40,000 innev. Betydande
tillverkning af läder och segelduk jämte olja, talg,
vaxljus och bastmattor. S. A. L.
Kalumet (Fr. calumet), fredspipa (se d. o.).
Kalun, Kaldun (T. kaldaunen, inelfvor), ätligt
innanmäte, inelfvor af slagtkreatur.
Kalundborg (vanligen, men oriktigt, Kallundborg),
dansk stad, belägen i nord vestra delen af
Själland, Holbäks amt, längst in i den 15 km. långa
Kalundborg-fjorden, mellan halföarna Asnäs och
Refsnäs. 2,673 innev. (1880). Hufvudnäringar äro
spanmålshandel och fiske. 1881 hade staden 10 fartyg,
med tills. 813 tons drägtighet. 1874 blef K. genom
jernväg förenadt med Holbäk och Köpenhamn samt genom
regelbundna ångbåtsturer med Århus. 1875 öppnades på
Refsnäs ett "kusthospital" för skrofulösa och anemiska
barn. K. har en märkvärdig kyrka, byggd af Esbern
Snare (i senare hälften af 12:te årh.), i korsform,
med fyra åttkantiga torn vid slutpunkterna af korsets
armar och ett större midttorn. Detta nedstörtade 1827,
men uppbyggdes åter 1871. – K. har sitt ursprung från
den borg, som Esbern Snare lät bygga (omkr. 1170),
och hvilken 1262 tillföll kronan. 1326 öfverlemnades
K. som grefskap till Knut Porse, men afstods 1341 af
dennes enka till Valdemar Atterdag. 1658 eröfrades
K. af svenskarna, som (1659) helt och hållet förstörde
slottet. På K. förvarades rikets arkiv ("dressel")
till slutet af 16:de årh., och många statsfångar
höllos der fängslade, t. ex. 1388 biskop Rudolf af
Skara, 1521–23 Kristina Gyllenstierna, jämte hennes
moder och barn. Åren 1549–59 tillbragte Kristian
II på K., i åtnjutande af en endast föga inskränkt
frihet. Flere herredagar och riksdagar hafva hållits
vid K. E. Ebg.
Kal-ungar, Gymnopaedes, zool., ett af K. J. Sundevall
bildadt namn på den förra af de båda afdelningar
(underklasser), i hvilka han indelat foglarna. Till
denna afdelning höra ordningarna tättingar, partåiga,
skarrfoglar och dufvor. Namnet grundar sig derpå
att dessa foglar komma nakna ur ägget och under
hela lifvet sakna dun på de delar af kroppen,
hvarest inga konturfjädrar äro fästa. Ungarna äro,
då de kläckas, hjelplösa samt kunna icke stå och gå,
hvarför föräldrarna vårda dem, tills de blifva
fullvuxna och erhålla flygförmåga, i ett med
större eller mindre konst förfärdigadt bo och
mata dem genom att föra födan in i deras gap.
C. R. S.
Kalw (Calw), stad i würtembergska
Schwarzwald-kretsen, hufvudstation
vid Schwarzwald-jernvägen, i Nagolds djupa
floddal. 4,662 innev. (1880). I närheten ligga
badorten Wildbad och Hirsau kloster. I K. grundade
teologen Ch. G. Barth (d. 1862) den för bibelordets
spridning och för missionen synnerligen verksamma
"Kalwer-missions-verein".
Kalvaria-orden. Se Calvaire.
Kalvarieberg (Lat. Mons calvariae,
Hufvudskalleplatsen, Golgata, af calvaria,
hufvudskål) kallas en på en naturlig eller
konstgjord kulle upprest, i fri skulptur utförd
korsfästelsegrupp: frälsaren mellan de båda
röfvarena, stundom med Maria och Johannes vid
korsets fot. I förbindelse med kalvarieberget
står ofta en vallfärds- eller processions-väg
med s. k. stationer (hållplatser), utmärkta
genom kors eller bildverk, framställande Jesu
gång från Pilatus’ hus till Golgata. Det hela
utgör ett slags efterbildning af den s. k. via
dolorosa i Jerusalem, vid hvilken pilgrimerna
förrätta sin andakt. Kalvariebergen tillhöra den
senare medeltiden och närmast derefter följande
århundrade. Kalvarieberget vid Lybeck ordnades 1468;
ett annat, från 1509, finnes på domkyrkogården i
Frankfurt a. M. Liknande framställningar förekomma
bl. a. på kyrkogården vid dominikankyrkan
S. Paul i Antwerpen samt å Montmartre i Paris.
Upk.
Kalvarya, stad i polska guvernem. Suvalki, vid Njemens
biflod Szeszupa. Omkr. 10,600 innev., hvaraf mer än
2/3 äro judar.
Kalvinism. Se Calvin och Reformerta kyrkan.
Kalwitz. Se Calvisius.
Kalvola, socken af Tammela härad och Sääksmäki
domsaga, Tavastehus län, Finland. Areal 423
qvkm. Befolkningen finsk, 3,056 pers. (1881). I
socknen finnes Iittala glasbruk. K. utgör ett
konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Hattula prosteri,
Åbo ärkestift. O. I.
Kalvskindet, en. utanför Trondhjem belägen, delvis
bebyggd slätt, som begränsas af Nidelfven. Der
öfverrumplade d. 19 Juni 1179 konung Sverre
Sigurdsson i spetsen för birkebenarna Erling
Skakke och hans son Magnus Erlingsson. Erling
stupade, och Magnus måste fly till Danmark.
O. A. Ö.
Kalydon (Lat. Calydon), forngrekisk stad i landskapet
Etolien nära floden Evenos, i sagorna vida berömd
hufvudsakligen genom den af Meleagros (se d. o.) i
förening med andre hjeltar utförda jagten på det
s. k. kalydonska vildsvinet. Staden egde bestånd
ännu på Caesars och Augustus’ tid, och lemningar af
dess fästningsverk och teater äro ännu i dag synliga.
A. M. A.
Kalymmation (diminut. af Grek. kalymma, hölje,
betäckning), byggnadsk. – Innantaket i den
kolonngång, som omgaf de grekiska templen, uppbars
af stenbjelkar, hvilka med ena änden hvilade på den
omgifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
