Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kameke, Arnold Karl Georg von - Kameke, Otto Werner Henning von - Kamel (zoologi) - Kamel (sjöväsen) - Kameldjuren - Kameleonterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han militärattaché i Wien och blef 1858 chef för
krigsministeriets ingeniörafdelning. Under
1866 års krig med Österrike beklädde han
stabschefsbefattningen vid 2:dra armékåren;
1867 blef han generalinspektör för ingeniörkåren
och fästningarna. Vid fransk-tyska krigets
utbrott 1870 ställdes K. såsom chef för 14:de
infanteridivisionen, med hvilken han öppnade slaget
vid Spicheren d. 6 Aug. och sedermera deltog
i striderna vid Metz och i nämnda fästnings
inneslutning, hvarefter honom anförtroddes
ledningen af ingeniöranfallet mot Paris. Efter
krigets slut trädde han åter i spetsen för
ingeniörkåren, hvarefter han d. 1 Jan. 1873 öfvertog
krigsministerportföljen, hvilken han lemnade d. 9
Mars 1883. K. blef 1875 general af infanteriet.
C. O. N.
Kameke, Otto Werner Henning von, tysk landskapsmålare,
f. 1829 i Pommern, var kapten i preussisk tjenst
till 1860, då han egnade sig åt måleriet, reste 1862
till Rom för att studera och utbildade sig sedan i
Weimar, förnämligast under Kalckreuth. Han hemtar
sina motiv både från berglandet i södra Tyskland och
från det norra slättlandet, men mest berömmas hans
bergpartier, såsom Vierwaldstätter-sjön, Wetterhorn,
S:t Gotthards-vägen. K. är verksam i Berlin.
Kamel, Camelus, zool. Se Dromedar och Kamelslägtet.
Kamel, sjöv., ett slags pråm, så inrättad, att
med tillhjelp af densamma ett fartyg kan lättas
tillräckligt antingen för att tagas af grund eller
för att föras igenom en i förhållande till fartygets
djupgående alltför grund farled, J. G. B.
Kameldjuren, Tylopoda, zool., bilda en ordning bland
däggdjuren och igenkännas på sina med små, nagellika
klöfvar försedda tår, hvilka äro två till antalet och
undertill försedda med mjuka trampdynor, som betäcka
alla tre tålederna, frånvaron af lättklöfvar, sin
för idislande bildade, trerummiga mage, två (under
den tidigaste ungdomen fyra till sex) framtänder i
öfverkäken och en stark hörntand i hvardera käkhalfvan
både upptill och nere i munnen. Dithörande djur äro
stora, med lång hals, långsträckt hufvud, hårbevuxen
och klufven öfverläpp, i ljumskarna indragen bål och
lurfvig, nästan ullig fäll. Tårna äro dels skilda,
dels förenade genom en tjock hud. Kameldjuren äro i
Gamla verlden nästan helt och hållet, i Nya verlden
delvis förvandlade till husdjur; på förra stället
trifvas de på torra, heta slätter, på det senare i
högland ända till 4,000 m. öfver hafvet. Gräs och
andra örter, löf, qvistar, tistlar o. d. utgöra
deras föda. De äro i hög grad förnöjsamma samt
kunna länge hungra och törsta. Kameldjuren lefva i
hjordar eller åtminstone älska sällskap, äro dumma
och ondsinta, fastän de låta tämja sig. De röra
sig i en vaggande passgång, d. v. s. sätta fram
båda benen på samma sida nästan samtidigt. Honan
föder blott en enda unge, hvilken hon vårdar med
mycken ömhet. Hit höra kamelslägtet och lamaslägtet.
C. R. S.
Kameleonterna, Chamaeleontidae, zool., bilda en
särskild familj, den enda inom
underordningen masktungade (Vermilinguia), af ödlornas
ordning och kräldjurens klass. De hafva fullständiga
okbågar, masklik, klibbig, långt utsträckbar
tunga med klubblik spets, fyra klätterfötter och
gripsvans. Kroppen är hög, hoptryckt från sidorna,
med bågformigt böjd, tunn rygg, som bär en rad korniga
knölar, hvilka äro större än de på den öfriga kroppen
befintliga. Hufvudet är pyramidformigt, kantigt, ofta
egendomligt utdraget i nosdelen, och halsen knappt
märkbar. Benen äro mycket smala, trinda, alla af
nästan lika längd, försedda med fem tår, hvilka äro
genom den allmänna kroppsbetäckningen förenade (tre
i en afdelning framåt och två i en annan bakåt) till
näst yttersta leden. Enär tårna undertill äro klädda
med en kornig hud, bilda de ett slags griptänger,
hvarmed djuret kan säkert omfatta trädens grenar;
till kroppens hållande i säker jämnvigt bidrager
väl äfven att det på framfötterna är de tre inre
och de två yttre, på bakfötterna de tre yttre och
de två inre tårna, som äro sammanvuxna. Stjerten
är trind och stark, afsmalnar mot spetsen och kan
hoprullas snäckformigt. Huden saknar fjäll, men är
i stället försedd med små, korniga upphöjningar,
mellan hvilka stundom finnas små plåtar och släta
fält; härpå beror att hon kan uttänjas i betydlig
grad. Ögonen hafva en högst egendomlig byggnad. De
omslutas kapselformigt af starka ögonlock, som
lemna blott en liten, rund öppning för pupillen
öfrig. Båda ögonen äro fullkomligt oberoende af
hvarandra i sina rörelser och kunna samtidigt riktas
åt olika håll. Denna ovanliga egenskap, som icke
förefinnes hos något annat djur, gör det möjligt för
kameleonten att öfverskåda hela sin omgifning, utan
att röra sin kropp, och så med stor lätthet upptäcka
sitt byte. – Till sin inre byggnad äro kameleonterna
ganska egendomliga. Ögonhålorna äro ovanligt stora
och inneslutna af starka ben, pannbenet enkelt,
tinningbenen smala, de bakre gombenen ovanligt
utvecklade och lodrätt nedstigande. Halskotorna
äro 2–3, bröstkotorna 17–18, ländkotorna 2–3,
korskotorna 2 och stjertkotorna 60–66; refbenen
äro nedtill förenade genom ett broskband. Tungan
är högst egendomligt bildad; i hvilande tillstånd
ligger hon sammandragen i svalget, men kan, då hon
skall användas, utsträckas 15 till 20 cm. Tungbenet
sammanhänger icke med luftstrupen och har fyra,
2 cm. långa horn och en kropp, som förlänger sig 3
cm. framåt i form af ett utskott, hvilket tjenar till
att stödja tungan i hennes hvilande tillstånd. Då
hon skjutes fram, är hon tjock som en svanpenna,
elastisk, rödaktig på midten samt visar ett hvitt
band, ungefär 2 cm. från spetsen, och mot denna några
starkt fyllda blodkärl. Tungans rörliga stycke utgöres
af två delar, en för att skjuta fram henne och en
annan, som bildar det egentliga griporganet. Det
förra stycket, som ligger framom tungbenet, intager i
hvila mycket litet rum, men kan genom det vidlyftiga
kapillärnätets hastiga fyllande med blod från de båda
stora tungpulsådrorna ögonblickligen utsträckas och
åter indragas. Sjelfva griporganet, som är 2,5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
